Dag Hammarsköld föddes 1905 i Jönköping, men växte huvudsakligen upp i Uppsala där fadern, Hjalmar Hammarskjöld, var landshövding (tidigare statsminister 1914-1917).

Dag blev docent i nationalekonomi 1933 och år 1936 statssekreterare i finansdepartementet (1935-45). Efter 10 år i finansdepartementet övergick Dag Hammarskjöld till utrikesdepartementet med titeln kabinettssekreterare (1949-51). Han var svensk delegat vid OECC-förhandlingarna 1947-48.  Tage Erlander valde att Dag Hammarskjöld skulle ingå i regeringen som konsultativt statsråd med ansvar för utrikeshandel  (1951-53).

Han var tämligen okänd när han när han 1952 utsågs till "världens högsta ämbete", det som generalsekreterare i FN. I april 1953 valdes Dag Hammarskjöld till FN:s generalsekreterare.

"Ni övertar världens omöjligaste jobb!"

Med dessa ord överlämnade norrmannen Tryggve Lie uppdraget som generalsekreterare i Förenta Nationerna till Dag Hammarskjöld. Världsorganisationen stod mitt i en svår kris och Lie hade beslutat sig för att avgå.

Hammarskjöld var i mycket ett oskrivet blad när han tillträdde sin post, men det visade sig att snart att han hade en förmåga att effektivisera den tröga FN-organisationen.

Många har spekulerat i orsaken till att stormakterna valde Dag Hammarskjöld. Han var trots allt ganska okänd. Det tros att stormakterna valde en okänd svensk för att de ville ha en ganska svag person. Om detta var skälet så misslyckades man. Dag Hammarskjöld blev FN:s mest dynamiska ledare. Han organiserade om och effektiviserade arbetet i den stora FN-skyskrapan i New York. Han tvingade vissa tjänstemän att sluta, de var mer spioner än arbetade för freden i världen.

Han gjorde sig känd som en synnerligen plikttrogen och självuppoffrande tjänsteman med en mycket framsynt inställning till sitt ämbete. Han drevs av en personlig vilja att agera snabbt, vilket stämde med hans uppfattning att problemen borde lösas tidigt, innan de komplicerats. Under hans tid infördes den tysta diplomatin i FN. Han menade, att denna metod var att föredra i vissa lägen framför öppna debatter, som ofta ledde till svåra motsättningar.

Dag Hammarskjöld gav ämbetet som FN:s generalsekreterare en helt ny auktoritet. I sina förhandlingsuppdrag följde han en neutral linje och betonade FN:s uppgift att även skydda de små staterna gentemot stormakterna. Det blev också Hammarskjöld som utformade FN:s mandat att inrätta en fredsbevarande styrka, som kom att bli ett
bestående inslag i FN:s krisåtgärder.

Här får Dag Hammarskjöld en minnestavla av några amerikanska Koreaveteraner. Året är 1953.

År 1954 fick Hammarskjöld ett uppdrag som alla ansåg vara helt omöjligt. I Kina fanns det 15 amerikanska flygare som var krigsfångar efter Koreakriget och som var dömda för spioneri. Kina var inte medlem av FN 1954 och hade mycket få kontakter med omvärlden och det gjorde inte Hammarskjölds uppdrag lättare.

På vintern 1955 träffade Hammarskjöld Chou En-Lai i Kina. Under det fyra dagar långa mötet fick de båda personlig bra kontakt, men något löfte om frigivning gavs inte. Två dagar efter sin femtioårsdag får Hammarsköld en något sen present. Det var ett gratulationstelegram från Kina. Förutom hälsningen så innehöll det en present - frigivningen av de 15 amerikanska flygarna i Kina!

Detta var ingen eftergift till FN-kraven utan "för att bibehålla och stärka vänskapen med generalsekreteraren". Telegrammet var från Chou En-Lai personligen.

Under sin ämbetstid lyckade Hammarskjöld mildra följderna av tre svåra kriser i världen: