18 augusti 1968 Hämeenlinna, Finland (43)

Ronnie tar starten i Hämeenlinna...

Ronnie Peterson i sin nittonde start för året. Huvudloppet i Hämeenlinna var för klass Formel 3 och det hade samlat ett intressant startfält med en hel del svenskar kryddade med några internationell kort. Det var träning såväl på lördagen som söndagen, detta för att samla in några förare från Jyväskylärallyt, med den senast noterade tiden som giltig.

Under lördagsträningen tappade Ronnie åter sin bromsar och fick aldrig någon tid noterad. Såväl japanen Tetsu Ikuzawa som hemmahoppet Curt Lincoln hade problem med sina motorer, som inte ville gå rent, vilket gjorde att Uffe Svensson lätt erövrade bästa tiden med 1.24,96.

Under söndagen hade Ronnie mer problem genom att framaxeln gick av. Efter att Ronnie själv hållit i svetsen lyckades han köra till sig en plats i första startledet bredvid Svensson och senkomne rallyåkaren Leo Kinnunen. Japanen åkte konstigt nog långsammare och fick flytta ner till andra ledet.

Då flaggan föll fick Ronnie en s k smakstart och ledde fältet med åtskilliga meter in i första kurvan, där ett smärre karambolage uppstod. Någon, förmodligen Lamminen, petade till Ikuzawa så att denne hamnade högt upp i en grusvall varifrån japanen kunde återvända ut på banan som siste man. Kinnunen, som låg tätt efter, tvingades tvärnita och tappade därigenom en mängd platser. 

Ronnie före Gustav Dieden - överstyrt respektive understyrt...

Efter ett varv kom Ronnie i ensamt majestät långt före klungan som anfördes av engelsmannen Peter Gaydons Titan. Sedan följde Richard Burton i sin Brabham BT21 med den senaste Holbaymotorn försedd med en slidmatad Weberförgasare och "4 till 1" avgassystem (som skall ge ytterligare 2 hk). Därefter Matti Lamminen, Gustav Dieden, Gunnar Martinsson, Ove Nicklasson, Leo Kinnunen och Uffe Svensson (som just råkat slå av gasen när starten gick). Såväl Kinnunen som Svensson avancerade kraftigt under följande varv, medan Gaydon började tycka att det blev varmt om ryggen. Förklaringen låg i att topplockspackningen gått och vattnet sprutade ut.

Efter 4 varv låg Kinnunen redan på andra plats, men ungefär 20 sekunder bakom Ronnies Tecno. Uffe låg femma med Lamminen och Burton närmast framför. Ikuzawas Brabham fick också gå för fullt och han hade så dags gått upp till sjunde plats efter en otrolig upphämtning.

Sedan började publiken räkna på fingrarna. Loppet varade 20 varv och Kinnunen körde ungefär 2 sekunder fortare per varv än vad Ronnie gjorde. Både Uffe och japanen hade inga svårigheter med Burton och Lamminen. Under det 12:e varvet tog så japanen hand om tredjeplatsen, vilken han också höll till det sista varvet då ena drivaxeln gick av. När Kinnunen ätit upp det mesta av Ronnies försprång ökade denne takten trots att bromsarna tog ojämnt. Under de sista varven var avståndet mellan de två konstant varför Ronnie kunde ta sin nionde F3-seger på 19 starter under året. Avståndet ner till Leo Kinnunen blir ca 5 sekunder. Kinnunen har dock det snabbaste varvet med 1.24,87. 

Ulf Svensson slutar trea sedan den olycklige japanen brutit. Därefter följde Lamminen, Burton och indiern Kinny Lall. Ove Nicklasson "comebackade" med en ny Novatopp på Holbaymotorn, låg fint framme tills motorn började tröttna, varvid han tvingades släppa Lall. Övriga svenskar hamnade långt ner av skilda anledningar, t ex Dieden som inte kunde komma ur sin onda cirkel och denna gång tvingades bryta p g a en växelförare som lämnat in.