21 mars 1971 Race of Champions, Brands Hatch, Storbritannien (1)
Ronnie Petersons andra start i Formel 1 säsongen 1971 sker på anrika Brands Hatch i ett lopp utanför den officiella GP-serien. Det är Ronnies första F1-start utan Grand Prix-status. Samma dag som loppet genomförs körs även Sebrings 12-timmars lopp i VM för sportvagnar, vilket gör att ett flertal förare inte kommer till start (bl a saknas Siffert, Rodriguez, Ickx, Andretti, Pescarolo och Stommeln). Dessutom är de flesta av Fords Cosworth-motorer på genomgång och modifiering inför kommande helgs penningstinna F1-tävling på Ontario Speedway i USA, varför endast 2 av 10 motorer finns tillgängliga.
Årets upplaga av Race of Champions låter emellertid visa upp ett par nya skapelser. Colin Chapman har 9 av 10 Lotusmotorer ur spel och beslutar sig för att låta begå världspremiär med sin nya turbinvagn. Clay Regazzoni kommer till start i helt nya Ferrari 312 B2 och veteranen Graham Hill ställer upp med nya hummerliknande Brabham BT34 (och noteras för dagens snabbaste varv med 180,1 km/h i snitt).
Vädret är annars uruselt med
regn och rusk. Egentligen skulle Ronnie inte ha ställt upp i detta lopp då
March har brist på motorer inför tävlingen på Ontario, men då nyblivne
Marchägaren Frank Williams - som saknar sin förare Pescarolo - i ett sent
skede erbjuder Ronnie platsen, tackar denne ja eftersom inget annat finns
uppbokat för helgen. Ronnie kommenterar detta:
"Hade jag vetat vad jag vet nu, så hade jag aldrig kört Race of Champions. Franks nya Motul March 711 var i det närmste att likna en byggsats och hans mekaniker slet dag och natt i verkstan i Slough för att få grejorna hopsatta. Bilen kom inte till Brands Hatch förrän på lördagskvällen och fortfarande var ingen säker på om allt satt där det skulle. Någon träning blev det alltså inte tal om, men arrangörerna stipulerade fem varvs inofficiell träning för min del på söndagsförmiddagen, för att om möjligt få klart för sig att bilen hängde ihop. Dom fem varven gav mig ingen som helst uppfattning om vagnen, eftersom bränslepumpen mankerade. Arrangörerna tillät start, men under förutsättning att jag stod sist i startuppställningen och dessutom startade 10 sekunder efter det övriga fältet. Dom 10 extra sekunderna tyckte jag nog var ett onödigt straff, vilket också engelsk motorpress höll med om i sina eftermälen."
Ronnie chansar med att starta med torrdäck, trots att banan är blöt. Detsamma gör Regazzoni och Hill, vilket visar sig vara rätt då Regazzoni vinner och Hill tar snabbaste varvet. Ronnie blir stor publikfavorit då han från sitt miserabla utgångsläge gör en fantastisk uppåkning genom fältet. Redan efter det första varvet har Ronnie passerat Ray Allen, Mike Beuttler och Tony Trimmer (i en Lotus 72). På det tredje varvet kör han om Tim Schenken, på det sjunde Howden Ganley och på det tolfte John Miles. Vad som sedan händer har Ronnie en egen uppfattning om:
"Jag
hade precis fått Reine inom synhåll. Då small en bromsaxel av och jag kan
bara tacka min lyckliga stjärna, att vagnen föredrog en rejäl sladd framför
några andra mindre vanliga manövrar. Dessutom hade jag tur i så motto, att jag
sladdade rakt in i bandepån och strängt taget bara hade att kliva ur bilen lagom
för att säga ett sanningens ord till Frank Williams och hans mekar. För
ett bromsaxelbrott är något som absolut inte får hända. Det kostade Jochen
Rindt livet på Monza."
I utrikes press strös lovord över Ronnies fantastiska körning, men i Sverige fortsätter kvällspressen att ondgöra sig över sporten som sådan och ifrågasätter Ronnie som förare.
En artikel i Aftonbladet, skriven av en inkompetent journalist vid namn Karl-Gunnar Bäck, med rubriken "Blir Ronnie sparkad efter missen i går?" vimlar av faktafel ("sedan han först missat starten", "den reservbil han skulle köra", "så brast vevaxeln", "ingen VM-poäng den här gången heller".
Det går så långt att Ronnies gamla vän och PR-man Per Cewerien gör en anmälan till Allmänhetens Pressombudsman.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
