Av Mj Olle Lindström, publicerat i Flyget på Frösön 1996. ©

Utbildning av österrikiska flygofficerare

Under ett år 18/10 1965 - 31/10 1966, utbildades vid 2.divisionen F 4 åtta österrikiska flygofficerare i olika omgångar.

Fem fick divisionschefsutbildning och tre genomgick en typinflygning (TIS) på J 29 F ("Fliegende Tonne").

Österrike hade som första och enda utländska land köpt trettio J 29 F, som levererades 1961. I köpet ingick även utbildning i form av omskolning av piloter och utbildning av teknisk personal. Utbildningen förlades då till F 15 (Söderhamn) och F 9 (Säve).

Från vänster 1.fältf Blomberg, lt Godin, oberleutnant Bernecker, 1fältf Holmström, oberleutnant Reichhuber, 1.fältf Finke, kn Lindström.

På chefens för flygvapnet förfrågan åtog sig chefen Jämtlands flygflottilj ansvaret för den nu aktuella utbildningen, som förlades till 2.divisionen.

Den teoretiska utbildningen skulle genomföras på tyska med undantag för lektioner i flygtrafikledningsfrågor och för J 29 aktuell landningssystem som skulle genomföras på engelska. Flygtjänsten skulle m a o bedrivas med engelsk flygterminologi enligt internationell praxis.

Divisionschef var kaptenen Olle Lindström vid 2.divisionen. Han hade läst tyska under gymnasietiden och åtog sig uppgiften. Som ställföreträdande divisionschef och lärare hade han löjtnant Jan Godin och förste fältflygare Tönnies Finke med tyskt påbrå.

Efter semesterperioden i juli 1965 började en intensiv tid i förberedelserna. Kompendier skulle översättas och skrivas ut på tyska. I detta arbete fanns en ovärderlig hjälp i intendenturavdelningen (Avd 3) vid F 4 som hade ett språkgeni i Märit Welin. Hon drog tyngsta lasset som översättare. Ej att förglömma i detta sammanhang var fanjunkare Nils Nordström på "trean".

Första omgången som avsåg divisionschefsutbildning, ägde rum åtta veckor tiden 18/10 - 10/12 1965.

Elever var oberleutnant Teja Reichhuber och leutnant Josef Bernecker. Reichhuber hade fått sin inflygning på J 29 F i Österrike och Bernecker på F 9, Säve.

För den teoretiska utbildningen svarade förutom kursledningen deltidstjänstgörande lärare ur F 4 med varierande kunskaper i tyska.

Bra kompendier och ibland orädd språklig framställning med hjälp av "svengelska" gjorde att budskapet dock gick hem. Bland de deltidstjänstgörande lärarna kan nämnas dåvarande flygchefen Sven Åke Goentorp och flygdirektör Hans Enderlein. I kursen deltog vid sidan av kursledningen två fältflygare ur F 4.

Utbildningsmålet i stort syftade till färdighet i att planlägga, organisera och leda utbildning och övrig förekommande verksamhet vid division. Vidare skulle flygtrim och fysisk spänst bibehållas under kursen.

Utbildningstiden beräknades till 40 timmar per vecka, totalt 320 timmar varav 25 timmar flygtjänst.

Kursen inleddes med teoretisk utbildning under en och en halv vecka varvid vissa lektioner genomfördes av elev som övningslektioner.

Den praktiska utbildningen genomfördes under sex och en halv vecka. Kurschefen ledde den första en och en halv vecka samt den sista veckans flygtjänst. Elev ledde därefter flygtjänsten som divisionschef, sammanlagt två veckor med byte varannan vecka, och tjänstgjorde dessutom som divisionschefens ställföreträdare och stod därvid till divisionschefens förfogande. Lt Godin tjänstgjorde som divisionsadjutant under elevs ledning av flygtjänsten. En dag per vecka genomfördes en tillämpningsövning, då som jaktattack dels med kamera mot olika mål i terrängen dels med skarp ammunition mot Bynäsmålet.

Under hela utbildningsåret hade divisionen många besök av Österrikes försvarsattaché i Stockholm, oberst Carl Schrems. Hans positiva inställning och uppmuntrande råd att inte tänka för mycket på den tyska grammatiken i den språkliga framställningen gjorde att språket till slut fungerade riktigt bra.

Reichhuber och Bernecker ingick sedermera i en expertgrupp för att ta fram en efterföljare till J 29. De var i Sverige 1967 och provflög J 35. Reichhuber hamnade i samband med instrumentinflygning i ett okontrollerat läge och tvingades lämna flygplanet med fallskärm.

Bernecker avancerade på karriärstegen och kom att inneha befattningen som Brigadier inom den Österrikiska flygvapenledningen.

Den andra utbildningsomgången avsåg typinflygning på J 29 F. Den ägde rum under tiden 20/1 - 20/4 1966. Elever var Gert Obermann, leutnant Herbert Wobornik och leutnant Horst Merker.

Inflygningen följde svensk "TIS-mönster" och omfattade 45 flygtimmar på J 29 dock med tillägget att begränsad utbildning i skjutning med akan och raketer skulle genomföras. Det började med 4-8 timmar J 28 C Vampire, som eleverna flugit tidigare i Österrike och som främst omfattade inflygning på fältets omgivningar samt det elevvarv som gäller för J 29.

TIS-kursen genomfördes utan problem. Elevernas resultat var jämförbara med svenska elevers. I den begränsade skjututbildningen fick var och en c:a 500 akanskott och 8 raketer. Resultatet var väl godkänt efter det utbildningsmål som var uppställt:

"Fertigkeit in schiessen mit akan und raketen gegen bodenziel allain".

Eftersom flygtjänsten bedrevs under vinterförhållanden fick eleverna under några dagar i Hemavan utbildning i hur överleva i fjällterräng efter uthopp. Det som fortfarande finns kvar på näthinnan i det sammanhanget var Herbert Woborniks konstnärligt tillverkade snögrotta som sken som en snölykta när stearinljusen tändes. Någon risk för syrebrist i den snögrottan förelåg "helt klart" inte.

Tredje utbildningsomgången, som ägde rum 29/8 - 31/10 1966, avsåg divisionschefsutbildning.

Elever var oberleutnanterna Ludwig Plessner, Leopold Hoffman och Helmut Marchard. De kom från 4. och 11. eskadern i Österrike.

Flygtiden skulle nu ökas till ca 40 timmar per elev. För skjututbildningen förstärktes ammunitionstilldelningen något och vidare skulle en veckas utbildning i flygspaning genomföras.

Rent allmänt genomfördes kursen som den första med hänsyn taget till de erfarenheter som då framkom. Flygtjänsten bedrevs med GFSU-karaktär vad beträffar stridsmässig flygning enskilt och i förband och efter FFSU-regler när tillämpade övningar stod på programmet. "Spaningsveckan" genomfördes helt i F 11, Nyköping, regi. Eleverna fick ca 8 timmar teori, 3 timmar flygning och därtill 2 timmar utvärdering.

Avslutningsvis kan sägas att de tre utbildningsomgångarna uppnådde satta utbildningsmål väl och genomfördes utan några tillbud.

Österrike har även i fortsättningen valt svenska krigsflygplan och i deras flygvapen ingår i dag bl a J 35 Draken och SAAB 105 (SK 60).

1985 slöts avtal mellan Österrike och SAAB om inköp av 24 st J 35 Ö. Dessa flygplan var ursprungligen av typ 35 D och flertalet kom från F 4.

Ansvaret för 35-utbildningen har främst ålagts F 10 Ängelholm, men även F 4 har medverkat vid utbildningen av Österrikiska tekniker, exempelvis på flygplanets robotbeväpning (Sidewinder).

Bernecker och Reichhuber tar emot beviset på genomgången divisionschefsutbildning - kn Olle Lindström överlämnar diplom...