Ronnie Peterson känner pulsen stiga. Så är det dags för ytterligare ett lopp på Monza där han haft så stora framgångar. Ett par hundratusen fanatiska tifos har samlats för att i första hand heja fram sina Ferraris på den 5,8 km långa banan utanför Milano. Bredvid Mario Andretti i första startled återfinns Ferraris nye stjärna, kanadensaren Gilles Villeneuve (som under ett antal tävlingar varit till så mycket besvär för Ronnie med sin vårdslösa körstil), så förväntningarna är stora. I andra startled fransmannen Jean-Pierre Jabouille i turbobilen från Renault, samt regerande världsmästaren - österrikaren Niki Lauda i en Brabham. Ronnie har Alan Jones intill sig, australiensaren hos Williams. Strax bakom finns Riccardo Patrese, James Hunt och Vittorio Brambilla, plus hela det övriga fältet.

Vi är även många som sitter denna söndagseftermiddag framför TV-apparaterna hemma i Sverige. Statstelevisionen direktsänder och Ronnie har åter blivit ett namn på var mans läppar. Rapporterna om Ronnies krasch tidigare på dagen är oroande och det vi sitter och hoppas på är att Mario Andretti skall drabbas av mekaniska problem. Vi vill ju att Ronnie skall få kröna sin långa karriär som världsmästare. Utgångsläget är inte det bästa.

Så släpps de 24 fulltankade bilarna iväg på uppvärmningsvarvet. Nu kan bilarna kollas så att allting är som det ska. Efter bara några minuter är varvet fullbordat och de främsta bilarna är tillbaka på startplattan. Bil efter bil rättar in sig på sina positioner. Sakta fylls fältet upp bakifrån. De flesta bilar står nu helt stilla och inväntar klartecknet att kön är samlad. Andrettis bil rör sig framåt över startlinjen, men han bromsar upp. Innan alla bilar intagit sina platser går plötsligt starten. Den 61-årige Gianni Restelli upptäcker aldrig att bilarna längst bak i fältet inte står helt stilla (de håller 80 km/h) och gör misstaget att fixera blicken på Andretti och Villeneuve (som med slirande kopplingar fått bilarna att röra sig några centimeter). Det är således fem sex bilar i de bakersta startleden som har god fart bakifrån då det röda stoppljuset blir grönt.

Det flesta förarna är ändock hyfsat med i starten och de drar på för fullt längs Monza-banans lite speciella start- och målraka. Den enda som egentligen bryter mönstret är den svarta Lotusen med Ronnie Peterson. Det ser alla. Alla på Monza och alla vi svenskar som tittar på TV. Vår blick är ju fixerad vid Ronnie och vi kan inte undgå att se vad som händer. Alla ser, utom våra svenska TV-kommentatorer. Det tar verkligen tid innan Jan Svanlund och Gunnar Palm har greppat situationen. Ronnie gör en dålig start och orsaken till detta får vi väl aldrig riktigt veta, men han tycks helt enkelt inte hundraprocentigt beredd då starten går och detta är mycket mycket olikt Ronnie. Genom sin karriär har Ronnie snarare gjort sig känd som mycket snabb i starten. Nu kommer Ronnie omedelbart på efterkälken. Kan han ha haft ögonen på Andretti, som också får en sämre start efter att ha tvingats bromsa sin tjuvstart? Ronnies mor May-Britt hade en bra analys:

"Den här gången rörde det sig om en tjuvstart. Jag tror Ronnie avvaktade på att det skulle bli klarsignal och att det var därför han kom efter i starten."

Ronnie blir i vilket fall snabbt omkörd av Alan Jones, John Watson och Jacques Laffite. Jody Scheckter är näste man att försöka passera Ronnie, man kan se hur han hinner ikapp och korsar banan från vänster till höger för att komma förbi Ronnies Lotus och Hunts McLaren (som kommit upp på Ronnies högra sida). Det ser då ut som Ronnie styr en aning mot höger.

Den 22 meter breda startrakan smalnar av efter ca 200 meter till kanske hälften. Detta har under lång tid kritiserats av flera förare, men några åtgärder har inte vidtagits. De första bilarna rinner förbi flaskhalsen utan problem, men sedan kommer huvudklungan med bilar.

Hemmasonen Riccardo Patrese, som är debutant i Formel 1 för säsongen, tar en rövare och försöker köra om så många som möjligt direkt i starten. Patrese kör med mycket hög fart utanför den vita banmarkeringen till höger på den långa rakan. Då han är uppe jämsides med James Hunt tvingas Patrese inse att han måste in på banan igen om han skall klara sig igenom nålsögat. Det finns inte plats annars. Patrese kastar sin Arrows-bil in bakom Jody Scheckter, men omedelbart framför Hunt. Hunt får definitivt ingen plats att ta vägen. Meningarna går isär om Patrese touchade Hunts högra framhjul med sitt vänstra framhjul, men i vilket fall kastas Hunts McLaren ut till vänster mot Ronnie. Oavsett om Patrese har touchat Hunt eller ej så står det fullständigt klart att olyckan aldrig hade inträffat om Patrese ej hade varit med i loppet. Totalt ansvarslös körning utan tanke på andra. En senare utredning av olyckan visar att Riccardo Patrese höll knappt 200 kilometer i timmen och James Hunt hela 211 kilometer i timmen när dennes framhjul träffar Ronnies högra bakhjul. Den svarta Lotusen blir okontrollerbar och far som en projektil mot banans högra skyddsbarriär. Man kan också se hur Hunts McLaren far upp i luften. I nästa ögonblick slår ett eldklot ut ur Lotusen och därefter träffar bilen avbärarrräcket.

Ronnies bil slungas i nästan 90 graders vinkel åt höger. Farten är kanske 120 km i timmen då Ronnie frontalkrockar med avbärarräcket. Trots att bilens bensintankar har särskilda skyddselement för att förhindra explosiva brandförlopp, fattar den fulltankade Lotusen eld och studsar ut på banan igen. En av bränsletankarna slits loss och exploderar - det är den punkterade etratanken som monterats nere vid pedalerna i Lotus 78:an. Framvagnen slås sönder i smällen mot räcket och bilen demoleras ytterligare då den körs på av italienaren Vittorio Brambilla och dennes Surtees (Brambilla knockas av smällen och sitter medvetslös kvar vid ratten) då han är förblindad av all rök. På ett ögonblick är masskollisionen ett faktum. Ronnies bil stannar först 90 meter från kraschen, drygt 200 m från startlinjen. Totalt är tio bilar inblandade i det brinnande infernot. Hunts McLaren, Reutemanns Ferrari, Dalys Ensign, Lungers McLaren, de två Shadowbilarna med Stuck och Regazzoni och Tyrrellerna med Depailler och Pironi. Endast nio bilar har klarat sig från att bli inblandade i krocken.

James Hunt är snabbast ute ur sin bil och rusar fram till Ronnies Lotus. Bilens främre del är bortsliten och Ronnie sitter fastklämd i det brinnande vraket. Ronnie knäpper upp sitt sexpunktsbälte och försöker för ett ögonblick att själv ta sig ur, men han sitter obönhörligen fast. Utan tanke på sin egen säkerhet får Hunt tag i Ronnies axelklaffar på den gula föraroverallen och försöker dra honom ur sittbrunnen. 

Ronnie ligger halvvägs ur vraket, men sitter fast med ena benet. Hunt lyckas sparka undan ratten så att Ronnies vänstra fot lossnar. 

En ensam modig funktionär försöker bekämpa elden så gott han kan.  Efter ytterligare några sekunder får Hunt hjälp av Clay Regazzoni och tillsammans lyckas de få loss Ronnie ur bilen så att de kan dra honom i säkerhet. Tillrusande funktionärer hjälper till att släcka elden i overallen.

Föraren Arturo Merzario knäböjer vid Ronnie, ännu har ingen läkare hunnit fram. James Hunt, som dragit fram Ronnie ur vraket, ser på.

Under det att Ronnie tas om hand liggande på banan, fortsätter släckningsarbetet runt om.

"I ett ögonblick som det där finns det absolut ingen rädsla", jag handlade instinktivt. Det enda jag tänkte på var att mannen i den brinnande bilen måste ut, förklarade James Hunt för Expressens reporter Lennart Eriksson bara en halvtimme efter olyckan. 

Den svårt skadade Ronnie är vid medvetande. De otäcka TV-bilderna visar klart och tydligt Ronnies svårt deformerade ben.

"Jag hann före räddningsmanskapet och såg ett gap mellan lågorna och rusade in. Ronnie var ute med halva kroppen, men hans ena ben satt fast inne i bilen. Jag såg hur lågorna slickade Ronnies ben. Jag försökte dra ut honom, men det gick inte. Ratten hade klämt fast benen och jag ropade på hjälp från banvakten. Vi sparkade på ratten tills den gav med sig. Sedan drog vi bort Ronnie från elden."

Det framgår i Gerald Donaldsons biografi om James Hunt att James var väldigt, väldigt skakad när han drog Ronnie ur bilen. Det är hans fästmö Jane Birbeck som säger:

"När han tittade Ronnie i ansiktet sade han att det var fyllt av rädsla. Han såg att Ronnie visste att det var illa däran och fruktansvärt rädd."

Därefter blir Ronnie liggande på banan i väntan på att en ambulans med läkare skall komma fram. Ronnie är hela tiden vid medvetande och pratar med närvarande. 

James Hunt, liksom många andra förare, är mycket uppskakad efter kraschen. James talade om att sluta köra racing i samma minut. Depailler hade helt tappat lusten att fortsätta och då det står klart att det skall bli omstart är det flera förare som inledningsvis vägrar detta.

Hunt tilldelas senare Kungliga Automobil Klubbens guldplakett för sin insats när han räddade Ronnie ur lågorna. Mitt under träningen inför Monacos Grand Prix 1979 så kliver Hunt ur sin Wolf och lämnar Formel 1-cirkusen som förare för alltid...