Skjutförsök mot tung stridsvagn Königstiger
vid PcK den 1-2 dec 1948
Rapport:
Ändamål:
Undersökning av verkan i tung stridsvagn med
Organisation:
-
·
Försöksledare, ingenjör Philip, KAFT/VaB)
-
·
Protokollförare, kapten Malgerud, FOA 2
-
·
Accelerationsmätningar, fil lic von Zeipel, FOA 2
-
·
Mätning av metallstofthalten, laboratoriebiträde Johansson, FOA 1
-
·
Övriga mätningar, fanjunkare Melin, PcK
Proven
utfördes huvudsaklingen med den tunga tyska stridsvagen ”Königstiger” samt
beträffande ett prov med den medeltunga amerikanska stridsvagen typ
”Sherman”. Vagntypen torde kunna anses representera
de tygnsta vagnstyper som kunna väntas uppträda i Sverige.
Vid varje
prov (skott) utfördes:
-
Mätning av genomslag eller inträngning i pansaret
-
Undersökning av splitterverkan inuti vagnen – en skärm av 4 cm plank var
uppsatt inuti vagnen mitt för den beskjutna plåten och på 50 cm avstånd
från denna, varvid splitter som slå igenom skärmen räknas såsom skarpa
splitter.
-
Mätning av accelerationer (skakningar) med acceleraometer i de delar av
vagnen – pansarplåt, stag m m – som lågo i närheten av den beskjutna
plåten.
-
Analys av luften inuti vagnen genom utsugning omedelbart efter skottet –
undersökning av att fastställa halten av små metallpartiklar (aerosoler)
i luften.
-
Vid flertalet skott var motorn i Königstiger igång. Motorn stannade ick
vid något prov.
-
Fotografering utfördes av verkan i pansarplåten samt av splitterskärm.
Skyddsplåt användes vid vissa prov med Königstiger. Plåten var 5 mm tjock
och placerades lodrätt, parallellt med vagnens längdriktning och så, att
avståndet vid det beskjutna området blev 45 cm mellan skyddsplåt och pansar.
Verkan av olika vapen:
a.) 7,5 cm
pvkv m/43 med slpprj m/41
Genomslår
80 mm sidopansar i 65° (utan skyddsplåt) på avstånd motsvarande 1.000m.
Kraftig (mycket stor) splitterverkaninuti vagnen – endast 1 träff torde
erfrodras.
Vid
skjutning med samma typ av stridsdel mot Shermanvagnens torn med c:a 70 mm
tjocklek i 35 á 40° anslagsvinkel erhölls avglidning, varvid kraftiga
sprickor uppstodo i pansaret.
b.) 10,5
cm infkan m/45 med psgr m/45 (RSV lng c:a 1,0 kg)
Genomslår
80 mm sidopansar i 60°, utan skyddsplåt, med stor splitterverkan i vagnen.
För att försätta strv ur striden torde erfordras 1-2 träffar.
c.) Pskott
m/45 eller m/46 (RSV lng c:a 1,5 kg)
Genomslag
är 150 mm frontpansar i 60° liksom även 80 mm sidopansar i 60° med
skyddsplåt c:a 0,5 m framför. Verkan (i ena fallet brand) torde vara så
kraftig att strv försätts ur striden av 1 á 2 träffar.
d.) 8 cm
raketgevär m/49 (psraket alng ~0,6 kg)
Genomslår
150 mm frontpansar i 45°, men icke 80 mm sidopansar i 60° med skyddsplåt.
Verkan är begränsad och torde endast beröra personal som befinner sig direkt
bakom träffen. För att försätta en strv ur striden torde erfordras 2-5
träffar.
e.) 8,4 cm
grg m/48 (psgr alng ~0,7 kg)
Genomslår
150 mm frontpansar i 90°, men ej 80 mm sidopansar i 60° med skyddsplåt.
Verkan begränsad i likhet med b) ovan, dock något kraftigare (vid ena
skottet brand).
Skottens placering på Königstigern i skjutprovet:
Allmäna
synpunkter:
a.)
Tunga stridsvagnars frontpansar (> 150 min och c:a 45° lutning), kan
endast genomslås av psraket och pskott. Verkan, utom möjligen av pskott,
blir dock så pass liten att frontal beskjutning bör undvkas.
b.)
Tunga stridsvagnars sidopansar (< 100 mm i 60-90°) genomslås av
samtliga ovannämnda vapen med relativt god verkan.
c.)
Skyddsplåten torde förhindra genomslag av psgr men skjutas ofta bort
i 1 skottet.
d.)
Roterande psgr giva mindre genomslagsdjup an icke roterad. När
genomslag erhålles blir dock verkan kraftigare.
e.)
Verkan av RSV-skott kan bliva förödande vid fullt amutrustad vagn, då
patronerna äro fästade vid strv insidor.
Stockholm den 10 december 1948,
Sven Philip, Ingenjör
Anteckning:
Har
Königstigerns pansarplåt undersökts? Är det inte troligt att den är rätt
låglegerad och i förhållande till sin tjocklek har mindre motståndsförmåga
än plåten i t ex Pershing?
4/1 -49, Sven Berge
Diskussion:
En slutlig bedömning av verkan är f n icke
möjlig, dels med hänsyn till det ringa antalet skott, endast ett för varje
prov, dels utan närmare undersökning av pansarets beskaffenhet, hårdhet m m,
vilket icke torde komma till stånd förrän försöken avslutats.
I fråga om samtliga vapen äro resultaten i
fråga om pansargenomslag tämligen väl överensstämmande med dem, som uppnåtts
vid tidigare försök mot särskilda pansarplåtar. Sålunda har tidigare psgr
till granatgeväret slagit igenom 170 + 20 mm i 90º, medan psgr till
raketgeväret slagit igenom 250 + 20 mm i 90º.
Resultatet med 7,5 cm pvkan m/43 synes visa
att splitterverkan efter genomslag med pansarprojektil är betydligt större
än med pansarspränggranat (RSV).
Beträffande pskott m/45 är det dock
anmärkningsvärt, att genomslag icke erhölls i något fall vid 40º
anslagsvinkel. Inträngningen uppgick vid 40º utan skyddsplåt till 150 mm vid
ett tillfälle (skott nr 5).
Verkan med granatgeväret i skott nr 3,
genomslag i 150 mm pansar utan skyddsplåt i 90º, ligger så nära
granatgevärets maximala genomslagsförmåga, att undersökning av verkan mot
150 mm pansar i 60º eller 40º icke ansågs påkallad.
Resultatet med raketgeväret, genomslag i
150 mm pansar utan skyddsplåt i 45º med splitterverkan (skott nr 2), torde i
praktiken innebära att med hänsyn till den krökta banan, frontpansar lutande
ända ned till 40º med utsikt till verkan kan beskjutas från eldställning på
marken i vagnens plan. De fortsatta försöken böra klarlägga, huruvida så är
fallet.
Tidigare utförda försök med tyska
stridsvagnen Pz III ha visat att stridsmässigt upphängda skyddsplåtar ofta
skjuts bort med ett skott från RSV-projektiler.
Vid skjutning med raketgeväret mot vagnens
sidopansar utan skyddsplåt (skott nr 6) torde brisaden ha inträffat för sent
för att sprängstrålen skulle hinna utbildas. Anledningen härtill kan vara
att 45º anslagsvinkel är den gräns, under vilken röret icke ger brisad med
fullgod verkan. Vid ett annat tillfälle (skott nr 9) erhölls dock genomslag
i 45º.
Vissa förbättringar pågå bl a i fråga om
säkringen hos röret, ö k sar m/49, varför möjligheterna till verkan även vid
låg anslagsvinkel bör undersökas vid fortsatta försök.
Både granat- och raketgeväret gåvo mindre
splitterverkan än övriga vapen, utom beträffande granatgeväret i ett fall
(skott nr 7). Fortsatta försök bör därför klargöra splitterverkan med hänsyn
till pansargenomslagets storlek.
Det synes vara av stor vikt att få klarhet
i huru och i vilken omfattning moderna stridsvagnar utrustas med
skyddsplåtar. De fortsatta försöken böra även avse att klarlägga
möjligheterna att skjuta bort skyddsplåten även om bättre fästanordningar
används.
Tidigare utförda försök med djur i
stridsvagn (delrapport 5 den 1/3 1948) kan tyda på att de vibrationer, som
vid beskjutning av vagnen uppstå i pansaret, allvarligt påverka besättningen
(blödningar). Pansartjockleken vid de sista försöken var 2 á 3 gånger så
stor som vid tidigare försök, varför frekvensen i förra fallet blev mycket
högre. På grund härav kan verkan av de vid de sistsa försöken mätta
vibrationerna icke bedömas eller jämföras med de tidigare resultaten.
Krigserfarenheterna tyda också på att vibrationerna vid beskjutningen gör
stridsvagnsbesättningen stridsoduglig för avsevärd tid. Ytterligare försök
för att få klarhet i vibrationernas verkan på besättningen böra därför
utföras. Med hänsyn till försöksdjuren måste sådan försök utföras vid en
temperatur av mins +10º C.
Sammanfattningsvis kan sägas att
genomslagsförmåga mot den tunga stridsvagnen Königstiger, beträffande
samtliga vid försöken prövade vapen, var mycket tillfredsställande. Granat-
och raketgevärens verkan genom splitter m m inuti stridsvagnen bör
undersökas ytterligare vid fortsatta försök.
Information och skisser på denna
sida är kommer från rapporter i Krigsarkivet .
Åter till sidan om Pansar? Klicka
här!
Åter till första sidan? Klicka
här!
|