|
Ronnie Peterson har under natten efter operationen blivit sämre. De positiva tongångarna från midnatt är ett minne blott och läget har försämrats dramatiskt. Strax före klockan fyra på morgonen har Staffan Svenby blivit uppringd av sjukhuset och fått meddelandet att saker och ting hade tagit en sämre vändning för Ronnie. Staffan väcker professor Watkins i rummet bredvid. I bilen på väg till Niguardasjukhuset så berättar Staffan för Sid att någon, som som sade sig vara läkare, under natten ringt upp Barbro och sagt att han trodde att de italienska doktorerna höll på att ta livet av hennes man. När de kommer fram till intensivvårdsavdelningen möts de av neurokirurgen som säger att Ronnie utvecklat andningssvårigheter och att han nu andas i en respirator i ett försök att hålla uppe blodets syrenivå. En bröströntgen visade att Ronnie utvecklat en multipelemboli (små hinder orsakade av blodklumpar eller fettvävnader) i lungorna. Embolismerna kom från fettet i benmärgen och gick ut i blodcirkulationen. Njurarnas funktion hade därmed också försämrats. Ronnie var medvetslös och en neurologisk undersökning visade tecken på svåra hjärnskador. En italiensk läkare, doktor Pierangelo Varolo, har jobbat som legitimerad läkare i Sverige i många år. Han talar flytande svenska och bor i staden Iseo åtta mil utanför Milano. När han fick höra talas om olyckan tog han kontakt med Ronnies manager Staffan Svennby och erbjöd sina tjänster. Då han kommer fram till sjukhuset på morgonen är Ronnie djupt medvetslös och läget är kritiskt efter det att Ronnie har opererats i flera timmar. Han uttalar sig tidigt på måndagsmorgonen för tidningen Expressen: "Ronnie har svårt att andas. Han ligger i respirator. Jag tycker det var fullständigt fel av läkarna att göra en så stor operation på Ronnie i natt. Det hade räckt om de hade opererat Ronnies båda fötter, men de har också opererat Ronnies knä och hans lårben. Han var för svag för en så stor operation som de gjorde. En blodpropp har gått i en av Ronnies lungor. Och lungorna räckte därför inte till för att försörja kroppen med syre. Eller så skulle Ronnie omedelbart ha flugits till Sverige för specialistvård. Där gör man absolut inte operationer som den här. Det är inte längre fråga om behandling längre. Nu måste vi satsa allt på att hålla Ronnie vid liv. Man kan leva länge i respirator." Professor Watkins tittar med hjälp av ett optalmoskop in i Ronnies båda ögon och kan då identifiera mikroskopiska fettkulor i de små artärerna. Läget ser minst sagt hopplöst ut och på professor Watkins förslag går neurokirurgen med på att ta ett elektroencephalogram för att få fullständig klarhet i Ronnies hjärnfunktion. I detta läge har Colin Chapman och Bernie Ecclestone informerats om Ronnies hastigt försämrade tillstånd. När de kort efter varandra anländer till sjukhuset har hjärnan scannats och det står klart att ingenting finns att göra. Det konstateras att Ronnie är hjärndöd och att slutet är nära.
Klockan elva minuter över nio den 11 september 1978 (09.11 den 11/9) dödförklaras Ronnie. Den efterföljande obduktionen några dagar senare slår fast orsaken till hans död - fettembolism i lungorna, njurarna och hjärnan. Många tidningar spekulerade i gasförgiftning, men detta är ju en sanning med modifikation. Reine Wisell, Lennart Eriksson (Expressen), Åke Strandberg (mekaniker) och managern Staffan Svenby chockas av dödsbudet på morgonen. Efter det att Ronnie avlidit anländer Emerson Fittipaldi till sjukhuset tillsammans med sin fru och det blir Staffan Svenby som ger dem det dystra beskedet. "I just can´t believe it. We have been friends for so many years and now he is gone. Racing will change a lot for me. He was one of the greatest drivers and no one will replace him." Efter att Fredrik af Petersens tagit emot dödsbudet vill han vara ifred och ha frisk luft. Utanför sjukhuset stöter han på Mario Andretti, som ännu inte hört det senaste och som kommit till Niguarda för att besöka Ronnie. "Oh no. I wanted that title so badly, but I did not want to win it like this. What the hell shall I do with it now? I don´t feel anything for it. One of my best friends is gone and motor racing will never be the same again. I was really looking forward to next year, he in the McLaren and me in the Lotus and we would have a good fight and afterwards sit down to have a beer and a good laugh about it." Ronnie Petersons döda kropp förs till sjukhusets kapell under de stora pinjerna i parken. Ljus placerades runt den öppna kistan. Enligt italiensk sed började hans vänner och fans anlända. Det blir långa köer för att ta farväl av den populäre föraren.
För några timmar står allting still i Milano - eller kanske inte ändå. Åke Strandberg, Ronnies gamla mekaniker, hade befunnit sig på sjukhuset hela tiden in till slutet. När han promenerade ut från Niguardasjukhuset på morgonen kunde han inte förstå varför de milanesiska spårvagnarna fortfarande gick: "Jag kunde inte förstå varför de inte stannat. För mig hade plötsligt hela världen stannat." Tyvärr hinner Ronnies maka Barbro inte fram i tid. När hon landar på Malpensa-flygplatsen möts hon av Staffan Svenby och Emerson Fittipaldi som ger henne det tragiska beskedet. Hon hann aldrig ta adjö av sin älskade Ronnie och kom heller aldrig över denna sorg. Hon planerar att samma dag resa vidare till Sverige och till Ronnies föräldrar i Örebro. Utanför Niguardasjukhuset, i det vackert belägna bårhuset - inbäddat i ett hav av grönska dit den bullrande Milanotrafiken aldrig nådde fram - kom tusentals milaneser. Ronnie-supporters som på på ett traditionellt italienskt vis ta farväl av den döde. Några av besökarna bar med sig blommor, buketter med gladiolus som placeras vid fotändan av dödsbädden. Det är ett stilla farväl. En spontan hyllning. Bland besökarna finns Emerson Fittipaldi, Patrick Tambay, James Hunt och Hans Stuck. I Expressen berättar Lennart Eriksson också om svarvaren Bonfanti Giancario från gummifabriken Pirelli i Milano: "Jag har aldrig träffat Peterson, ändå var han en god vän till mig. Jag var ute på racerbanan i Monza både på träningen och tävlingen. Jag brukar alltid åka dit när det är racertävlingar. Peterson var min favorit, en stor champion. Synd att han aldrig fick bli världsmästare." Beskedet att Ronnie är död tas emot med bestörtning runt om i världen. Många av Ronnies kollegor är på hemväg och möts av de fruktansvärda nyheterna på flygplatsen. BBC i England sänder ett minnesprogram om Ronnie. Tidningarna fylls av reportage om Ronnie - Ronnie Peterson som var en betydligt större stjärna utomlands än vad vi kanske förstod här hemma i Sverige. I svenska tidningar gjordes en stor sak av att Colin Chapmans kommentar till Ronnies död skulle ha varit "sånt händer", men Chapman var lika påverkad och tagen som Ronnies vänner och förtrogna. Ronnies chefmekaniker Rex Hart sa så här: "The Old Man var känslosam och hade en god uppfattning om Ronnie. Han var inte bara en gammal förare utan var ganska nära honom på många sätt. De hade sina små problem, men han var skakad in i märgen när Ronnie dog. Colin var väldigt upprörd. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag inte visste att han kunde vara på det här viset, jag trodde Ronnie bara var en anställd." Särskilt i svenska tidningar fördes en debatt om läkarna gjorde rätt som opererade Ronnie så snabbt och på det sätt det gjordes. Så här i efterhand tycks det stå klart att alla inblandade gjorde så gott de kunde och att rätt beslut togs i det läge som rådde. Däremot kan vi konstatera att om olyckan hade inträffat idag så hade Ronnie inte behövt plikta med sitt liv. Dels för att bilarna numera är byggda för att klara sådana smällar (se bara på Kenny Bräcks krasch hösten -03), men också för att den typ av operation som utfördes på Ronnie nu kan göras med betydligt större säkerhet. Ronnies förste manager Sveneric Eriksson: "När Ronnie dog så stannade Sverige. Det blev tyst. På många arbetsplatser blev ingenting gjort, utan man diskuterade hur i hela friden Ronnie bara kunde dö på det där sättet. I skolorna grät barnen. Deras stora idol var död. Några skolor fick stänga. Barnen gick hem."
|