XXVII Grand Prix d'Albi
14 september 1969, Circuit d'Albi, Frankrike (2)

Ronnie Petersons andra lopp i F2 sker på Albi-banan utanför Paris i Frankrike den 14 september 1969. Alan Rees, som erbjöd Ronnie en F2-styrning tidigare under året, hade nu pratat sig samman med Max Mosley. De är båda överens om att de vill se Ronnie åter en gång i en Formula 2-bil och eftersom Max insett sin egen begränsning så är det Max egen Lotus som ställs till Ronnies förfogande på Albi-banan. 

Ronnie får således chansen i en Lotus 59B med motor från FVA och han har nr 40 på bilen. Stallet är det välkända Roy Winkelmann Racing som även ställer upp med Graham Hill och Jochen Rindt. Det är således inget dåligt sällskap Ronnie hamnat i. 

Vid det första träningspasset fick Ronnie agera försökskanin åt de andra. Hans bil försågs med superbreda däck runtom och vinge bak, vilket gjorde att Lotusen tappade 800 rpm jämfört med Hills och Rindts vagnar nedför den längsta rakan. Att trots detta handikapp bli åtta i elitgänget, uppfattades som mycket bra av stallchefen Alan Rees, själv gammal F2-förare, och Ronnie imponerar på ett stort antal personer under träningen. 

Dagen därpå slapp Ronnie de extra attributen och då gick det genast bättre. Tyvärr regnade det hela dagen så tiderna blev sämre än vid första träningen. Men han fortsätter imponera. Han hasade lätt ifrån både Hill och Rindt, skuggade Stewart några rundor och stack även om denne. Endast två förare åkte fortare i blötan, det var hemmaåkarna Beltoise och Cevert.

Sista natten gjordes bilen i ordning än bättre, men dumt nog hade Peterson kört in sig sa att han tävlingsdags inte kände igen bilens uppförande. Ett litet gäng på fyra förare försvann visserligen ur Ronnies åsyn till att börja med och det var topp Stewart, Hill och Rindt. Dessutom den i högform varande Serxoz-Gavin. I Ronnies sällskap färdas Pescarolo Courage och Francois Cevert - det var denna trios kamp om femteplatsen som gjorde åskådarna halv galna av förtjusning. 

Det fortsätter regna och till slut kommer  Ronnie upp i baken på Stewart. I hällande regn biter sig Ronnie kvar, varv efter varv. Jackie kan inte lista ut vem det är i Lotusen - det är ju inte Hill eller Rindt. Stewart tvingas sedan bryta med trasig motor och fighterna hårdnar ytterligare. I sin iver snurrade Jochen Rindt inte mindre än tre gånger, så att Hill till sist kunde ta den svartvitrutiga flaggan för första gången i F2 på fem år. Servoz-Gavin lurade Rindt på andraplatsen, medan Courage bröt med brott på en bensinledning. Cevert snurrade och måste skjutas igång. Så det blir Ronnie och Pescarolo som ensamma får göra upp om fjärdeplatsen. Det var stenhårt hela tiden och de båda växlade friskt om att leda varandra. Till slut var det dock fransmannen som drog det längsta strået, men Ronnie var bara metrarna bakom. Sexa blev Widdows före Cevert och Westbury - som inte riktigt hängde med.

Ronnie gör således en fantastisk körning under själva huvudtävlingen och kommer in som femma, knappt 10 sekunder från en pallplats och mindre än en minut efter segrande Hill. Framförallt Alan Rees har övertygats om Ronnies storhet och potentialen att bli en framtida GP-vinnare. Det som kan verka lite underligt är att inte fler än March-stallet är intresserade av Ronnies namnteckning...