Skjutförsök mot tung stridsvagn Königstiger
vid PcK den 10-11 maj 1951
Rapport:
NNNärvarande:
-
Överstelöjtnant
Lange, KASk
-
Kapten
Sundquist, KASk
-
Kapten
Löfqvist, KMF
-
Byråingenjör
Philip, KATF/VaB
-
Kapten
Malgerud, FOA 2
-
Löjtnant
Edman, PcK
-
Fanj
Melin, PcK
Dessutom var ytterligare personal ur PcK närvarande.
Ändamål:
Undersökning av verkan
i tunga och
medeltunga stridsvagnar med viss av marinens pansarammunition.
Pjäser:
-
7,5
cm lvkanon m/37
-
15,2
cm fältpjäs M/37
Ammunition:
-
7,5
cm hpgr M/44 slj M/42, f bar M/441
-
15,2
cm stgr M/40, ök sar M/40
-
15,2
hpgr M/98-37, f bar M/37
-
15,2
hpgr M736, f bar M/30
Mål:
Tung stridsvagn
typ Königstiger (kö) och medeltung stridsvagn typ Sherman (Sh).
Data för
stridsvagnarna:
Sammanfattning av resultaten:
Undersökningarna rörande verkan
mot tunga och medeltunga vagnars pansar gåvo nedanstående resultat.
1.
7,5 cm kanon m/37 med hpgr M/44 slj M/42, f bar M/441
Mot den tunga vagnens sidopansar,
83 mm i ca 60º, erhölls icke genomslag på avstånd motsvarande 550 m.
Mot den medeltunga vagnen erhölls
genomslag och god splitterverkan inne i vagnen, både i tornets sidor, 62 mm
i 45º, på avstånd motsvarande 900 m och i chassiets frontpansar, 50 mm i
33º, på avstånd motsvarande 550 m.
2.
15,2 cm fältpjäs M/37 med hpgr M/98-37, f bar M/37
Mot den tunga vagnens torn, 83 mm
i ca 45º, erhölls icke genomslag på avstånd motsvarande 1200 m, men tornet
träffades så kraftigt att det lyftes 10 cm på anslagssidan, lagerringen gick
sönder och tornet låstes; flera svetsfogar i taket slogs upp.
Mot den medeltunga vagnens
chassi, frontpansar om 50 mm i ca 30º, erhölls genomslag med mycket stor
splitterverkan på avstånd motsvarande 900 m.
3.
15,2 cm fältpjäs M/37 med hpgr M/36, f bar M/30
Mot den tunga vagnens sidopansar
erhölls icke genomslag, vare sig i chassiets frontpansar, 155 mm i 35º, på
avstånd motsvarande 150 m eller i tornets sidopansar, 83 mm i 30º, på
avstånd motsvarande 750 m. I frontpansaret erhölls stor utstötning på
insidan, som dock inte var skarp samt kraftig sprickbildning både i pansar
och svetsfogar.
I tornets sidopansar (83 cm) i ca
40º på avstånd motsvarande 750 m erhölls genomslag med mycket stor
splitterverkan inne i tornet.
4.
15,2 cm fältpjäs M/37 med stgr M/40 ök sar
Mot den medeltunga vagnens torn,
sidopansar ca 50 mm i 90º, erhölls genomslag och mycket stor splitterverkan
på avstånd motsvarande 750 m samtidigt som tornet slogs loss och kastades
tillbaka ett par meter. Takpansaret till chassiet framför tornet tryckets
ner 3-4 cm.
5.
7,5 cm lvkanon m/37 med pprj m/41
Mot den medeltunga vagnens
frontpansar (chassiet), 50 mm i 33º, erhölls genomslag på avstånd
motsvarande 500 m (med pvkan m/43) med god splitterverkan inuti vagnen.
Undersökningen av verkan mot band
visade att 7,5 cm hpgr M/44, f bar M/441 vid frontal träff i den tunga
vagnens band skadade detta så allvarligt, att vagnens manöverförmåga
begränsades till körning en kortare sträcka i rak kurs.
Diskussion:
Beträffande 7,5 cm hpgr M/44
kunna vissa slutsatser dragas rörande dess verkan i pansar, vilka återfinnas
i tabellen nedan. Den anger den maximala pansartjocklek som slås igenom på
olika avstånd vild olika anslagsvinklar.
Anm. Värdena grunda sig på de
understrukna resultaten. För 900 m äro värdena sålunda beräknade för Sherman
pansar och för 500 m för Königstigers pansar.
Vid bedömningen av 7,5 cm hpgr
genomslagsförmåga bör värdena för 500 m, dvs Königstigers pansar, tagas till
utgångspunkt. Pansaret i Shermanvagnen var, av genomslagen att döma, av
mindre lämplig kvalitet, varför genomslagen blivit relativt stora. I det
fall blir genomslaget på 1000 m ca 85 mm i 90º.
Röret till hpgr har 0,01 sek
fördröjning, varför brisad i regel erhölls omedelbart efter genomslaget. Vid
ett tillfälle återfanns ett stort stycke av granaten på marken omedelbart
under ingångsöppningen.
Anmärkningsvärt är att genomslag
erhölls med arméns 7,5 cm pprj m/41 även i 33º anslagsvinkel mot Shermans
pansar. Detta bekräftar tidigare resultat från försök med 20 mm ammunition,
enligt vilka genomslag erhållas i små vinklar, så snart pansartjockleken
understiger den för genomslag teoretiskt möjliga. Avglidning inträffar
alltså inte ens vid 33º anslagsvinkel under förutsättning att
pansartjockleken är mindre än vad projektilen kan genomslå.
Beträffande 15 cm hpgr M/36 kunna
vissa slutsatser dragas rörande dess pansargenomslag vid en utgångshastighet
om 822 m/sek (15,2 cm fältpjäs M/37); följande tabell anger maximala värden
på pansargenomslaget.
Anm. Värdena äro beräknade på
grund av de understrukna resultaten, dvs verkan i Königstigers pansar.
För 15 cm hpgr M/36 till 15,2 cm
fältpjäs M/37 uppgår alltså genomslaget på 1000 m till ca 190 mm i 90º.
I ca 30º erhölls genomslag med 15
cm hpgr M/98-37 och gränsen för genomslag nåddes med 15 cm hpgr M/36, vilket
ytterligare bekräftar ovanstående erfarenheter rörande genomslag i små
anslagsvinklar. Fördröjningen hos rören till 15 cm hpgr uppgår till 0,015
sek, varför brisaderna i regel inträffade omedelbart efter genomslaget och
torde ha bidragit till att öka genomslagsöppningarna.
Några accelerationsmätningar
utfördes icke vid dessa försök. Tidigare försk visa, att vid träff i tornets
sidopansar, 85 mm i ca 60º, accelerationer (vibrationer i pansaret) om ca
3000 G åstadkommas vid genomslag av en 7,5 cm underkalibrig pansarprojektil.
En 15 cm hpgr, som har mer än dubbelt så stor anslagsenergi, torde
åstadkomma större accelerationer. Sålunda slogs lagerringen till den tunga
vagnens torn sönder och tornet lyftes vid första skottet. Det medför
avsevärda skador inuti tornet samtidigt som tornet låses fast och kanonen
icke heller kan höjdriktas.
Accelerationerna vid beskjutning
av chassiets front, 155 mm i ca 40º, med 15 cm hpgr utan att genomslag
erhölls, kan genom jämförelse med tidigare mätningar bedömas uppgå till
minst 4000 G. Vid sistnämnda försök, som utfördes med 15 cm sgr med 6 kg
trotyl, utnyttjades icke anslagsenegrin, utan endast verkan av själva
brisaden. Verkningarna i pansaret blev avsevärt större vid föreliggande
försök, där anslagsenergin utnyttjades. Sålunda förekom både omfattande
sprickbildningar i pansaret och utstötningar på insidan, som kan försätta
besättningen i främre delen ur stridbart skick. Förskjutningar i chassiet
torde dessutom skada kraftöverförinsanordningarna, så att vagnen blir
manöveroduglig.
Försöken gåvo icke tillräckligt
underlag för bestämning av genomslagsförmåga hos 15,2 cm hpgr M/98-37. Genom
jämförelse med 15,2 cm hpgr M/36 och med hänsyn till den lägre
utgångshastigheten, 750 m/sek med 15,2 cm pjäs M/98, beräknas 15,2 cm hpgr
M/98-37 ha ett genomslag på 1000 m avstånd av ca 150 mm i 90º. Hpgr M/98-37
har ogivialspets, medan 15,2 cm hpgr M/36 liksom 15,2 cm sgr M/40 är försedd
med stnsad spets, som underlättar genomslag i små anslagsvinklar.
För 15,2 cm stgr M/40 med ök sar
M/40 räknar KMF med att den med hänsyn till hållfastheten inte kan slå
igenom mer än 40-50 mm pansar (NC-plåt). Av försöken at döma gäller detta
även vid anslagsvinklar ned till ca 30º mot pansar av mindre god kvalitet,
dvs genomslag erhålles i chassiets sidopansar hos de medeltunga vagnarna.
Det framgår också att verkan av stgr sannolikt blir störst med ök sar M/40,
som har så lång utlösningstid att anslagsenergin hinner utnyttjas för
inträngning eller genomslag. Vid fördröjd utlösning torde risk föreligga att
röret skadas så att ingen brisad äger rum. Accelerationerna i pansaret torde
bli lika stora som av hpgr. Även om genomslag icke erhålles kan därför, både
mot tunga och medeltunga vagnar, så stor verkan påräknas att de bli
stridsodugliga.
Slutsatser
Några definitiva slutsatser
rörande pansargenomslag m m kan icke erhållas av de få skott skom försöken
omfattade. Nedanstående hållpunkter för bedömning av verkningsmöjligheterna
mot nuvarande ryska stridsvagnar på 1000 m avstånd ha dock uppställts.
De visa att
·
7,5 cm hpgr M/44 till
7,5 cm lvpjäs M/15 och M/24 (Vo = 800 m/sek) samt 7,5 cm lvpjäs M/27 och
M/36 (Vo = 830 m/sek) kan genomslå chassiets sidopansar hos de medeltunga
vagnarna utom mitt för hjulen; mot frontpansaret hos de medeltunga och mot
de tunga vagnarna i sin helhet erhålles ingen verkan.
·
15,2 cm hpgr M/36
till 15,2 cm fältpjäs M/37 (Vo = 822 m/sek) och till 15,2 cm pjäs M/03 B,
M/40, M/41 och M/51 (Vo = 847 m/sek) kan genomslå alla delar av de
medeltunga vagnarnas pansar, utom möjligen chassiets front; mot de tunga
vagnarna kan hpgr genomslå chassiets sidopansar, medan i övriga fall så
stora skador åstadkommas i torn och chassi att vagnen blir strids- eller
manöveroduglig; i vissa fall försättes besättningen ur stridbart skick.
·
15,2 cm hpgr M/98-37
till 15,2 cm pjäs M/98 (Vo = 750 m/sek) och 15,2 cm hpgr M/36 till 15,2 cm
pjäs M/98 B-E (Vo = 770 m/sek) kan genomslå alla delar av pansaret hos de
medeltunga vagnarna, utom chassiets front; mot de tunga vagnarna kan
genomslag endast erhållas i sidopansaret, medan i övriga fall så stora
skador åstadkommas i torn och chassi att vagnen blir strids- eller
manöveroduglig; besättningen kan försättas ur stridbart skick.
·
15,2 cm stgr M/40 med
ök sar M/40 (Vo = 770-850 m/sek) endast kan genomslå chassiets sidopansar
hos medeltunga vagnar; mot tunga vagnar åstadkommas så stora skador i torn
och chassi att de bli strids- eller manöverodugliga; i vissa fall kan
besättningen försättas ur stridbart skick.
Verkningsmöjligheterna på 1000 m
avstånd framgår även av nedanstående tablå.
Rutat område: Icke genomslag, men allvarliga skador, så
att vagnen blir strids- eller manöveroduglig eller besättningen
stridsoduglig
Fyllt område: Genomslag och splitterverkan i vagnen
Rött: Verkan i regel
Blått: Verkan i gynnsamma fall
Beträffande pvpjäser på bandlavettage
se även kap stridsfordon nedan.
I nedanstående tabell redovisas
svenska och exempel på utländska fjärrpvvapen.
Utvecklingslinje:
Fjärrpv av ovan nämnd art ger som
antytts icke fullt tillfredsställande verkan mot moderna tunga strv.
Utvecklingen synes därför gå mot
tämligen grova projektiler med riktad sprängverkan och ett pansargenomslag
av minst 200 mm i 30º. Att uppnå tillräckligt snabb tändning vid hög
anslagshastighet är dock ett ännu olöst problem.
Ett annat projekt är en per tråd
styrbar raket (pvrobot) med riktas sprängverkan. Ett dylikt projekt har
antytts av amerikanarna.
Sammanfattning:
Beträffande närpvvapen äro de
svenska typerna fullt jämförbara med de utländska. Ännu synes emellertid
inte vapen föreligga, som förenar tillfredsställande skottvidd med
tillräcklig verkan. Likaså finnes behov av ett tämligen lätthanterligt
vapen, som har effektiv skottvidd överstigande 500 m och god verkan. Någon
dylik lösning synes ännu ingenstädes ha uppnåtts.
Beträffande fjärrpvvapen äro de
svenska vapnen svagare än de utländska.
Stockholm den 28.9.1951
Bertil Malgerud, Militärassistent
Information och skisser på denna
sida är kommer från rapporter i Krigsarkivet .
Åter till sidan om Pansar? Klicka
här!
Åter till första sidan? Klicka
här!
|