Av Olle Lindström, ur Flyget på Frösön (1996). ©

I samband med tillskottet av de två S-29:orna tillfördes även en reducerad underrättelsepluton bestående av chef, två fototolkar, en fotograf samt kameratekniker.

Norlund fick 1963 Stockholmstidningens flygbragdmedalj för sina fotoinsatser i Kongo. Divisionen i övrigt fick Stockholmstidningens Minnesplakett i guld för sina insatser.

Bilden visar flygspaning över Kongofloden, förare är Gilbert Casselsjö.

Flygspaning över Kongo

Den reducerade underrättelsepluton som verkade i Kongo bestod av två fototolkar, en fotograf, ett fotobiträde, en kameramekaniker och till en början tre spaningsförare. Strax före "stressen" fick man ännu en förare och i början av detta år (1963) ytterligare en. Spaningsförbandet disponerade två S29C.

Spaningsbilden från en S 29:a visar broar sprängda av katangeserna. På den översta bron ligger ett tåg i det raserade brospannet.

Flygspaningen inriktades i huvudsak på de av Tshombe behärskade 41 flygfälten i Katanga. Av dessa ansågs 30 böra utspanas och kontrolleras. Kolwezi-Kengere, den viktigaste flygbasen, c:a 8 km söder om staden Kolwezi, utsattes för den noggrannaste granskningen och kontrollerades 16 gånger mellan den 13/11 1962 och den 3/1 1963. Flygfälten i Katanga har, på några få undantag när, endast ett start- och landningsstråk, vars längd varierar mellan 800 och 1.500 m. Hangarer och anordningar för flygpaltsbetjäning saknas i allmänhet. Vår flygspaning koncentrerades därför till vissa fält, bl a Kolwezi-Kengere, Kipushi South på gränsen till Nord-Rhodesia och Dilolo i västra Katanga på gränsen till Portugisiska Angola.

För att få ett gott utbyte av flygspaning mot ett flygfält lodfotograferar man med kameror med lång brännvidd. Därvid anses skalan 1:10.000, med nuvarande kamerautrustning i S29 motsvarande flyghöjden 9.200 m, vara tillfredsställande. Då vi kände till bristen på katangesiskt lv (några få 40 mm lvakan fanns, men de användes aldrig) valde vi vanligen en flyghöjd som gav skalan omkring 1:5.000, vilket avsevärt underlättade tolkningen.

"Stressen" 29/12 - 31/12 1962

Den 29 december inleddes den FN-aktion, som fått benämningen "stressen", och i vilken det svenska FN-flyget spelade en avgörande roll. Flygspaningen visade tydligt var Tshombe koncentrerade sitt flyg. Förstahandsmålet för F22, som då var FN:s enda jakt-attackförband, blev således flygbasen Kolwezi-Kengere. Första anfallet ägde rum den 29/12 1962 kl 0705 lokal tid. Det anfallande förbandet bestod av sex J29 utrustade med akan och åtta 15 cm pansarspränggranater och attackraketer. De låga molnen omöjliggjorde raketanfall, varför endast akan kom till användning. Efter landning visade sig att flera av våra flygplan fått träffar av finkalibrig eld.

Noggrann "briefing" av underrättelseplutonen föregick anfallen. Vid flygfältet fanns flera pjäsvärn för luftvärn av högst 20 mm kaliber. Ett av värnen var med säkerhet besatt, de övriga med stor sannolikhet inte. Denna bedömning visade sig senare vara riktig, i ett av värnen fanns nämligen vid första anfallet en 12,7 mm lvakan, som emellertid fick eldavbrott efter 8 skott.

Vid följande och senare anfall besköts vårt flyg med 4 st 12,7 mm lvakan, som katangeserna då fått i ställning. Gendarmer fanns i tältförläggning vid fältet och flygförarna varnades för handvapeneld från denna styrka. Sammanlagt träffades under stressdagarna 8 av våra flygplan av handvapeneld (inklusive trolig träff från 12,7 mm lvakan), trots underrättelseplutonernas uppgifter om beräknad motverkan, vilket kan tyda på en viss negligering av dessa vapen.

När "stressen" inleddes fanns endast ett spaningsplan i tjänst. Det fick till uppgift, att inom 10 min efter respektive anfall, utföra resultatfotografering. Med hänsyn till den ringa molnhöjden under "stressen" användes s k låghöjdsalternativ d v s snabbseriekameror för foto på låg höjd, omkring 25 m i detta fall och som komplement, noskameror med lång brännvidd.

Besöket på Kolwezifältet sedermera visade, att jakten beskjutit och träffat endast sådana militära mål, som direkt eller indirekt möjliggjorde det katangesiska flygets insättande mot FN-styrkorna. Bl a undvek vårt flyg sorgfälligt att beskjuta orealistiskt uppställda och kamouflerade flygplansattrapper (utgjordes av kraschade plan), emedan verkan mot de i värn och de delvis skickligt kamouflerade planen ledde till totalförstörelse.

Denna spaningsbild från en S 29:a visar Kolwezifältet efter ett anfall. Bl a syns den av raketer förstörda stationsbyggnaden.

Initierade belgare i Kolwezi framhöll att FN-flygets precisa anfall haft så stark psykologisk effekt, att de vita legosoldaterna i Katangaflyget omedelbart tog sin "Mats ur skolan" och via Didolo flydde till Angola.

Underrättelseplutonen tycks ha löst förelagda uppgifter, vilket bl a får tillskrivas vettig planläggning hemma i Sverige, uttagning av rätt personal och god, funktionssäker materiel väl lämpad för uppgiften.

För den i FN-sammanhang bevandrade, framstår det som en ödets nyck, att en svensk, major L Carlsson känd som Röd Kalle, tjänstgjorde som flygunderrättelseofficer i HQ Leo, under vars direkta befäl plutonen stod i underrättelseavseende.

En intressant och lärorik tid ur många synpunkter är till ända för "pionjärerna" vid "intelligensplutonen", Kamina.

av fanjunkare C G Wesslén (ur FlygvapenNytt nr 2 1963). ©