Grand Prix de France 7 Juli 1974, Dijon-PrenoisRonnie Peterson var nu definitivt tillbaka i den gamla Lotus 72:an. Inför sitt 56:e F1 framträdande i årets nionde GP på franska Dijonbanan hade man äntligen beslutat om att skrota JPS 1/9 - Lotus 76:an var årets verkliga flop på GP-banorna, bilen som på vårkanten hade presenterats som 70-talets stora innovation. Och det går fortsatt över förväntan. Ronnie har i tidskvalet presterat den näst bästa tiden och är endast efter Niki Lauda som således står i "pole position" inför huvudtävlingen. Det blir Lauda som tar starten, men Ronnie blir för svår och tar över loppet på det 17:e varvet. Ronnie vinner närmast en utklassningsseger och är hela 20 sekunder före Niki Lauda i mål. Trea blir den andra Ferraribilen med Clay Regazzoni. Jody Scheckter (som blir 4:a i sin Tyrrell) presterar det snabbaste varvet med 1.00.0 och loppet ser följande förare i ledarposition: Lauda 1-16; Ronnie 17-80. Än en gång bet Ronnie huvudet av skam och visade att han kunde köra även underlägsna bilar till seger. Colin Chapman - som fordrade segrar - talade något diffust om att han höll på att konstruera en ny vinnarbil... Med segern tar Ronnie klivet upp till femteplatsen i den totala sammanställningen i årets GP-serie. Stämningen i Lotusstallet var inte den bästa. Chapman ville vinna. Ronnie ville vinna och säkert också Ickx som haft en bedrövlig säsong. Bilarna höll inte måttet. Konkurrentstallen lade ut krokarna för att få Ronnie att nappa, mannen som bevisligen var den klart snabbaste i F1-gänget - men som saknade riktigt vinnarmaterial! - Jag har just skrivit på ett mycket bra kontrakt som sträcker sig fram till sista december 1976, förkunnade Ronnie överraskande från hemmet i Maidenhead utanför London dagen efter vinsten i Frankrikes GP. Jag stannar alltså i Lotus ytterligare i två år. Anledningen till att jag så snabbt satte pennan till papperet är att det haglade anbud över mig och jag fick ingen lugn och ro att koncentrera mig på mitt tävlande. Därför slog jag till! Summary in english The French Grand Prix continued to be a
race in search of a home and arrived in 1974 at Dijon-Prenois. It was the sixth
different circuit in nine seasons. The 2.0-mile track was not really up to
standard and with 30 entries the paddock was packed. There were several
important changes. Carlos Pace
had found a job with the Hexagon
of Highgate Brabham team, alongside John
Watson, while his place at Surtees
had gone to Frenchman Jose Dolhem
. The Iso
Marlboro team rented out its second car to another Frenchman Jean-Pierre Jabouille,
while the Finnish Colt Surtees
reappeared in the hands of Leo Kinnunen and Gerard Larrousse was back in his
Finotto Brabham. The organizers decided that only 22 cars should start and so
eight failed to qualify. Attempts were made by FOCA to get the organizers to
restrict the entry and these caused considerable discontent amongst the small
teams.
Aktuell ställning
|