|
|
|
Denna sida uppdaterades senast
2014-06-08.
Du är
besökare
Volvo 140 - årsmodell 1973 Till modellåret 1973 genomgick Volvos 140-serie de mest radikala förändringarna sedan produktionsstarten 1966. Många av förändringarna syntes tydligt utvändigt. Fronten hade fått en helt ny grill i plast där Volvo-emblemet hade placerats mitt på den diagonala kromlisten som infördes 1971. De frontala blinkerserna var betydligt större och de hade även flyttats upp en bit så att de satt i höjd med huvudstrålkastarna och gick en bit "runt hörnet". Även kofångarna var ändrade - de hade flyttats upp något samt även försetts med en infasning i gummilisten. Frontalt hade nummerskylten placerats mitt på stötfångaren på ett avsnitt där det inte var någon gummilist anbringad. Även akterpartiet var omarbetat. Nya breda rektangulära baklampor hade tillkommit och plåten för registreringsskylten mellan dessa hade flyttats inåt. Detta medförde att nummerskyltsbelysningen kunde integreras i karossen. Denna konstruktion på bakstammen var så lyckad att den fick leva kvar in i Volvos 240-serie. I bakkant av dropplisten hade dessutom en kromad täckplåt skruvats fast på C-stolpen över skarven - vilket förbilligade tillverkningen. Trots de stora exteriöra förändringarna stod de flesta nyheterna för året att finna på insidan. Instrumentpanelen var helt ny och betydligt modernare än sin föregångare. Instrumentbrädan hade fått en rund hastighetsmätare - dock fortfarande i en rektangulär inramning. Därutöver helt nya instrument för bränslenivå och kylvätsketemperatur. Även värmereglagen hade konstruerats om och flyttats till en helt ny typ av mittpanel - hela värmesystemet var nytt. Ventilationsutblås fanns både mot sidorutorna och i mitten av panelen. Därtill var klockan helt ny. Ratten hade fått en något mindre diameter och dessutom försetts med en stoppning som extra skydd vid en eventuell kollision. Flera av dessa ändringar inför 1973 var en anpassning till de nya amerikanska trafiksäkerhetskraven.
Säkerhetsmässigt forsatte Volvo på den inslagna banan. Som skydd mot sidokollisioner hade dörrarna försetts med krockbalkar. Dörrarna baktill på 144 och 145 fick barnsäkra lås. Rattstången fick en ny utformning med kollapsrör. Och klädseln i inredningen gjordes i brandhärdigt material. Övriga nyheter för året:
Från och med 1973 års modell gick det åter att köpa en Volvo 144 i basutförande. Det som särskiljer basmodellen från övriga varianter i 140-serien är dels fälgarna - dessa är fortfarande de gamla plåtfälgarna från 1966 med ovala hål försedda med den äldre typen av navkapsel - dels att grillen saknar den kromlist som är fäst i över- och underkant på de exklusivare varianterna. I basmodellen är dessutom klädseln något enklare - den är tunnare och saknar rutningen i mitten av sätena. Motorn var fortfarande densamma som tidigare - en B20A på 82 hk DIN. Mycket av det som tidigare varit förbehållet DL- och GL-modellerna blev nu standard även i basmodellen - t ex framstolar med fällbart ryggstöd och med ett svankstöd som var inställbart, nackstöd fram, backljus, trippmätare, eluppvärmd bakruta, varningsblinkers, ljusvarnare, bältesvarnare samt elektrisk klocka (vissa grejor även standard sedan tidigare).
B20A-motorn var också det populäraste motoralternativet i DL-modellen. Dock kunde kraftfullare motoralternativ väljas. I och för sig hade B20D-motorn på 95 hk försvunnit ut modellprogrammet, men B20B (som tidigare suttit i Sportvarianten) kom tillbaka med modernare SU-förgasare och med ett topplock från D-motorn med större ventiler. Denna lösning gav en effekt på ytterligare 5 hk till 100 hk DIN totalt. Priset med B20B i 142 DL hamnade på 24 200 kronor och för 144 DL på 25 700 kronor. Detta gav följande prestanda:
Det som därutöver ingick i standardutrustningen för en DL var rullbälten fram - något som hade införts redan under året 1972.
Kombimodellen Volvo 145 kunde detta år beställas med den största motorn - B20E på 124 hk DIN. Men istället för att döpa denna modell till GL fick den heta DL, vilket medförde att Volvo 145 DL fick samma utrustning som övriga DL.
Prestigemodellen GL kunde från och med 1973 även köpas i Sverige i fyrdörrarsversionen - Volvo 144 GL. Detta hade tidigare endast varit förebehållet andra marknader. I standardutrustningen för GL ingick som tidigare varvräknare och skinnstolar från Volvo 164. Det som var nytt för året var att förarstolen var eluppvärmd och att grillen försetts med ett "GL-emblem". Och precis som DL-modellen hade GL en kromlist i grillens över- och underkant. Det som tidigare varit ett signum för GL - de två stående extraljusen framför grillen - var numera ett minne blott. B20E-motorn var samma som året innan, men under året ändrades huvudbromscylindern och ett större bromsservo tillkom. Detta var emellertid det sista året för det elektroniska insprutningssystemet från Bosch - sedan introduktionen 1971 hade systemet blivit känt som ett problembarn som inte var särskilt driftsäkert. Problemen låg i elektronikens många givare och att styrenheten var känslig. Därutöver var felsökning och reparation inte helt lätt för dåtidens "mekaniska" bilreparatörer - kanske en förklaring till varför de benämndes bilmekaniker? Liksom tidigare var bromsskivorna på framhjulen något tjockare än på övriga modeller. Tillvalsmöjligheterna var flera - automatlåda, lättmetallfälgar, luftkonditionering, metalliclack, styrservo, soltak, etc... Vad kännetecknar då en 73:a i Volvos 140-serie?
Sammanfattning om tillverkningen (cirka 80% av produktionen gick på export):
Exempel på information i försäljningsbroschyr:
|