Ronnie Peterson flygs direkt efter obduktionen i Milano till Sverige, på eftermiddagen onsdagen den 13 september. Det är Lotuschefen Colin Chapmans svartmålade privatflygplan som transporterar kistan med Ronnies kvarlevor till flygplatsen i Jönköping. Med i flygplanet fanns Barbro, Ronnies gamle mekaniker Åke Strandberg, samt managern Staffan Svenby. 

På Axamo väntade en bil från en begravningsbyrå som som förde kistan med Ronnies stoft de sista 20 milen hem och klockan två, tidigt på torsdagsmorgonen, är Ronnie tillbaka i sin födelsestad Örebro. Kistan placerades därefter i ett bisättningsrum i krematoriet för att finns där fram till jordfästningsakten i S:t Nicolai kyrka på fredag eftermiddag.

Ronnies mekaniker hade skickat med blommor och ett långt brev som en sista hälsning till sin bortgångne kamrat. Ännu en blomsterbukett fanns placerad på den bruna kistan som var försedd med en namnplåt i gjutgods med inskriptionen: Peterson Bengt Ronnie 1978

Redan tidigt på förmiddagen samlades människor för att följa begravningen av Ronnie - fredagen den 15 september 1978. Kransar och blommor formligen vällde in. En knapp timme innan jordfästningen började begravningsgästerna att anlända. 

Sven "Smokey" Åsberg och Eje Elgh kom till Ronnies begravning

Då tätnade också åskådarleden runt kyrkan. Polisen uppskattade att mellan fem och sex tusen personer samlades för att följa begravningen.

Ronnies fru Barbro leddes in i Nicolaikyrkan av kontraktsprosten och Ronnies bror Tommy. De närmast anhöriga tog plats till höger längst fram i kyrkan. Till vänster på den främsta bänken satt tre kollegor till Ronnie - alla världsmästare; James Hunt, Niki Lauda och Emerson Fittipaldi.

Högtiden i kyrkan blev enkel och värdig. Bara ett par minnestal hölls och hela akten var över på 45 minuter.

Kyrkoakten inleddes av Kyrie eleison av Wikander, som spelade på stora orgeln av musikdirektör Olof Andersson. Därefter sjöng Göran Fristorp solo "Men går jag över ängderna" av Leif Strand. Han inledde med att sjunga helt solo och efter första strofen ackopanjerade han sig själv på gitarr. Därefter sjöns en psalm nr 105 vers 1-5 och så följde själva jordfästningen.

Det var kontraktsprosten Inge Blomquist i Almby församling som var officiant vid Ronnie Peterson jordfästning. I sitt griftetal vid Ronnies bår sade han bl a:

"Gud är den som framför allt är oss nära, när vi har det svårt. Låt oss i tanke, o känsla finna vila i denna övertygelse, när vi tar farväl av Ronnie Peterson. Vi vet hur hans helhjärtade satsning inom motorvärlden lett honom till framgång och ära. Hans längtan att vara förare började en gång så anspråkslöst i Almby i Örebro. Genom åren utvecklades han och framstod till sist som en av världens främsta inom sitt yrke. Ägde hans namn en sällsam lyskraft världen över, så fanns också bakom en stor fond av mod, skicklighet och nervstyrka. Han älskade sitt arbete och accepterade dess villkor.

Helst av allt hade vi velat slippa se den bild som berättade om olyckan som skedde. Den tragiska utgången har väckt en stark förstämning hos alla dem som kände Ronnie och kommit i kontakt med honom. Hårdast har slaget drabbat hans hustru Barbro och hans närmaste. Vi tänker i den här stunden med starkt deltagande på er.

Den eviga vägen. I psalmen hörde vi det ordet och det vill föra in Gud själv i våra liv. Bortom vår egen begränsning finns Han, den gränslöse och evige. Ronnie kunde också någon gång tala om Honom. Jag tänker på vad han sade, då han yppade något av sitt innersta. «Jag tror att det finns någon däruppe som tycker om mig.»

Så enkelt och så fint gav han uttryck för den övertygelse som innebar att Gud har med oss att göra i livet och i döden."

Så följde de rituella tre skovlarna mull, bönen och välsignelsen och ytterligare en psalm - de tre första verserna av nummer 331.

Ronnies familj hade uttryckt önskemål om begränsning av talen vid båren. Det var bara ordföranden i Svenska Bilsportförbundet, Bertil Lundberg från Göteborg, och kommunalfullmäktiges ordförande i Örebro, Ove Lindberg, som höll var sitt kort tal.

Därefter bar Ronnies kollegor ut kistan till den väntande katafalkbilen. 

John Watson, Emerson Fittipaldi, James Hunt, Niki Lauda, Jody Schekter och Åke Strandberg bar kistan tillsammans med en cancersjuk och svårt märkt Gunnar Nilsson. Efter följde Barbro tillsammans med Tommy Peterson.

I kyrkan hade 500 personer följt sorgeakten - nu väntade 5000 människor utanför S:t Nicolai kyrka på att få följa Ronnie till den sista vilan.

I processionen till Almby kyrkogård, som kantades av täta åskådarled, följde anhöriga och gäster i sju förhyrda limousiner. 

På Almby kyrkogård sänktes kistan ned i graven. Anhöriga och vänner tog ett sista farväl av Ronnie och de närmaste for sedan i väg till en kort samling i en restaurang i centrala Örebro.

Barbro, vid kistan med Ronnies broder Tommy och kontraktsprosten Inge Blomquist, lämnar en sista ros

Prins Bertil, motorprinsen, var i sista stund tvungen att lämna återbud, men hade sänt en krans med gula rosor, vita nejlikor och cypresskvistar till sin vän Ronnie. Prinsen skulle också ha representerat högsta idrottsledningen, Riksidrottsförbundet, vars krans var försedd med blågula band. Där fanns kransar från Örebro kommun ("Din hemstad hyllar Ditt minne") och Närkes idrottsförbund.

Men det var motorsportens värld som framförallt hyllade Ronnie. Lotus ("With deepest sympathy from directors and staff of Lotus Cars") och dess mekaniker ("Racing Mechanics"), men också från den Lotus Car Club of Sweden som sänt en krans med gula rosor med svarta band ("Tack för det Du betytt för oss och motorsporten"). Stallkamraten och nyblivne världsmästaren Mario Andretti, som trots idoga ansträngningar inte kunde komma loss från ett sedan länge uppgjort engagemang i USA ("Mario and Deanne Andretti"). Geoffrey Kent, PR-direktör vid John Player, fanns med representrande en av Ronnies sponsorer. De svenska F3-förarna (bland dem Anders Olofsson och Eje Elgh) hade skickat en krans med blågula band. Picko Troberg, den f d racingstjärnan och en gammal väl till Ronnie, hyllade honom med en krans med gula blommor och gula band ("Lena och Picko"). Rallyföraren Harry "Sputnik" Källström och hans kartläsare Claes Billstam hade sänt Ronnie en krans med en sista hälsning. Svenska Kartingvännerna, liksom Svemo (Svenska motorcykelförbundet), hade skickat kransar. Bland övriga kransar: "Vännerna på Saab", speedwaystjärnan Bengt Jansson (Smederna, Eskilstuna), racerföraren Rune Tobiasson (som liksom Ronnie körde BMW), Dala Motorklubb, Karlskoga Motorklubb, SMK Valdmarsvik, Gokart-vännerna i Tierp, Racing Drivers of London, Sportvagnsklubben i Göteborg, Mercedesklubben och Örebro BMC-klubb. Däckfirmorna Goodyear och Firestone. Bilmärkena Alfa Romeo och BMW. De övriga stallen vid sidan av Lotus (t ex McLaren och Brabham). En sista hälsning från Ronnies engelska vänner Pam och Alan Turner med en bukett röda rosor ("Ju mer vi lärde känna Ronnie, desto mer älskade vi honom. Vi kommer att sakna honom så mycket."). 30 elever på Riksgymnasiet i Örebro (bland dem Peter Zacsko) hade samlat ihop till en krans till Ronnie. Och bland alla övriga kransar och blommor en bukett från Barbro "Lill-Babs" Svensson ("Ett sista tack och farväl"). Det kom att bli över 400 kransar som täckte Ronnies grav.

Några av de många vännerna som kom för att ta ett sista farväl av Ronnie:

• Colin Chapman. Ronnies arbetsgivare och chef för Lotus-stallet. De kände varandra väl efter att ha jobbat tillsammans i nästa fyra år i två olika omgångar.
• Ken Tyrrell. Också han stallchef som Ronnie jobbade med under 1977, det sista året för den spektakulära sexhjulingen. Mannen bakom Jackie Stewart.
• Alan Rees. En av grundarna av March-stallet, som Ronnie körde för i två omgångar 1970-72 och 1976. Dessutom en nära vän även privat.
• Frank Williams, Bernie Ecclestone, Teddy Meyer, Walter Wolf och Jochen Neerpasch. Alla stallchef inom Formel 1. Goda vänner inom motorvärlden, tillika beundrare av Ronnies. Frank Williams sade vid begravningen att Ronnies död kom som ett hårt slag för alla och att det känns tungt att fortsätta.
• Niki Lauda. En gång Ronnies elev och fortfarande en av hans största beundrare. Trefaldig världsmästare. Var nära att brinna inne i sin bil 1976.
• Emerson Fittipaldi. Dubbel världsmästare och en av Ronnies närmaste vänner. Stallkamrater hos Lotus 1973.
• James Hunt. Hjälten från Monza som med risk för sitt eget liv lyckas få Ronnie ut ur lågorna. Blev världsmästare 1976.
• Gunnar Nilsson. F1-kollega och mycket nära vän till Ronnie. Mycket tacksam för det stöd Ronnie gav under den sjukdomsperiod som kom att ta Gunnars liv en månad efter Ronnies bortgång.
• Tim Schenken. En av Ronnies allra äldsta och bästa vänner. Kompis från F3-tiden. Delade bil med Ronnie då de hjälpte till att ta hem märkes-VM år Ferrari 1972. Grannar under flera år i London.
• Jody Schekter. Vän ock F1-kollega till Ronnie. Var en av de sex som bar Ronnies kista ut ur kyrkan. Blev världsmästare i Formel 1 året efter Ronnies bortgång (1979).
• John Watson. Konkurrent till Ronnie inom Formel 1, men också en god vän (som senare kom att leva tillsammans med Ronnies änka Barbro).
• Åke Strandberg. Arbetade i flera år som Ronnies mekaniker. Blev en av hans närmaste vänner vid sidan av banan.
• Patrick Tambay. En av de yngre förarna inom Formel 1 som först under Ronnies sista år kom att tävla mot honom. Har hela tiden sett upp till Ronnie som en läromästare.
• Bobby Clark, Rex Hart och Nigel Bennet. Alla från Lotus. Bobby och Rex var Ronnies egna personliga mekaniker. Nigel var som ingenjör den ytterst ansvarige för Ronnies bil.
• Picko Troberg. En mycket gammal vän som tävlade mot Ronnie under dennes första säsong i Formel 3 1966. Upptäckte tidigt Ronnies talang.
• Reine Wisell. Ronnies verklige radarkompis från åren i Formel 3. Var också den som gav Ronnie licens att köra F3-bilar. Ersatte Jochen Rindt i Lotusstallet då denne körde ihjäl sig på Monza 1970.
• Ingvar Pettersson och Sten Gunnarsson. Klubbkamrater med Ronnie i Karlskoga Motorklubb och mycket gamla vänner.
• Gunnar och Torsten Palm. Bröder, båda goda vänner till Ronnie. Gunnar som gjort sig känd som kartläsare i rally och Torsten som ett tag sågs som Ronnies kronprins (har besegrat Ronnie i något lopp).
• Erik Carlsson "På taket" och Björn Waldegård. Kända svenska motorsportkollegor - båda inom rally, där Ronnie gjorde en del trevande försök.
• Stig Blomqvist och Per Eklund. Stjärnor i rally och rallycross. Goda vänner till Ronnie och dessutom konkurrenter i de fåtal lopp Ronnie körde på skogsbilvägar och i lergropar.
• Sven "Smokey" Åsberg. Mannen bakom F1-loppen i Anderstorp, dessa Gran Prix som blev möjliga tack vare att Ronnie nådde den position han gjorde inom motorvärlden, en av Ronnies ivrigaste supportrar.
• Nina Rindt. Änka efter Jochen Rindt som förolyckades i en Lotus under Ronnies debutsäsong (postumt utsedd till världsmästare. Ronnie och Barbro döpte sin dotter efter Nina Rindt. 
• Marianne Bonnier. Änka efter Joachim Bonnier, som omkom på Le Mans 1972. Jo var den som tidigast trodde på Ronnie och som gav honom jobb. De tävlade ofta tillsammans i sportvagnssammanhang.
• Märt Metslov. Såsom Generalsekreterare representerande Svenska Bilsportförbundet och personlig vän med Ronnie sedan flera år.
• Eje Elgh. Klubbkamrat med Ronnie från Karlskoga, var med redan på gokart-tiden. Fick stor hjälp av Ronnie till att nå nästan ända fram till ett F1-kontrakt.
• Sveneric Eriksson och Staffan Svenby. Gamla vänner till Ronnie. Även dennes managers och affärsrådgivare. Staffan fanns med på Niguardasjukhuset i Milano då Ronnie gick bort.

Sten Bergling fick en helsida i Expressen om Ronnies begravning - tyvärr är artikeln helt fixerad vid alla de miljoner som förarna i Formel 1 tjänar, men Sten är säkert än idag väldigt stolt över hur han tog adjö av vår störste motorstjärna någonsin.

Ronnies begravning var förmodligen den genom tiderna mest uppmärksammade i Örebro och från begravningsbyrån uppgavs det att man aldrig haft ett så omfattande arrangemang.

Samma dag som Ronnie Peterson begravdes meddelade den tyske Formel 1-föraren Rolf Stommeln att han lägger av med racersporten:

"Jag är helt enkelt rädd. Varje lopp körs med livet som insats. Jag klarar inte av att köra längre sedan min vän Ronnie Peterson dött."

I boken "Ronnie - racerföraren" av DN-journalisten Rune Månzon (1978), sa Ronnie så här om riskerna i formel 1.

"Vore jag rädd i ordets rätta bemärkelse skulle jag aldrig börjat tävla. Racing är farligt, det vet alla. Riskerna finns där ständigt och vi som gett oss in i det här kalkylerar med dem. Vi vet att förr eller senare åker vi av och landar i några skyddsnät eller en avåkningsbarriär. Det ingår i jobbet. Men inte sitter jag och tänker på att jag ska köra ihjäl mig. Döden kommer när den ska, man blir nedpåtad i jorden bara."

En av vår tids största idrottsstjärnor, Ronnie Peterson, var död.