Ronnie Peterson ligger fortfarande kvar på banan, trots att det har gått lång tid sen olyckan inträffade. Slutet på Monzas mål- och startraka ser ut som en krigsscen. Ronnie är vid fullt medvetande och är inte den som bedöms som allvarligast skadad. Det är istället Brambilla som sitter medvetslös i sin bil. Han har fått sin hjälm spräckt av kringflygande bildelar.

En funktionär ses försöka slita av Ronnie hjälmen, trots att hakbandet inte har knäppts upp. Han står och rycker i Ronnies huvud. Till slut lyckas dock hjälmen tas av på rätt sätt.

Efter ett långt tag som närmast kan liknas vid evigheter kommer slutligen en ambulans som kan ta Ronnie till en väntande helikopter alldeles bakom depån. Det råder viss oklarhet hur långt tid det egentligen tog för en av de sju ambulanserna vid Monza att komma på plats (enligt Modern Motor 1978 så låg Ronnie upp till 18 minuter på banan innan han blev omhändertagen). Så mycket var alltså den omfattande medicinska beredskapen vid Monza värd.

Professor Sid Watkins hade från mitten 1978 anlitats av förarna till rollen som rådgivande GP-kirurg. Professor Watkins arbetade normalt som neurokirurg vid ett sjukhus i London, vilket han gjort sedan 1970. Han har i sin bok "Life at the Limit - Triumph and Tragedy in Formula 1" gett sin syn på vad som egentligen hände vid Monza 1978. Vid starten befanns sig Watkins i omedelbar anslutning till Race Control - ett torn vid start- och mållinjen. Direkt efter olyckan försöker han ta sig till olycksplatsen, men blir stoppad av polis och carabinieri eftersom han inte jobbar direkt åt arrangören. Vakterna har formerat täta led längs banan och hindrar alla som vill komma fram till olycksplatsen. Peter Briggs från team Surtees får t ex ett hårt slag i nacken med en batong när han försöker skapa klarhet i sin förare Vittorio Brambillas kondition. Andra slås bryskt tillbaka med gevärskolvarna. En av de italienska funktionärerna som är med professor Watkins försöker förklara situationen för att Sid skall komma fram till Ronnie och Vittorio - men utan resultat.

Ronnie höjer sin arm och många tolkar denna hälsning som ett bevis på att han är okey. Många ur den fanatiskt närgångna publiken har trots allt lyckats ta sig ut på banan och de försöker ta på Ronnie då han bärs bort på bår för att föras in i ambulansen. 

En som bekymrat skakar på huvudet är James Hunt - en polisman som frågar efter hans autograf knuffas bryskt åt sidan och Hunt beger sig tillbaka till depån. Han stöter då på professor Watkins och förklarar att Ronnie ärskadad, men att en ambulans och en doktor nu var på plats. Professor Watkins beslutar sig då för att ta sig till det medicinska centret, 3-4 minuters gångväg från Race Control genom depåerna. Han springer dit och når fram samtidigt med ambulansen.

När de skadade förarna har plockats bort från banan påbörjas omedelbart uppstädningsarbetet. Arrangörerna ser till att bilvraken forslas bort och de ser till att olycksplatsen rengörs från olja, bensin och krinspridda bildelar.

Vid Monzas medicinska center råder total kaos. Runt Ronnie är det fullt med funktionärer, fotografer och nyfikna i en salig röra. Banans medicinska arbetslag består av sex doktorer och de får efter ett tag så pass mycket lugn och ro att det kan sätta igång med sin uppgift. Ronnie är hela tiden vid medvetande. Professor Sid Watkins är med då dropp kopplas in på Ronnie. De omedelbara skadorna är uppenbara - båda benen mer eller mindre krossade och på skuldrorna och bröstet har han ytliga brännskador.

Tillsammans med övrigt bilskrot forslas Ronnies kraschade Lotus snabbt från platsen. Faktum är att Colin Chapman efter loppet ser till att samtliga Lotus-bilar transporteras ut ur landet. Han har erfarenhet av italienska myndigheter sedan tidigare och vill inte riskera att bilarna blir beslagtagna för långdragna utredningar. Lotus 78/3 avskrevs efter kraschen, men en ny tillverkades av reservdelar. Först år 2003 förstördes de sista delarna från Ronnies bil och det gjordes av Clive Chapman för att förhindra souvenirjägare.

Rex Hart från Lotus teamet:

"Vi fick hans handskar och hjälm tillbaka efter att de tagit honom till sjukhuset och det var i stort inga brännmärken på dem."

Även Ronnies gamla mekaniker, Åke Strandberg (som nu jobbade för McLaren), tog sig fram till det medicinska centret:

"Han hade fortfarande racingoverallen på sig och man såg att ena benet var skadat. Han sade till mig att det gjorde väldigt ont och det var de sista orden han sade till mig." 

Men Ronnies utsikter bedöms ändock som lovande. Droppet kopplas in i den högra armen och det konstateras att hans blodtryck är förvånansvärt normalt. Han får ett flertal intravenösa infusioner. Läkarlaget börjar spjäla benskadorna, som framstår som tekniskt komplicerade. 

Vid det här laget hade ett flertal personer tagit sig in i det medicinska centret på Monza-banan, bl a en paparazzi-fotograf som försöker ta bilder mellan Sid Watkins ben, men som blir bortsparkade av professorn.

"Ronnie talade klart. Han var mycket angelägen om att jag skulle komma med till sjukhuset så fort jag kunde, vilket jag lovade. Han sade faktiskt åt mig att vara snäll och inte lämna honom - Please don´t leave med, Prof!"

Ronnie rullas iväg på båren till den väntande helikoptern. Människoskaror försöker ta på Ronnie ungerfär som om han var en helig relik. Emerson Fittipaldis personliga doktor, Rafael Grazales-Robles, har också anslutit tiill det medicinska centret. Professor Watkins frågar honom om han kan medfölja Ronnie till helikoptern till sjukhuset, men precis som Sid själv så känner han att han har skyldighet att stanna på Monza eftersom en omstart planeras. I samma ögonblick som helikoptern skall ge sig iväg dyker Lotus stallchef Colin Chapman upp. Han informeras om Ronnies odds och till vilket sjukhus han kommer att föras.

Så startar helikoptern med Ronnie och den beger sig iväg på en 10-minuters flygning till Ospedale Maggiore i Niguarda. Med i helikoptern är bl a italienaren Loris Kessel, en f d förarkollega till Ronnie. Han berättar att det är Ronnie som bryter tystnaden inne i helikoptern:

"Hur svåra är skadorna där nere? Det gör så fruktansvärt ont."

Ronnie såg brännskadorna på sin vänstra hand och arm, men hans kommentarer koncentrerades på högerfoten och högerbenet. Kessel visste inte hur han skulle svara, utan förklarade istället att de var på väg till sjukhuset i Milano och att de snart skulle vara framme. 

"När vi bar in Ronnie på sjukhuset var han fortfarande vid medvetande och klagar över svåra smärtor. Jag lovade då honom att han snart skulle sövas och då blinkade han bara och sa - OK!"