Ronnie Peterson anländer till Niguardasjukhuset i ett stabilt tillstånd och han tas omedelbart till en röntgen där hans skador examineras. Ungefär en dryg timme efter kraschen blir Ronnies fru Barbro kontaktad av Lotus-chefen Colin Chapman. Normalt är Barbro med på tävlingarna, men denna gång hade hon valt att stanna hemma i lägenheten i Monaco för att ta hand om familjens tvååriga dotter Nina - det sägs också att hon haft ett missfall. Hon hade sluppit att se Ronnies krasch i TV, eftersom det inte visades direkt. Hon gör sig genast redo att ta sig till Milano. En av stallcheferna i Formel 1, Bernie Ecclestone, ställer sitt privatplan till förfogande och det får specialtillstånd att landa i mörkret på flygplatsen i Nizza. Redan tidigare har Ronnie föräldrar May-Britt och Bengt kontaktats i hemmet i Örebro. De har själva suttit och tittat på det direktsända loppet i TV och var snabbt på det klara med att Ronnie var inblandad i den svåra olyckan. De hade också sett hur det var Ronnie, i sin karakteristiska gula overall, som dragits fram ur det brinnande vraket. Den som först hörde av sig var Ronnies speciella rådgivare Staffan Svennby och han kunde direkt ge beskedet att Ronnie levde och att han var på väg till sjukhuset för att reda ut fler detaljer. Ronnies föräldrar har också kontakt med Barbro och får klart för sig att hon skall bege sig till sjukhuset i Milano. Då Staffan Svennby kommer fram till sjukhuset får han direkt kontakt med Ronnie. "Han kände omedelbart igen mig och undrade vad som skulle hända på sjukhuset. Jag upplyste om att läkarna förberedde operation, men att skadorna inte var livshotande och då svarade han med - OK." Knappt två timmar efter kraschen på Monza kommer loppet igång igen. Innan den förkortade tävlingen är slut, endast 40 varv skall köras, så skickas en bulletin ut från sjukhuset där man befarar problem med blodcirkulationen i Ronnies ben. Enligt professor Watkins gjordes då bedömningen att Ronnies skadade benpipor måste flyttas och säkras i en korrekt position med hjälp av pinnar och spikar. En av läkarna på sjukhuset, Nicola Pezzi, hade också gjort vissa försök att tala med Ronnie, men förgäves. Han hade i och för sig inget att meddela, men ville bara få kontakt med patienten. Klockan 23 på söndagskvällen håller läkarna vid Niguradasjukhuset i Milano en presskonferens. De meddelar att Ronnie opereras och att hans tillstånd är tillfredsställande och - detta är uppseendeväckande - att han kommer att kunna gå inom två till tre månader. En som var med på denna presskonferens där det meddelades att Ronnie skulle klara sig var Expressens Lennart Eriksson. Flera gånger försökte Lennart få kontakt med Ronnie: "Men han var för dålig, för påverkad av medicinen. De som säger att Ronnie själv gav tillstånd till en operation har fel, han var helt borta vissa stunder. Av en slump träffar jag en svensk läkare som jobbade på sjukhuset och han bedömde läget lite annorlunda. Han frågade vilket hotell jag bodde på och han lovade att ringa om någonting förändrades (vilket han gjorde 06.30 på morgonen)." Inför en operationen har Staffan Svennby konsulterats av läkarna. Han har en icke helt avundsvärd uppgift att bestämma hur och var Ronnie skall behandlas. Inför de svåra besluten har Staffan telefonkontakt med Sid Watkins, tre svenska läkare och andra italienska läkare. Även Ronnie, som fortfarande är vid medvetande, får klart för sig de handlingsalternativ som står till buds att ta ställning till:
Reine Wisell har tidigare under kvällen anlänt till sjukhuset. Han talade med Ronnie som efter att ha fått smärtstillande medel var lugn och nästan lite optimistisk: "Det är skit med benen! Men kunde de fixa Graham Hill, så borde de kunna fixa mig. Jag kommer att vara okey inför nästa år..." Efter alla konsultationer beslutar Staffan Svennby att Ronnie skall bli kvar på Niguardasjukhuset och att han skall opereras direkt. Beslutet tas efter att det stod klart att en toppkirurg skulle finnas närvarande, någon som skulle vara van vid fot- och benfrakturer av den aktuella typen. När Ronnie får detta besked är han rationellt lugn och samlad. Staffan har berättat att de då ringde efter kirurgen för att genomföra operationen eftersom han inte var i tjänst just då och att klockan var ungefär 19 då. Beslutet hur göra med de värsta fakturerna - om det skulle amputeras eller opereras - hade avgjorts med Ronnies sista ord till Svennby: "Jag vill kunna köra på Watkins Glen. Var snäll och se till att det är möjligt." Reine tittar på röntgenbilderna tillsammans med Ronnie och försöker muntra upp honom. De är båda överens om att skadan skall gå att reparera. Sedan somnar Ronnie. Läget är således hyfsat optimistiskt, även om det också uttrycks att det var tveksamt om Ronnie skulle kunna sätta sig i en racerbil igen. Några timmar efter loppet har professor Watkins begett sig till sjukhuset i en hyrbil - en Fiat Panda. Han har sällskap med Colin Chapman och Mario Andretti som kör i den Rolls Royce som tillhandahållits under Italiens GP. Det tar lång tid att undanfly folkmassorna vid Monza. Mario kan en genväg och till slut är de ute på motorvägen. När de anländer till sjukhuset är operationen redan igång sedan ett par timmar. Professor Watkins erbjuds att ansluta till operationslaget. Allt ser ut att gå bra och kirurgerna arbetar med att fixera de sista fakturerna. Narkosläkaren meddelar att alla Ronnies vitala signaler är fina. En blodtransfusion med rätt blodgrupp pågår. Watkins tittar på röntgenplåtarna och kan räkna till 27 fakturer. Den ansvarige läkaren låter meddela att operationen snart är slut och att allt har gått enligt plan. Operationen har allt som allt tagit två och en halv timme och under dessa omständigheter var det trots allt inte så lång tid. Ronnie skulle därefter flyttas till intensivvårdsavdelningen där kollegan Vittorio Brambilla redan tagits om hand. En annan av Ronnies gamla vänner, journalisten Fredrik af Petersens, har även han tagit sig till sjukhuset. I sin bok "The Viking Drivers" beskriver han hur han får en chock då han kommer till Niguarda. "Det är skitigt och överallt på golvet ligger cigarettfimpar. Man fick ingen känsla av att befinna sig på ett sjkhus och överallt var det fotografer som väntade på att få ta BILDEN. På något sätt var det som en mardröm som du bara vill vakna upp ur." I detta läge kunde ingen tro att Ronnie skulle få sätta livet till. Från väntrummet kontakta Staffan Svenby Barbro igen - de övriga som är med där inne är Andretti, Chapman och professor Watkins. I telefon får professor Watkins i lugnande ordalag övertyga Barbro om att han tror att Ronnie kommer att bli bra. Planer gjordes upp hur hon skulle ta sig till Milano och det ordnads fram en helikopter. Klockan har nu passerat midnatt och Chapman och Andretti beslutar sig för att ta sig tillbaka till Villa d'Este i Como. Staffan Svenby lyckas ordna hotellrum åt sig själv och professor Watkins alldeles i närheten av sjukhuset - de har tidigare checkat ut från sitt ordinarie hotell. Den italienske ortopeden Ernesto Zerbi, en av Italiens skickligaste och mest ansedda kirurger, kom till operationen då den redan hade påbörjats och han tog själv aldrig aktiv del i den. Han förklarar hur Ronnies skador ser ut. Dessa kan sammanfattas så här:
Dr Vecchi visar Ronnies skador Vidare doktor Ernesto Zerbi under natten: "Det är inte alls säkert att Ronnie kan få känsligheten tillbaka i högerfoten. Jag är kritisk mot att läkarna på Niguardasjukhuset hade så bråttom att operera. Så hade jag aldrig gjort om Ronnie varit på min privata klinik." Fritt tillträde för journalister till operationssalen på det italienska sjukhuset... Hemma i Sverige är tidningarna snabba att skriva samman sina första artiklar om Ronnies krasch och de första upplagorna kommer ut tidigt på morgon den 11 september med positiva besked om operationen. På kvällen har Ronnies mamma uttalat sig till tidningarna och sagt att det kanske kan vara dags att sluta efter en sådan här händelse... |