F1 GP 1976
 

Brasilien GP 1976
Sydafrika GP 1976
USA West GP 1976
Spanien GP 1976
Belgien GP 1976
Monaco GP 1976
Sverige GP 1976
Frankrike GP 1976
England GP 1976
Tyskland GP 1976
Österrike GP 1976
Holland GP 1976
Italien GP 1976
Kanada GP 1976
USA East GP 1976
Japan GP 1976

Ronnie Peterson hade inför 1976 års säsong vissa förhoppningar att äntligen få den vinnarbil han sedan länge blivit lovad av Colin Chapman. 

Mycket riktigt så kunde Lotusstallet visa upp en ny konstruktion inför premiärloppet i Brasilien och modellen fick benämningen Lotus-Ford 77. Såväl Ronnie som den nya stallkamraten Mario Andretti hade dock stora problem att komma till rätta med den nya bilen och säsongen kom att inledes med dåliga startpositioner. Båda förarna tvingades dessutom bryta det första loppet tidigt.

Ronnie vantrivdes i stallet. Ideliga schismer, gräl och konfrontationer med sin chef hade satt sina spår. Känslan av att stallchefen ville bli av med sin stjärnförare hade insmugit sig och obekräftade rykten ville göra gällande att Chapman önskade byta ut Ronnie mot en mindre dyrbar förare som inte hunnit uppnå svenskens höga gager...

Det bråkades bl a om pengar, Ronnies gage. Av de 110 000 punden såg han först inte skymten, sen skulle pengarna betalas ut i omgångar. De konkurrerande stallen visste naturligtvis hur det stod till. Folk i branschen tvivlade inte på 31-åringens kapacitet - trots uteblivna framgångar under de senaste åren - och telefonerna gick varma hemma hos Ronnie i Maidenhead.

Chapman hade misslyckats, eller kanske t o m underlåtit sig, att utveckla Lotusbilarna. Detta gick ut över Ronnie och sprickan dem emellan kom att vidga sig i takt med de skrala resultaten. Trots att Colin gjorde uttalanden som kunde anses nedvärderande om Ronnie, behöll svensken masken - åtminstone utåt.

Brytningen kom definitivt efter VM-premiären i Brasiliens GP. Ronnie stod inte ut längre och lämnade Lotus i ett dramatiskt avhopp. Efter endast en GP-tävling i Lotus nya 77:a blev Ronnie privatförare i en March Ford. In genom samma Lotus-dörr som Ronnie försvunnit kom helsingborgaren Gunnar Nilsson - direkt från Marchstallet - och "bytet" var ett faktum.

Ronnie kunde börja om och köpa sig en March-bil tack vare pengar från den italienske greven Guiseppe Zanon och svenska Polar. Ronnies sportagent Staffan Svenby berättar:

"Vi tog ett steg tillbaka för att kunna ta ett framåt. Ronnie kände tryggheten hos March och det var vad vi kunde göra".

Totalt tog Ronnie denna säsong endast tio VM-poäng och blev med det elva i tabellen - omedelbart efter landsmannen Nilsson som hos Lotus lyckades ta elva poäng efter bl a två tredjeplaceringar. Vad som definitivt måste tillskrivas Ronnies fantastiska körförmåga är den enastående segern med Marchen i Italiens GP på Monza. 

F1-säsongen 1976 kommer framförallt att ihågkommas för Niki Laudas otroliga kamp att komma tillbaka till banan för att försvara sin mästerskapstitel. Lauda kraschade svårt på Nürburgring, men kunde efter en mycket kort konvalescenstid fem veckor senare göra "come-back" trots de allvarliga brännskadorna.

James Hunt vann dock den klassiska duellen med Niki Lauda - men endast en poäng skiljde i sammandraget! Jody Scheckter slutade som trea.

Här kan Du klicka Dig fram till det lopp Du vill läsa mer om:

Brasilien GP 1976 Sydafrika GP 1976 USA West GP 1976 Spanien GP 1976 Belgien GP 1976 Monaco GP 1976 Sverige GP 1976 Frankrike GP 1976 England GP 1976 Tyskland GP 1976 Österrike GP 1976 Holland GP 1976 Italien GP 1976 Kanada GP 1976 USA East GP 1976 Japan GP 1976

Tävlingarna i ett sammandrag:

1976 Sammanställning (Ronnie Peterson)

Tävlingar

16

Vinster

1

"Poles"

1

Poäng

10

Varv

587

 

Pos

Förare

Konstruktör

Poäng

1

James Hunt

McLaren

69

2

Niki Lauda

Ferrari

68

3

Jody Scheckter

Tyrrell

49

4

Patrick Depailler

Tyrrell

39

5

Clay Regazzoni

Ferrari

31

6

Mario Andretti

JPS Lotus, Parnelli

22

7

John Watson

Penske

20

8

Jacques Laffite

Ligier

20

9

Jochen Mass

McLaren

19

10

Gunnar Nilsson

JPS Lotus

11

11

Ronnie Peterson

JPS Lotus, March

10

12

Tom Pryce

Shadow

10

13

Hans-Joachim Stuck

March

8

14

Carlos Pace

Brabham

7

15

Alan Jones

Surtees

7

16

Carlos Reutemann

Ferrari, Brabham

3

17

Emerson Fittipaldi

Copersucar

3

18

Chris Amon

Williams, Ensign

2

19

Vittorio Brambilla

March

1

"

Rolf Stommelen

Brabham, Hesketh

1

 

Conny Andersson

Surtees

0

 

Ian Ashley

Stanley BRM

0

 

Hans Binder

Williams, Ensign

0

 

Warwick Brown

Williams

0

 

Guy Edwards

Hesketh

0

 

Harald Ertl

Hesketh

0

 

Bob Evans

Brabham, JPS Lotus

0

 

Divina Galica

Surtees

0

 

Masahiro Hasemi

Kojima

0

 

Boy Hayje

Penske

0

 

Ingo Hoffman

Brabham, Copersucar

0

 

Kazuyoshi Hoshino

Tyrrell

0

 

Jacky Ickx

Williams, Ensign

0

 

Jean-Pierre Jarier

Shadow

0

 

Loris Kessel

Brabham

0

 

Masami Kuwashima

Williams

0

 

Michel Leclere

Williams

0

 

Lella Lombardi

Brabham, March

0

 

Brett Lunger

Surtees

0

 

Damien Magee

Brabham

0

 

Arturo Merzario

Williams, March

0

 

Jac Nelleman

Brabham

0

 

Patrick Neve

Brabham, Ensign

0

 

Larry Perkins

Brabham, Ensign

0

 

Henri Pescarolo

Surtees

0

 

Sandro Pesenti-Rossi

Tyrrell

0

 

Alex-Dias Ribeiro

Hesketh

0

 

Otto Stuppacher

Tyrrell

0

 

Noritake Takahara

Surtees

0

 

Tony Trimmer

Maki

0

 

Mike Wilds

Shadow

0

 

Emilio Zapico

Williams

0

 

Renzo Zorzi

Williams

0

 

Emilio de Villota

Brabham

0


Poängfördelning:

  • Etta: 9
  • Tvåa: 6 
  • Trea: 4
  • Fyra: 3
  • Femma: 2 
  • Sexa: 1

Dom sex högsta poängen från de åtta första tävlingarna och de sju högsta poängen från de resterande åtta tävlingarna räknas in i slutresultatet.

 

Poäng

Förare

BR

ZA

USW

ES

BE

MC

SE

FR

GB

DE

AT

NL

IT

CA

USE

JP

James Hunt

 

6

 

9

 

 

2

9

 

9

3

9

 

9

9

4

Niki Lauda

9

9

6

6

9

9

4

 

9

 

 

 

3

 

4

 

Jody Scheckter

2

3

 

 

3

6

9

1

6

6

 

2

2

3

6

 

Patrick Depailler

6

 

4

 

 

4

6

6

 

 

 

 

1

6

 

6

Clay Regazzoni

 

 

9

 

6

 

1

 

 

 

 

6

6

1

 

2

Mario Andretti

 

1

 

 

 

 

 

2

 

 

2

4

 

4

 

9

John Watson

 

2

 

 

 

 

 

4

4

 

9

 

 

 

1

 

Jacques Laffite

 

 

3

 

4

 

3

 

 

 

6

 

4

 

 

 

Jochen Mass

1

4

2

 

1

2

 

 

 

4

 

 

 

2

3

 

Gunnar Nilsson

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

4

 

 

 

 

1

Ronnie Peterson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

9

 

 

 

Tom Pryce

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

3

 

 

 

 

Hans-Joachim Stuck

3

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

Carlos Pace

 

 

 

1

 

 

 

3

 

3

 

 

 

 

 

 

Alan Jones

 

 

 

 

2

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

3

Carlos Reutemann

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emerson Fittipaldi

 

 

1

 

 

1

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

Chris Amon

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vittorio Brambilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

Rolf Stommelen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

NC=Not Classified NT=No time set in qualifying R=Retired
EX=Excluded from meeting W=Withdrawn DQ=Disqualified
NS=Did not start NQ=Did not qualify NPQ=Did not pre-qualify

Kronologi Formel 1 Formel 2 Formel 3 Formel K Sportvagn Standardvagn Rally Monza 1978 Bilarna Svenskar i F1 Intervjuer Kuriosa Länkar