Skjutförsök mot tung stridsvagn Königstiger vid PcK den 1-2 mars 1950

Rapport:

•  FOA 2 dnr 2227-2056, 12.9.1950

NNNärvarande:

•  Ingenjör Philip, KATF/VaB

•  Ingenjör Ross, KATF/VaB

•  Arméing Falk, Ast/Pa

•  D:r Magnusson, FOA 2

•  Kapten Malgerud, FOA 2

•  Fil.kand. U. Eriksson, FOA 2

•  Ingenjör Jansson, FOA 2

•  Lab.bitr. Lund, FOA 2

•  Löjtnant Engdahl, PcK

•  Fanj Melin, PcK

Dessutom var annan personal ur PcK närvarande.

Ändamål:

Undersökning av verkan i tung stridsvagn med laddningar för RSV III-minor

•  10,5 cm lt sgr m/34

•  10,5 t sgr m/34

•  14 cm sgr m/39-40

Pjäser:

•  10,5 cm haubits m/10

•  10,5 cm haubits m/34

•  15 cm haubits m/34

Sammanfattning av resultaten vid 4. Omgången

Undersökning av verkan hos de båda laddningarna för RSV III-minor i den tunga stridsvagnen visade i huvudsak nedanstående.

1.      Lng F 60, 8 cm RSV-lng.

Lng slog igenom 42 mm pansar med någon splitterverkan vid et 5 cm tjockt maskeringslager av sand och 55 cm fri höjd till bottenplåten (2 skott).

2.      Lng G 6, 12 cm RSV-lng.

Lng slog igenom 42 mm pansar med stor splitterverkan vid ett 25 cm tjockt maskeringslager av sand och 50 cm fri höjd till bottenplåten.

Undersökning rörande spränggranaternas verkan på den tunga stridsvagnen gav nedanstående resultat.

3.      10,5 cm haubits m/10 med 1 sgr m/34, öksar m/34-40, lng 6.

Sgr åstadkom inga allvarliga skador på den tunga stridsvagnens 83 mm tjocka sidopansar vare sig i vagn eller torn (2 skott).

Mot den medeltunga stridsvagnens ca 60 mm frontpansar åstadkom sgr endast en svag inbuktning på plåtens utsida.

4.      10,5 cm kanon m/34 med t sgr m/34, öksar m/34-40, lng 1 och 2.

Sgr åstadkom mot tornet på den tunga vagnen ca 120 mm frontpansar, dels stor splitterverkan inuti tornet genom syfthålen för riktinstrument m m, dels stora skador på vagnens takpansar framför tornet. Sålunda slogos beslag, manöveranordningar för luckorna m m sönder både på in- och utsidan av takplåten (1 skott).

Mot vagnens och tornets 83 mm sidopansar åstadkom sgr endast mindre skada på en svetsfog (2 skott).

5.      15 cm haubits m/39 med sgr m/39-40, öksar m/34-40, lng 4 och 7.

Sgr åstadkom mot det ca 120 mm tjocka frontpansaret i den tunga stridsvagens torn, dels stor splitterverkan i vagnen genom öppningarna för tornets kanon och kulspruta, som båda voro borttagna, dels mycket stor verkan mot vagnens takpansar framför tornet. Sålunda slogs en 42 mm takplåt om ca 70 x 200 cm in i vagnen. Övriga skador kunde ej noteras på grund av verkan i skott nr 9 (1 skott).

Mot tornets sida åstadkom sgr, dels en 50 mm lång genomgående spricka i det 83 mm tjocka pansaret, dels stora skador på luckor, ventiler och periskop i tornets tak. På tornets insida slogos beslag, skyddsbleck m m loss och kastades omkring (1 skott).

Mot den tunga stridsvagnens 155 mm frontpansar åstadkom sgr avsevärda men ej allvarliga skador på svetsfogarna omkring den övre frontplåten, medan verkningarna inuti vagnen voro obetydliga utom i sista skottet, då den i plåten lagrade ksplavetten delvis lossnade och skadades allvarligt. I sistnämnda fall måste dock hänsyn tas till att verkan till en del berodde på de två föregående skotten mot vagnens front (3 skott).

Diskussion

Undersökningarna rörande RSV III-minorna avse att få fram en stridsvagnsmina som genom utlösning med en ca 50 cm hög bryttändare kan verka mot bottenpansaret. Försöken med RSV III-minorna visade att genomslag i även relativt tjockt bottenpansar (42 mm) erhålls med både 8 och 12 cm RSV-lng, trots att det sammanlagda utlösningsavståndet var 60 resp. 75 cm. Splitterverkan inuti vagnen bekräftar tidigare erfarenheter, enligt vilka verkningsområdet 50 ā 100 cm innanför pansaret är ca 10 gånger större hos 12 cm än hos 8 cm RSV-lng. Djupverkan var god hos båda laddningarna. Splitter trängde in i takpansaret 5-10 mm vid 8 cm och 10-13 mm vid 12 cm RSV-lng. De båda RSV-laddningarnas vikt var 0,6 kg för 8 cm och 1,5 kr för 12 cm. Ev. minkonstruktioner torde komma att väga ungefär det dubbla.

Tryck uppstår i regel icke till mer än ca 1 kg vid försöken med RSV-laddningarna. Accelerationerna i vagnens bottenpansar understiger 410 G.

Försöken med spränggranaterna utfördes med det känsligaste röret, öksar m/34-40. Brisaderna inträffade i samtliga fall så tidigt att granaternas anslagsenergi icke synes ha bidragit till verkan i pansaret. Utgångshastigheten torde därför i föreliggande fall sakna betydelse för verkan i stridsvagnar.

Undersökningarna voro med ett undantag begränsade till den tunga stridsvagnens front- och sidopansar och omfattade sålunda icke bandaggregaten. Mot vagnens pansar torde ingen större verkan kunna påräknas med 10,5 cm sgr utom i gynnsamma fall, såsom vid träff intill syftöppning, lavett eller dylikt. Däremot torde stridsvagnen allvarligt skadas av både 10,5 cm och 15 cm sgr vid träff i tornets frontpansar, då tornet ligger i normalläge, eller, om tornet icke befinner sig i normalläge, i de delar av tornet som ligger ovan vagnens tak. I båda fallen inträffar nämligen brisaden tätt över det relativt svaga takpansaret, såvida icke tornet är beläget på takets främsta del, vilket är fallet hos exempelvis ryska stridsvagnen T 34. I förra fallet torde verkan dessutom kunna påräknas genom splitter in i syftöppningarna på tornet. Splittren kunna härvid träffa både instrument och personal.

Med 15 cm sgr torde vissa verkningar inuti vagnen kunna erhållas vid träff i tornets sidopansar. Verkningarna öka vid träff nära tornets övre kant, enär periskop och andra anordningar på taket härvid kan skadas.

Accelerationerna i den beskjutna plåten voro relativt stora, särskilt för 15 cm sgr. Sålunda voro accelerationerna > 4000 G i skott 10 mot tornets sida, vilket bl a medförde avsevärda skador inuti tornet och på anordningar i tornets tak. I skott 6, 8, 12 och 12 a erhölls också stora accelerationer, men i samtliga fall torde träffarnas korta avstånd från resp. mätpunkter ha bidragit härtill. Verkningarna i sistnämnda fall inskränka sig också i regel till skador på svetsfogarna.

Det synes som om svetsfogarna hos Königstiger icke äro fullgoda. Härpå tyder bl a att 10,5 cm 1 sgr i skott 5 mot den tunga vagnens sida åstadkom svetsskador, men icke i skott nr 13 mot Sherman-vagnens relativt svaga frontpansar.

Fortsatta försök föreslås i avsikt att undersöka verkan, dels i bandaggregaten till tunga stridsvagnar med all ifrågakommande pansarvärnsammunition, av sgr närmast 57 mm och 7,5 cm, dels mot medeltunga stridsvagnar med sgr.

Skottens placering:

Stockholm den 28 augusti 1950

Bertil Malgerud, Militärassistent

Information och skisser på denna sida är kommer från rapporter i Krigsarkivet .

Åter till sidan om Pansar? Klicka här!

Åter till första sidan? Klicka här!