XXXI Grand Prix Automobile de Pau Ronnie Peterson hade efter F1-loppet i Barcelona unnat sig några dagars semester på Mallorca innan det var dags för test av den nya March 711:an, men italienarna hade inte lyckats särskilt väl - faktum är att Ronnie körde banan på Thruxton snabbare med en hälften så svag F2:a ett par veckor tidigare! Så inför nästa Formel 2-lopp var Ronnie fylld av tillförsikt. Det är Ronnies 17:e F2-start i karriären. Även om Pau:s Grand Prix hade gamla och fina anor, så stod den 31:a upplagan av F2-loppet utanför EM-striden. Ronnie accepterade att flyga ner till tävlingen med Graham Hill i dennes privata flygplan - något som Ronnie gjorde för första och sista gången. Vädret var nämligen uruselt och Ronnie var även efteråt tveksam till om de överhuvudtaget fick starttillstånd. Graham skötte spakarna, Ronnie satt bredvid. Trots mörkret och ovädret med stark motvind är Graham fullständigt lugn. Autopiloten slås till och Graham slumrar in. Även Ronnie och en annan passagerare smittas av pilotens avslappnade tillstånd, men en lite kraftigare stormby får de två att uppmärksamma instrumentpanelen. Står allt rätt till? De noterar att bägge mätarna för FUEL står på TOM, vilket försätter orsakar en smärre chock. Efter att ha fått liv i piloten Graham Hill, öppnar denne ena ögat och petar till på en liten spak. Strax därefter står mätarna återigen på FULL och övrig last av passagerare kan slappna av... Trots att Pau:s GP tappat lite av sin status är det fortfarande något av en "klassiker". Endast 16 förare tillåts starta tävlingen i denna sydfranska stad och det orsakar problem för arrangörerna som ställs inför femtiotalet intressenter. Första träningspasset blir en prövning i hällande regn. Endast hälften av förarna ger sig ut och i det såphala underlaget är Ronnie snabbast med 1.34,4. Också under lördagen hänger skyarna regntunga och Ronnie har en olycksalig dag. Han snurrar i Parc Beaumont och slår sönder vingen mot ett träd som hänger över banan. Under tiden i depå torkar banan upp och konkurrenterna åker fortare och fortare. Då Ronnie äntligen kommer ut på banan återstår endast minuter av träningen och den knappa tiden gör att regndäcken förblir på. På det allra sista varvet lyckas Ronnie ändock prestera dagens andra bästa tid med regnsvålor på en kruttorr bana, men vägegenskaperna är inte som de ska - Ronnie berättar: "Under mina sista varv hade jag haft problem med vägegenskaperna hos min vagn. Bakhjulsupphängningen kändes sjuk och vagnen styrde med bakändan på rakorna. Men mina mekaniker ville inte lyssna på det örat, dom hade kollat vagnen rakt igenom på lördagskvällen, något som jag inte trodde ett dyft på. Jag hade nämligen hittat dom på en bistro kvällen innan och jag var onekligen sur på undanflykterna. På söndagsmorgonen hade jag gjort några inofficiella träningsvarv före sista tidtagningen och känt samma fenomen i bakvagnen, som jag nu lidit av på dom allra sista träningsrundorna. Växellådan hade helt enkelt spruckit i sina fästen till bakhjulsupphängningen och det var först efter förstärkning med stag och hopsvetsning, som jag överhuvudtaget kunnat köra ut till träningen." Cevert får en kanonstart och leder efter första varvet före Ronnie, Beltoise, Schenken, Jabouille, Hill, Reutemann och Reine Wisell. Ronnie håller andraplatsen in på åttonde varvet, men faller därefter tillbaka och tvingas kor därefter in i depå med växellådan i två delar. Även Cevert tvingas bryta då han blivit av med oljetrycket, men till skillnad från hur Ronnie skulle hanterat en sådan situation så fortsätter "Frasse" att köra ytterligare ett varv och låter sedan motorn explodera i depån. Hela innandömet i den hypersnabba Tecno-Pederzani-motorn flyger ut genom blocket... Reine plockar placeringar från sin plats i kön. Åt ledande Beltoise förefaller intet finnas att göra, men då dennes motor plötslig dör på det 66:e varvet står det klart att Reine kommer att kunna säkra sin första seger i Formel 2 - och detta med 16 sekunders marginal till tvåan Jabouille.
|