Denna sida uppdaterades senast 2014-09-06. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Den första "fjällvandringen" vi gjorde med barnen gick upp på Åreskutans topp 2004 i samband med att Christoffer genomfört ett kortare hockeyläger med ÖIK.

Christoffer kände sig lite orolig inför detta bergsbestigningsäventyr...	Rebecka var tryggheten själv och vill inget hellre än snabbt komma uppåt...
För att förenkla tog vi kabinbanan förbi basläger 1,2,3 och 4...	Det gungade friskt och Eva måste titta framåt för att hålla magen i skick...
Så påbörjades den svåra sista klättringen upp mot Åreskutans topp...	På vägen upp såg vi exotiska renar rastande på kvarvarande snö i augusti...
Den tuffa utmaningen gjorde att vissa hamnade på efterkälken...	Christoffer kunde konstatera att någon burit upp enorma stenblock...
Till slut nådde vi ända fram och en glad pappa vann "rejset"...	Familjen samlad på 1.420 meter över havet...
En stolt mamma kramar om sina telningar efter alla strapatser...	"Japp - nu är jag högsta hönset i familjen!"
Nedfärden beredde inte något större problem än en stukad fot på Christoffer..	...kanske var det därför barnen var sams för ovanlighetens skull?

Sedan åkte pappa vidare till Härjedalen för att på egen hand bestiga Helags - men det är en historia vi helst glömmer...

Väderutsikterna inte så lovande, men - what the heck...	Vandringen utgick från Kläppen i Ljungdalen...
Endast 13 km lät vandring, mestadels över kalfjället...	Efter halva sträckan kan man skymta topparna som hägrar...
Strax bakom krönet ligger Helags fjällstation...	Här finns goda möjligheter att få sig lite käk (om man är less på frystorkat)...
Hittad en liten skreva mellan kullarna där jag slog upp mitt enmanstält...	Här kom jag att bli liggande i två dygn eftersom ett hysterisk oväder drog in...
Tur att det var krypavstånd till bekvämligheter...	Mellan regnskurarna tog jag mig lite frisk luft...
Bestämde mig för att göra ett försök att komma upp på Helgas...	Det regnade konstant, men det kanske inte riktigt framgår av bilderna...
På högre höjd tilltog dimman...	Inte helt lätt att veta vart man skulle gå...
Och ju högre upp jag kom - desto svårare blev det...	Regnet gjorde också all stenar hala att gå på... Inte roligt...
Till slut insåg jag att det var bäst att vända om - ge upp toppen...	Och så fick det bli - Helgas 1.797 möh får vänta till en annan gång...
Så jag packade ihop och begav mig åter mot Kläppen...	Hade sällskap av renar...
...och av ännu fler renar...	Där nånstans efter den lilla sjön ligger Ljungdalen...
Men det är ju så himla bedårande vackert i Jämtland-Härjedalen...
Usch så regnigt det var!	Tungt och blött...

Här kan Du hitta något annat ointressant: