I början av augusti 1999 bestämde jag mig för att avbryta solsemestern på sandstranden i Sörfjärden och istället göra en kortare ensamvandring i Jämtlandsfjällen. Jag köpte upp mig på nödvändig utrustning och satte igång planeringen av min vandringsväg. Tanken var att utgå från Storulvån - dit man kommer efter att ha passerat Åre och Duved på vägen mot Storlien och sedan svängt av i Enafors.

Eftersom jag endast skulle vara borta tre nätter fanns inte mycket tid att förlora. Det borde vara möjligt att hinna gå upp på Blåhammaren, svänga förbi Storerikvollen i Norge och sedan ta sig till Sylstationen för vidare färd upp på Syltoppen. Det skulle i så fall bli en vandring på 12+16+19+16 km samt själva bestigningen av Sylarna. Så här i efterhand inser jag att min packning på 30kg+ borde ha varit lite lättare och att ytterligare en dag borde ha avsatts...

Ett vidunderligt vackert väder mötte mig då jag strax efter lunch körde in mot Storulvån. De 12 km upp på Blåhammaren gick snabbt (1.086 möh) och efter en iskall öl i baren fortsatte färden ytterligare 5 km i riktning mot Norge...	Dag 2 blev först en nätt liten vandring på 11 km in i Norge till Storeikvollen samt därefter ytterligare 5 km åter in i Jämtland mot Sylstationen. Lite dråpligt fastnade jag i en myr och höll faktiskt på att inte ta mig loss...
Dag 3 fortsatte min vandring de resterande 14 km fram till Sylstationen. Väl på plats slog jag upp mitt tält och köpte mig en beskrivning i receptionen på hur jag enklast skulle ta mig upp på den 1.762 m höga Syltoppen...	Dag 4 vaknade jag upp till rejäl kyla. Det hade blivit minusgrader över natten och jag hade tvingats bylsa på mig rejält med kläder. Men vid tidig timma var vädret helt underbart och Syltoppsmassivet hägrade inte alltför lång borta...
En snabb frukost och sedan var det dags att påbörja vandringen upp på Sveriges sydligaste högsta berg - en ganska enkel vandringen upp på Syltoppen.	Själva Storsylen ligger faktiskt i Norge, i Sverige når man som högst 1.728 möh - sista biten via en kam dit man kommer efter en lite svårare passage...
Efter att ha passerat det välkända riksröset 155B är det inte långt kvar och ansträngningen är värd sin belöning - utsikten från Storsylen är fantastisk!	Tyvärr försvann det fina vädret när jag väl var uppe på toppen och dessutom tog minnet slut i min digitala kamera av årgång 1999 (max 8 bilder)...
Samma dag som jag hade varit uppe på Storsylen så fortsatte jag sedan tillbaka de 16 km i nedförslut till Storulvån - faktiskt på mycket lätta ben...	Att sedan själva bilfärden ner till Sörfjärden, vid kusten ca 5 mil söder om Sundsvall, höll på att knäcka mig är en helt annan historia...