|
|
|
Denna sida uppdaterades senast 2020-06-14. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström. Gåtor som rör mord och mystiska dödsfall har alltid fascinerat mig. Det har med tiden blivit ganska många hyllmeter böcker. Genom åren har jag fördjupat mig i följande "rättsfall":
Förstår att det är helt ointressant att ta del av en "privatspanares" tankar, men sidan kommer ändock att göra en del reflektioner. Den här sidan är dock under uppbyggnad och det kommer att ta ett bra tag innan jag fått ner allt samlat på pränt... Så det fylls på allteftersom...
THOMAS QUICKThomas Quick, eller Sture Bergwall som han egentligen heter, erkände under 1990-talet drygt trettio mord. Utan några vittnen eller någon som helst teknisk bevisning dömdes han för åtta av dessa mord. Quicks erkännanden kom att ifrågasättas av bl a Leif GW Persson, Dan Larsson, Jan Guillou, Jan Olsson, Ulf Åsgård. och Pelle Svensson Men den som framförallt lyckades visa på alla dråpligheter i de genomförda förhören och rättegångarna, var Hannes Råstam - något som resulterade i att Thomas Quick beviljades resning i samtliga mord han dömts för och att han sedermera frikändes i samtliga av dessa fall. Att en person döms för mord i åtta fall och sedan frias, kan inte anses som någonting annat än en rättsskandal...
Det finns emellertid en mindre skara som fortfarande är starkt övertygade om Thomas Quicks skuld i dessa mord - "Quicklaget" bestående av f d åklagaren Christer van der Kwast, Justitiekanslern Göran Lambertz, kriminalinspektör Seppo Penttinen, försvarsadvokaten Claes Borgström, psykologen Sven-Åke Christiansson, samt journalisten Gubb Jan Stigson (även författaren Jan Mattsson och journalisten Yrsa Stenius borde kunna räknas in i detta gäng gubbar). Ingen av dessa herrar har tagit orden "jag hade fel" i sin mun, istället har ett par böcker utkommit som i stort går ut på att försvara deras heder - till del med sådan finess att man som vanlig "Svensson" blir undrande om det stämmer det som sägs om likhunden Zampo och om den exakta återgivningen av en inristning i ett träd...
Av de böcker som publicerats i ämnet vill jag framförallt rekommendera mästerverket från Hannes Råstam, samt Dan Josefssons djupsinninga analys. De senast utgivna böckerna om Thomas Quick har skrivits av Christer van der Kwast respektive Göran Lambertz - mycket välskrivna böcker som "gör allt" för att försvara de tidigare utredningarna och domsluten. På sin hemsida gör dock Göran Lambertz en pudel och erkänner att han har fel på några ställen i sin bok. Det jag tycker är mest intressant är allt det som Lambertz inte tar upp när han ska rätta fel i andras böcker - betyder detta att allting i övrigt är rätt? Hur gärna jag än skulle vilja övertygas om Thomas Quicks skuld, så lyckas de inte. Istället växer sig insikten allt starkare att Thomas Quick har dömts för åtta mord utan vare sig teknisk bevisning, DNA-spår eller styrkande vittnesmål, domar baserade på Quicks erkännanden och berättelser som han på ett skickligt sätt lyckats pussla ihop efter ogenomtänkta förhörs- och vallningsmetoder samt egna litteraturstudier... Hur var det möjligt att komma till slutsatsen att det inte förelåg något bortom rimligt tvivel? Och hur är det möjligt att inte beskriva detta som en rättsskandal?
I detta sammanhang ska det dock sägas att Thomas Quick bevisligen gjort sig skyldig till en hel del snaskigheter under sitt leverne och att en morddom med bindande teknisk bevisning kunde ha kommit i slutet på 60-talet/början på 70-talet om slumpen hade spelat in i ett par dramatiska händelser. En fråga man kan ställa sig är om Thomas verkligen upphörde med dessa vidrigheter då han 1976 släpptes ut efter år av behandling vid Säterkliniken? Sture Bergwall kanske inte ska räknas till Guds bästa skara av barn, men att han skulle vara en seriemördare har jag ännu inte övertygats om... DAG HAMMARSKJÖLDDag Hammarskjölds mystiska död har under lång tid intresserat mig. Det har nog i mångt och mycket att göra med min far, Olle Lindström, som blev "inkallad" som divisionschef för den svenska flygstyrkan på F22 nere i Kongo i början av 1960-talet. Bakgrunden kort: Kongo blev 1960 självständigt. En av provinserna - Katanga, med rika kopparfyndigheter som kolonialmakten Belgien fortsatt ville ha kontroll på - ställde inte upp på det, vilket orsakade oroligheter i landet. Kongo sökte hjälp av FN - en hjälp som efter ett år utvidgades med stridsflyg från bl a Sverige. På väg till ett medlingsförsök med den katangesiske ledaren Moïse Tshombe kraschade planet med Dag Hammarskjöld under inflygning till flygplatsen i Ndola - alla ombord omkom. Jag har läst en del böcker om denna händelse och nyligen (2012) släpptes bilder från flygkraschen som skapar nya spekulationer.
Av de tre böcker jag läst om Dag Hammarskjölds mystiska död, framstår boken "Who Killed Hammarskjöld?" från 2011 av Susan Williams som den mest genomarbetade och den har även resulterat i att en ny utredning om flygolyckan troligen kommer att genomföras. För att Du som är intresserad av denna händelse skall få lite ytterligare bakgrund rekommenderar jag Bengt Rösiös utredning om flygolyckan från 1993. Personligen tror jag de blev störda av ett annat flygplan under inflygningen med släckta strålkastare - sökte undvika konfrontation och kom helt enkelt in för lågt och slog i trädtopparna... Det riktigt intressanta är att FN nu (den 16 mars 2015) beslutat sig för att tillsätta en oberoende expertpanel som åter ska granska omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död... OLLE MÖLLEROlle Möller är ett fascinerande livsöde som tävlar om att vara den största skandalen i svensk rättshistoria. Jag har på senare tid läst ett antal böcker i ämnet. Olles egen bok bok "Jag är oskyldig" och hans f d frus bok "Mitt liv med Olle" - båda böckerna från 1960-talet - ska framförallt ses som inlägg i debatten. Däremot är Henry Sidolis mästerverk på 730 sidor - "Olle Möller och orättvisan" från 2010 ett mycket seriöst försök att skapa förståelse för hur enögt rättvisan ibland kan fungera (även i ett land som Sverige). Även den i romanform skrivna "Mördaren i folkhemmet" från 2012 är i högsta grad läsvärd för den som vill bilda sig en uppfattning om Olle var skyldig till de mord han blev dömd för eller inte...
Efter att ha tagit mig igenom dessa böcker är jag av den meningen att Olle Möller trots allt var oskyldig. Däremot vävde han själv in sig i lögner, då han i sin naivitet trodde att han skulle bli misstänkt för mordet 1939 på den 10-åriga flickan Gerd Johansson eftersom han hade en schäfer och en skåbil han fraktade jutevävssäckar fyllda med potatis. Graverande indicier. Och mordet på Rut Lind 20 år senare, blev Olle dömd för eftersom han hade råkat befinna sig i samma väntrum - en gång mördare, alltid mördare... Det fanns en förhoppning att modern DNA-teknik skulle fria Olle då de gamla schäferhåren från 1939 analyserades, men tyvärr blev resultatet varken bu eller bä... CATRINE DA COSTAEtt ämne som är ständigt aktuellt är det mord som begicks på Catrine da Costa 1984. Jag har precis läst igenom det senaste domslutet avseende de "styckmordsdömda" läkarna - högintressant läsning. Sedan många år tillbaka har jag läst det mesta som går att komma över i detta ämne. För den som är intresserad kan jag varmt rekommendera följande böcker:
Från att tidigt ha blivit övertygad om läkarnas skuld är jag sedan länge övertygad om att de är helt oskyldiga och att detta mål är den största rättsskandal vi upplevt i vårt land. Jag kan inte annat än hoppas att de till slut får upprättelse. Ett steg i denna riktning skulle kunna vara att "Allmänläkarens" fd hustru tog tillbaka sina anklagelser och erkände sina lögner - det var ju hon som var upprinnelsen till denna tragedi... Kan rekommendera TV-tittare att kolla in "Veckans Brott" på TV1 (finns att ladda ner) - Leif GW uppdaterar oss på styckmordet 1984...
OLOF PALME Mordet på Olof Palme har intresserat mig - kanske för att jag flyttade till Stockholm våren 1986 när det var som mest aktuellt. Genom åren har jag plöjt igenom nån hyllmeter böcker i detta ämne. En fråga jag ställt mig är om Palmemordet är polisiärt löst eller om Christer Pettersson är lika oskyldig som hovrätten konstaterade? Jag har jag länge lutat åt att det var han som var gärningsmannen...
En intressant fråga är om Christer Pettersson är identisk med "Grandmannen" (som Birgitta W lät teckna ur minnet). En hel del talar för det, en del inte... Inte helt olikt den publicerade "fantombilden"... Eller?
På senare år har det kommit ett par böcker som pekar i riktningen mot en alternativ gärdningsman - "Skandiamannen" Stig Engström - dels i Lars Larssons bok "Nationen fiende" från 2016, dels i Thomas Petterssons bok "Den osannolika mördaren" från 2018. Välskrivna böcker, mycket läsvärda och tankegrundande...
Den 1 februari 2017 illträdde Krister Pettersson som förundersökningsledare i Palmeutredningen. Han framhöll att det finns flera olika teorier om mordet på Palme, men anser att man ska utgå ifrån mordplatsen istället för att låsa fast sig vid olika teorier, vilket han menar hade gjorts i tidigare skeden av mordutredningen. I februari 2020 väckte han uppmärksamhet då han i SVT:s Veckans brott meddelade att han inom det första halvåret 2020 avsåg att meddela huruvida han kommer att väcka åtal eller lägga ned förundersökningen angående mordet på Olof Palme. Den 10 juni 2020 meddelade Petersson att han beslutat lägga ned förundersökningen om mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 med motiveringen "misstänkt avliden", då man kommit fram till att dådet misstänks ha utförts av den så kallade "Skandiamannen" Stig Engström, som avled år 2000. Vid presskonferensen framfördes "inget nytt under solen" - istället knöt Petersson an till de pusselbitar som framlagts i de två böckerna av Larsson och Pettersson. Jag tycker det förda resonemanget kring Stig Engström som en möjlig gärningsman är logiskt, men det finns ett par funderingar som jag inte får att gå ihop. Återkommer...
Mina övriga ointressen:
|
Quicklaget
