Bakgrund

Historien bakom Stridsfordon 90 har tidigare beskrivits under "Projekt Strf 90". Här beskrivs Strf 9040 som utgör basfordonet i Strf 90-familjen – dess chassi är den gemensamma grundplattformen för samtliga varianter. Uppgiften för Strf 9040 är framförallt att med sin 40 mm automatkanon, lagrad i ett fullt vridbart torn, bekämpa stridsfordon och andra typer av markmål. Därutöver har vagnen förmåga att bekämpa långsamtgående flyg och helikoptrar. Strf 9040 har tre mans besättning – en vagnchef och skytt placerad i tornet och en förare placerad i chassiet. I vagnens stridsrum baktill finns plats för en pansarskyttegrupp om sju stycken fullt utrustade soldater som svarar för vagnens närskydd.

Utvecklingen

Även om Stridsfordon 90-familjen skulle bestå av ett flertal olika varianter så var det ett uttalat krav att Strf 9040 skulle ha designprioritet. Strf 9040 design och dimensioner gavs i stort av ett fåtal krav – fordonet skall ha ett 2-manstorn med Bofors 40 mm beväpning, det skall finnas ett utrymme för 8 stridsutrustade pansarskyttesoldater, en svensk lastbilsdieselmotor skulle användas, samt de prioriterade kraven på ”7-punktslistan” (med extrem terrängrörlighet i djupsnö och myrmark som det högst prioriterade kravet) ofrånkomligen mötas. Detta kom att innebära en tuff utmaning under utvecklingsarbetet.

Fokus kom att riktas mot att hålla nere fordonets vikt och volym utan att göra avkall på skydd och nödvändig storlek på innerutrymmen. Just ”designeffektiviteten” har blivit ett kännetecken för Strf 90. Genom att kontinuerligt under utvecklingen försöka undvika spiraleffekter (tyngre fordon kräver tyngre och dyrare delsystem) blev Strf 9040 ”best in class” – liknande stridsfordon som i stort uppfyller samma krav (till exempel amerikanska Bradley eller brittiska Warrior) väger till exempel 3 ton mer.

Under utvecklingen hade de fem olika försöksfordonen försetts med olika tekniska lösningar på vitala/kritiska delsystem, vilket gjorde det möjligt att hitta den bästa konstruktionen. En framgångsfaktor i utvecklingen av Strf 9040 har varit att hitta rätt balans mellan mogen och ny teknik – det finns många exempel på stridsfordon där ambitionsnivån varit så hög att projektet har avbrutits eller det har tagit lång tid att få en fullt ut fungerande produkt. Av samtliga krav kunde 75 % mötas direkt och 20 % nästan uppfyllas. De prioriterade kraven på ”7-punktslistan” klarades först i slutet av utvecklingen.

En intressant observation under testerna med försöksfordonen var att det fordon som kördes av Hägglunds utbildade förare sammanfattningsvis höll dubbelt så hög snitthastighet och med hälften så få fel som de övriga fyra ”föfo:na” som manövrerades av värnpliktiga förare. Denna erfarenhet utgjorde ett viktigt ingångsvärde för grundkonstruktionen eftersom stridsfordonen skulle brukas av snabbutbildad personal.

Strf 9040 chassi

Föraren sitter placerad frontalt till vänster om motoraggregatet; han har tre prismaperiskop i körriktningen och tillgång till ett bildförstärkarperiskop för körning i mörker. Omedelbart bakom är tornet med ett underliggande ammunitionsställ placerat – det är något förskjutet åt vänster för att balansera ut vikten av motoraggregatet som är placerat på höger sida.

Över stridsrummet i vagnens bakre del, där skyttegruppen om sex personer plus en sjunde person (som kan vara sjukvårdare) har 5 m³ utrymme, finns två stridsluckor i taket för uppsutten strid. Stridsrummet innehåller också den obligatoriska vattenkokaren. Pansarskyttesoldaterna placerades vända mot varandra för att hålla nere höjden på fordonet. Taket över stridsutrymmet är lutad 1º för att få upp innerhöjden baktill. Även vagnens bakplan är lutat, vilket gav en kortare botten (sparade vikt) och underlättade i- och urstigning.

Fordonet drivs av en 8-cylindrig överladdad 550 hk stark dieselmotor från Scania med direktinsputning och laddluftkylare. Kraftöverföring består av en automatväxellåda från Allison/Perkins med 4 växlar framåt och två bakåt. Styrningen är överlagrad av typ X-300. Motorn är modifierad till torrsump och placerad i vinkel. Detta gav ett lutande övre frontpansar, vilket medförde att tyngdpunktsförskjutningen blev mindre vid applicering av tilläggsskydd än vad den skulle ha blivit om mer rättuppstående pansarplåt använts (något som är positivt ur ett framkomlighetsperspektiv).

Strf 9040 torn

Huvudbeväpningen i Strf 9040 är en modifierad 40 mm luftvärnskanon L/70 från Bofors som vänts upp och ner. Detta har medfört att de tre magasinen, som rymmer vardera 8 skott, sitter på undersidan istället för ovanpå. Tre olika typer av ammunition är därmed direkt valbara. Dessa 24 skott kan skjutas med en eldhastighet om fem skott i sekunden, antingen som enkelskott eller i salvor om fyra eller åtta skott. Omladdning görs av skytten och ammunition hämtas från ett karusellmagasin med 48 skott under tornet. Totalt kan 232 stycken 40 mm projektiler/granater medföras i vagnen. Tillgänglig stridsammunition till automatkanonen är pilprojektil (underkalibrig pil i tungmetall för bekämpning av pansrade mål), kulspränggranat (för bekämpning av flygplan, helikoptrar och robotar – ett zonrör tillser brisad vid mål så att tungmetallkulor slungas ut) och spränggranat mot ”mjuka” obepansarade mål. Automatkanonen är elriktad i höj- och sidled med manuellt reservförfarande.

Övrig beväpning består av en till automatkanonen parallellkopplad 7,62 mm kulspruta m/39C som inriktas med ordinarie sikte till huvudbeväpningen (viss variant av Strf 9040 är utrustad med ksp m/58C - se nedan) samt två batterier om tre Galix rökkastare på var sida tornet. På vagnen kan monteras två Lyran lyskastare, men denna metod för mörkerstrid har övergivits.

Eldledningssystemet består av ett sikte (UTAAS) från CelsiusTech med en integrerad ballistisk kalkylator (för inmatning av utetemperatur, kruttemperatur, lufttryck, vindriktning och vindstyrka) samt laseravståndsmätare (upp till 9995 meter) av typ Cilas Nd-YAG. Detta gör att en framförpunkt beräknas så att pjäsen styr ut; skytten behöver endast lägga origo mitt i målet (ingen uppsättning eller framförhållning nödvändig).  Eldledningssystemet är förberett för programmering av tändrör (PFP). Mörkerkapaciteten tillgodoses med en termisk kamera (Kollsman). Vagnchefen har en IRV-monitor kopplad till skyttens IRV-system

Navigationssystemet (NAV 90) består av två system – kompass (som ger fordonets bäring i förhållande till norr) och GPS (som ger fordonets aktuella position samt information om körd vägsträcka). Presentationsenheter finns hos föraren och vagnchefen. Systemet överför dessutom information till kalkylatorn för kompensation av fordonets hastighet, förflyttad sträcka, lutning, chassibäring och tornvinkel.

Vagnens sambandsutrustning består av två stycken Ra 421/480, manöver- och lokaltelefon för intern kommunikation samt fjärrbetjäningsutrustning.

Skydd och överlevnadsförmåga

Stridsfordon 90 är konstruerat för att runt om tåla splitter och eld med finkalibrig ammunition med pansarbrytande förmåga (frontalt något högre). Vagnens dubbelskrovskonstruktion möjliggör att nå en högre skyddsnivå till en lägre vikt än om motsvarande pansartjocklek skulle ha använts i en enda pansarplåt. Denna typ av konstruktion betalar sig ännu mer när tilläggsskydd används. Med det passiva tilläggsskyddet (från tyska IBD) kan Strf 9040 möta betydligt mer avancerade hot – från handburna pansarvärnsvapen och tung kulspruta runt om, från medium kanonkaliber i en frontal sektor, samt från minor under botten. Tilläggsskyddet inkluderar även en inre liner för att minska spridningen av splitter från en RSV-stridsdel som penetrerat pansarskrovet.

Vagnen är utrustad med ett halonbaserat automatiskt brandsläckningssystem för motorrummet och fyra handbrandsläckare för övriga utrymmen. Samtliga vagnar i Strf 90-familjen är utrustade med ett tvådelat ventilationssystem – för friskluft och för NBC-filtrerad luft (skydd mot luftburen radioaktiv strålning samt skydd mot biologiska och kemiska stridsmedel) – som ger ett övertryck inuti vagnen. Systemets funktion utprovades i sydtyska alperna där en Strf 9040 utsattes för simulerade kärnvapenexplosioner. Genom att placeras inuti en större grotta där ”detonationen” utfördes utsattes vagnen för såväl det statiska- som det dynamiska trycket, vilket möjliggjorde att vidta konstruktionsåtgärder för det som trycken orsakade. För uppvärmning av luften finns två dieseldrivna värmare.

I övrigt är en rad åtgärder vidtagna för att öka vagnens överlevnadsförmåga. Vagnens låga höjd i jämförelse med andra pansarskyttefordon på marknaden minskar den visuella upptäcktssannolikheten. En låg IR-signatur har erhållits genom att vagnen är försedd med dubbla väggar kring motorrum och avgassystem. I detta mellanrum strömmar kylluft som ger vagnen en yttertemperatur mycket nära omgivningen. I ett tidigt utvecklingsskede prioriterades dessutom en låg radarsignatur för att ge låg sannolikhet för låsning med radarmålsökande stridsdelar.

Strf 9040 versioner

samt C (42 stycken) anpassad för internationell tjänst med AC-anläggning, tilläggsskydd, minskydd och missionsutrustning.

Av totalt 355 stycken producerade Strf 9040 har de första 209 vagnarna uppgraderats till A-status (i förhållande till ”original” Strf 9040 – en av dessa har dock senare byggts om till Störpansarbandvagn), dvs totalt 208 st Strf 9040A efter att ett antal ändringspaket införts:

• ”Verkanspaketet” med införande av vitala delsystem (kalkylator och nytt sikte så att även vagnchefen kunde använda   automatkanonen, 2-axligt gyro, reservsikte för skytten, NAV 90 för positionsbestämning)

• Ombyggnadspaket för torn (inklusive dämpcylinder)

• Stabiliserad skjutning och observation (för skjutning under gång)

Resterande Strf 9040 togs fram i en B-version med nytt höjdriktsystem och förbättrat fjädringssystem för att erhålla ännu högre prestanda vid observation och skjutning under gång – efter att 42 stycken av dessa uppgraderats till C-status för användning i internationella operationer, kvarstod 104 stycken Strf 9040B. Det som skiljer version A från B är framförallt följande:

• Ändrat höjdriktsystem

• Ändrad programvara, som innebär förändrat handhavande vid skjutning

• Den yttre dämpcylindern på tornfronten, som förhindrade det eleverande systemet att pendla vid körning i terräng, har utgått

• Reservsikte med videokamera monterad på vapenvaggans vänstra sida

• Elstyrd slaghammare i mekanismen (ger möjlighet att kontrollera när första skott skall avfyras med hänsyn till eldrörets rörelse)

• Tornets elsystem modifierat

• Nya säkerhetsbälten, samt fotstöd och fotsteg, har tillkommit i tornet för vagnchef och skytt (skytten har även fått nytt pann- och armstöd) – därtill ändrade paneler

• Lyskastarna har utgått

• Ändrat hjulfjädringssystem för att underlätta stabilisering av pjäsen

Resultatet är att B-versionen fått en avsevärt förbättrad observationsmöjlighet och träffsannolikhet vid skjutning under gång samt en ökad komfort inuti fordonet under körning.

Av Strf 9040B återstår idag 91 vagnar, 13 Strf 9040B har anpassats för för internationell tjänst med AC-anläggning och missionsutrustning och döpts om till Strf 9040B1.

Uppgradering av 42 Strf 9040B till Strf 9040C innebar att ett ballistiskt tilläggsskydd applicerades in- och utvändigt (inklusive ett tilläggsskydd mot minor) och att en så kallad missionsutrustning infördes (laserskyddsfilter, luftkonditionering, takmonterad yttre ksp 58, nytt ammunitionsrack, hållare för handeldvapen samt utökat ledningsstödsystem).

Strf 90 är ursprungligen relativt väl kravställd avseende signaturer inom olika våglängdsområden, men dessa krav avser företrädesvis nationellt försvar med taktiskt uppträdande, dvs nedre 1/3 av fordonen syns inte mht terräng, växtlighet etc.

100 maskeringskit är anskaffade till Strf 9040A som baseras på det som Saab Barracuda senare gav namnet MCS (Mobile Camouflage System).

Inför övningen Bold Quest i USA 2007 så togs det fram ett HTR-kit (Heat Transfer Reduction) till Strf 9040C och Bgbv 90C. Syftet med HTR-kit är att minimera värmen från solstrålning att komma in i fordonet men konsekvensen är att fordonet syns som en lampa om man ser på vagnen med bildförstärkare eller IR-kamera. Dvs bör undvikas om motståndaren bedöms ha mörkerkapacitet.

Data Strf 9040 A/B/C

De införda förbättringarna och de olika varianterna av Strf 9040 beskrivs bäst med den s k "tekniktrappan":

RENO

Efter flera års diskussioner fick FMV till slut (2016-03-22) en beställning från Försvarsmaktens Högkvarter att renovera behovet av Strf 90 (samt Strv 122 och Bgbv 120) till två brigader i IO18 för livstidsförlängning minst intill 2030 (öka miluttaget från 12.000 km till 32.000 km). Utöver renovering skulle även vagnarna förses med ett stridsledningssystem för bataljonsnivå (SLB) och ett nytt kommunikationssystem (KOMNOD och TGR).

Totalt omfattade beställningen renovering av 262 st Strf 90:

•  172 st Strf 9040

•  40 st Stripbv 90

•  22 st Epbv 90

•  12 st Bgbv 90

•  16 st Lvkv 90

Kontrakt för renovering av Strf 90 skrevs med HB Utveckling AB (det samägda bolaget mellan BAE Systems Bofors AB som ansvarig för tornet och BAE Systems Hägglunds AB som ansvarig för chassit). Omkring 50% av införandet kommer att genomföras av FMV FSV Mv (164 vagnar iordningställs på tre olika platser). Leveranser till FM av renoverade vagnar är planerade i tidsperioden 1:a kvartalet 2019 till 2 kvartalet 2023.

Vad kommer då att göras inom ramen för detta RENO för Strf 9040:

• SLB/BMS tillförs (LTS 90/100 byts ut mot KOMNOD och Ra 180 byts ut mot TGR

• Ombyggnad av elcentral i chassi

• Uppdaterad systemarkitektur i torn

• Ny elektronikenhet

• Backkamera införs

• Uppgradering av befintligt släpringsdon

• Ny elektrisk stol till vagnchefen

• Invändig ksp m/39 byts ut till en utvändig ksp m/58

• Ny programvara till siktet

• NAV 90 byts ut till POS 2

• Nya vapenhållare

• Nya dieselvärmare

• M m

Förändringarna - som i stort även resulterar i att skillnader mellan versionerna A och B minimeras - innebär även nya benämningar:

•  Strf 9040A döps om till Strf 9040D1 (funktionsfordon)

•  Strf 9040B/B1 döps om till Strf 9040D2 (pansarskyttefordon)

Följande systembild visar den tänkta funktonen för BMS (Battle Management System):

Strf 9040C tillförs det förband i krigsorganisationen som ej får fordon som genomgått RENO. Ett flertal äldre Strf 9040 kommer att vara övertaliga och tillförs Gotland och reserven.

Framtiden

Parallellt med pågående RENO genomförs studier vad som kan göras för att öka Strf 9040 skydds- och verkansförmåga. Detta är något som kan krävas i perioden fram till 2035 mot bakgrund av den hotbild som är under förändring. Exempel på de skyddsmässiga uppgraderingar som studeras:

• Utökat skydd i sida (en prototyp framtagen 2012)

• Aktivt skydd mot handburna pansarvärnsvapen och pansarvärnsrobotar (samarbete med Tyskland om ADS och med Nederländerna om Iron Fist)

Fotografierna på denna sida är kommer från FMV, FM, BAE Systems Hägglunds AB, IBD, det egna arkivet och Wikipedia.

Åter till sidan om Pansar? Klicka här!

Åter till första sidan? Klicka här!