|
Denna sida uppdaterades senast 2014-06-08. Du är besökare . Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström. Fotografierna på sidorna om Volvo 140 hämtade från Wikipedia, Wikicommons, Volvo officiella reklammateriel samt i något fall från Blocket och ebay.
Volvo 140 - årsmodell 1974 Modellåret 1974 kom att bli det sista för Volvos 140-serie. Året därefter var den ersatt av den nya 240-serien. Trots detta hade bilen inför året genomgått en mängd förändringar och förklaringen till detta var att de skulle följa med in i nästa Volvo-serie. Den mest karakteristiska förändringen var de enorma och fula stötfångarna fram och bak. I folkmun myntades begreppet "ljugarbänken". De kraftiga kofångarna var ett naturligt led i Volvos säkerhetstänkande och ett resultat av krav på den amerikanska marknaden som krävde att kollisioner skulle klaras i upp till 8 km/h (i USA var Volvo-bilarna försedda med stötdämpare i fästena och klarade detta, men i Sverige och på andra marknader var stötfångarna stumt monterade och klarade bara 5 km/h). Aluminiumet på stötfångarna blev dessutom mattborstat, istället för att som tidigare ha den blanka finishen.
En annan synlig förändring var att ventilationsrutorna hade försvunnit och ersatts med en hel sidoruta. Detta ledde till mindre vindbrus och att en kraftigare dörr kunde konstrueras (med hjälp av en fastsvetsad dörrbåge i stål). Det som också avslöjade 74:an var att tanklocket flyttats in så att det kunde döljas bakom en lucka och att strålkastarna försetts med torkare - något som tidigare endast varit ett tillval på de exklusivare modellerna, men som nu blev standard inom hela fordonsfamiljen på bilarna för den svenska marknaden. Detta var fyra år efter att SAAB hade introducerat samma funktion i sina bilar. Även H4 halogenlampor blev standard på samtliga modeller, tidigare ett tillval. De flesta förändringarna kom dock att göras "under skalet". I bakvagnen infördes längsgående balkar och i bagageutrymmet ändrades golvet. Detta hade att göra med flytten av bränsletanken till en placering som var säkrare vid en eventuell kollision.
Interiört gick det att se att det handlade om en 74:a på den eluppvärmda förarstolen (standard i Sverige) och på att det det hade införts en varningslampa som med hjälp av en glödtrådsvakt lyste om någon viktig lampa i bilen gått sönder. Det gick nu också att få bilklädseln i en betydligt färggladare variant - bilderna på den randiga klädseln talar sitt tydliga språk. Övriga nyheter för året:
Vad beträffar motorerna så var de samma som tidigare - B20A och B20B på 82 respektive 100 hk DIN. B20E fick ett nytt insprutningssystem (Bosch K-Jetronic med mekanisk insprutning). Volvo övergav därmed det elektroniska insprutningssystemet och gick över till CI-systemet (Continuous Injektion). Detta var ett insprutningssystem som byggde på vacuumprincipen. Förklaringen till bytet var att systemet var relativt okomplicerat, hade goda avgasreningsegenskaper och att det dessutom gav en lägre ljudnivå. B20E-motorn fick även en ny kamaxel (K-kam).
Vad kännetecknar då en 74:a i Volvos 140-serie?
Sammanfattning om tillverkningen: |