Bakgrund

Under 1970-talet försågs arméstaben med underlag bl a från de olika UDE-grupperna i de stridsvagnsstudier som genomfördes. Den viktigaste gruppen var UDES (Underlagsgrupp Direkt Eld Stridsfordon) vid FMV.

Uppgiften för UDES var att samla, bearbeta , samordna och presentera i enhetlig form tekniskt-ekonomiskt underlag inom området stridsfordonssystem. Första mötet genomfördes den 7 januari 1971. Stående punkter på dagordningen under de många möten som genomfördes under 1970-talet var:

• Underlag för spelkort
• Försök

 Exempel på tillkommande punkter på agendor var:

• Visningar (1971-10-27)
• Sammanträde ( ” )
• Stridsledning (1972-03-29)
• Pansarbandvagn (1972-05-24)
• Stridsledningsvagn (1972-08-21)
• Stridsvagn (1972-08-21)
• Allmänt innehöll: Visning, Protokolljustering, Orienteringar, Försök (1972-08-23)
• Ammunitionsvagn (1973-03-22)
• Infanterikanonvagn (1973-12-14)
• Lätt tornstridsvagn (1973-12-14)
• Pansarvärnsvagn (1973-12-14) och pansarvärnsbilar (1975-06-16)
• Hotbildens stridsfordon (1975-06-16)
• Studieläget och Fortsatt studieverksamhet (1975-08-14)
• Pansarvärnsrobotfordon (1975-09-15)
• Resa till USA (1975-10-27)
• Försök med tyska fordon (1975-10-27)
• Hotbildsstridsvagn III (1975-10-27)
• Mörkerstridsmedel (1975-10-27)

UDES – Underlagsgrupp Direkt Eld Stridsfordon

UDES leddes av överingenjör Sven Berge vid Stridsfordonsbyrån på FMV. Gruppen tog sig an arbetet med att konceptutveckla och beskriva olika alternativ till nya stridsfordon i form av stridsvagnar, pansarvärnsvagnar eller pansarbandvagnar. 

Studierna gick i första hand ut på att hitta en billig lösning för en stridsvagn, som i några väsentliga avseenden skulle vara överlägsen motståndaren. Tre olika grundkoncept för en ny stridsvagn framställdes – en tornlös stridsvagn, en konventionell stridsvagn med torn, samt en stridsvagn med ovanpålagrad kanon. Såväl svenska som utländska alternativ beaktades. Ett stort antal "spelkort" togs fram – dvs sammanfattande systembeskrivningar av de olika studiekoncepten.

Nedanstående matris är ett försök att sammanställa de olika UDES-koncept som utarbetades under 1970-talet. I vissa fall har koncepten förändrats över tiden, därav de motsägelser som kan finnas i jämförelse med annan öppen litteratur.

Till hösten 1976 hade fullskalemodeller tagits fram av UDES 05, 06, 11, 15/16, 19 och 32. Träattrapperna i fullskala gjorde det möjligt att bland annat göra jämförelser med befintliga fordon, titta på utrymmen/volymer och komponentplacering, kanonens riktmöjligheter, observationsmöjligheter, med mera. På samtliga UDES-koncept togs även fram trämodeller i skala 1/10.

För att pröva tekniska osäkerheter i de UDES-koncept som presenterades i spelkorten, togs några enkla försöksriggar fram för några av de olika koncepten. Riggarna kunde vara mer eller mindre kompletta fordon.

Nedan följer en kort presentation av de olika koncepten.

UDES 01

Vidareutvecklad Strv 103, kanon 10,5-12 cm, halvstel vapenlagring, vikt ca 40 ton.

UDES 02

Utländsk tornvagn (typ Leopard 2, Chieftain eller XM1), kanon 10,5-12 cm, vikt ca 50 ton.

UDES 03

UDES 03 var en förminskad UDES 01, kanon 10,5-12 cm, halvstel vapenlagring, vikt ca 20-25 ton (senare 25-30 ton).

De stridsvagnsstudier som påbörjades avsåg i första hand en efterföljare till Strv 103. Det första alternativet som studerades var ett mycket lätt stridsfordon med två mans besättning. Till att börja med genomfördes enklare principförsök enligt nedan för att få en uppfattning om bl a fordonets profil. .

Till dessa enklare principförsök togs även en träattrapp fram i fullskala

Därefter togs två försöksriggar fram för att prova ut skjut- och köregenskaperna hos en sådan tornlös stridsvagn i 20-tonsklassen. Dessa benämndes UDES 03 körrigg respektive UDES 03 skjutrigg (med 10,5 cm L/45 kanon). Som synes av nedanstående fotografier hade stridsvagnskonceptet exceptionella möjligheter att inrikta chassit...

I skjutriggen kunde skjutmöjligheterna i en tornlös vagn med en i förhållande till chassit eleverbar kanon verifieras.

De enkla riggförsöken, som genomfördes vid PS, visade dock att ett stridsfordon med enbart två mans besättning skulle få otillräcklig förmåga att spana, observera och att hålla samband med andra vagnar. I slutet av 1973 vidgades därför studierna till att omfatta olika slag av tornvagnar med tre mans besättning. Den mest kompakta konstruktionslösningen visade sig vara UDES 19 – ett koncept som kännetecknades av en ovanpålagrad kanon i ett en-mans minitorn (se nedan).

UDES 04

Förminskad UDES 01, kanon 10,5-12 cm, halvstel vapenlagring, vikt ca 25 ton (senare 25-30 ton)

UDES 05

Konceptet UDES 05 var en pansarbandvagn med svagt pansar, torn med 9 cm lågtryckskanon, vikt ca 15-20 ton, tillhör familj UDES 03. För dett koncept togs en träattrapp fram i fullskala.

UDES 06

Pansarbandvagn med starkt pansar, torn med 25 mm akan, vikt ca 15-20 ton, tillhör familj UDES 04. Även för detta koncept togs en träattrapp fram i fullskala.

UDES 07

Pansarbandvagn med svagt pansar utan torn, vikt ca 15 ton, tillhör familj UDES 03.

UDES 08

Parallellt med stridsvagnsstudierna bedrevs även studier av en ny pansarbandvagn. Koncept UDES 08 var en pansarbandvagn med starkt pansar, vikt ca 15 ton, 25 mm akan, tillhörande familj UDES 04.

En försöksrigg för UDES 08 togs fram och den var baserad på en ombyggd Pbv 302 (senare betecknad som Pbv 302 H dä H står för den bakre observationshuven).

Vagnen byggdes om av Hägglunds under våren 1975 och innefattade panoramasikte med roterbar utblick för vagnchefen, roterbar observationshuv för skyttegruppchefen samt kullavetter i sidorna och vänstra bakdörren för skyttegruppen.

Försöken med UDES 08 påbörjades i mars 1976 och ändamålet med försöken var att ”skapa praktiska erfarenheter som underlag för studierna av olika alternativ till ny pansarbandvagn”, till exempel avseende utformningen och det tekniska handhavandet av materielen och stridstekniken vid pansarskyttegruppen. Utöver detta skulle en bedömning av möjligheterna att förbättra respektive ändra stridstekniken inom pluton och kompani göras.

Vagnen hade inledningsvis ett standard bandaggregat, men försågs senare (i början på 80-talet inför utvecklingen av Strf 90) med omlottgående / överlappande bärhjul. Ur en rapport av Mårten Svantesson hittar vi följande sammanfattning:

"Överlappande bärhjul var en konstruktion som Hägglunds hade föreslagit i flera studier för att minska marktrycket. Att använda överlappande bärhjul är ett sätt att få ett avstånd mellan bärhjulen som understiger bärhjulsdiametern.

Det gjordes 1980-81 både modellförsök och fullskaleförsök. I modellförsöken fick man relativt entydigt jakanda svar på frågorna om i fall fler bärhjul (överlappande) gav bättre egenskaper när det gäller dragkraft, nedsjunkning, marktryck och rullmotstånd.  I fullskaleförsöken (då den modifierade Pbv 302 användes som försöksvagn) blev resultaten inte lika entydiga.

De problem som brukar sättas i samband med överlappande bärhjul: bandkrängning och ansamling av jord och dylikt innanför bärhjulen, skulle analyseras. Resultaten var att bandkrängning, efter modifikation av försöksvagnen, kunde undvikas helt och att den jordansamling innanför bärhjulen som faktiskt, vid extrema marförhållanden, kunde uppkomma, inte ledde till några problem.

De negativa resultaten var att ingen ökad framkomlighet i jämförelse med en standard pbv 302 kunde iakttagas. Dock fick man andra positiva resultat i att komforten i vagnen ökades och att rullmotståndet på mjuk mark minskades.

På mig verkar det inte som om konceptet utretts tillräckligt. Jag ställer mig tveksam till resultatet att framkomligheten inte alls förbättrades i försöksvagnen då dels modellförsök och erfarenheter från Andra Världskrigsvagnar tyder på annat.

Å andra sidan så kan bandspänningen på moderna vagnar (ex. strf 90) vid behov ökas till en sådan nivå att behovet av överlappande bärhjul minskas betydligt."

På den ombyggda Pbv 302 testades även alternativ till ombeväpning eftersom vagnens 20 mm automatkanon ansågs för klen. Vid studier och försök på FMV 1982-1984 tittade man på följande vapen:

• Mauser MK25E

• Oerlikon KBA

• Oerlikon KBB

• Rheinmetall RH 20

• Chaingun M242

Detta resulterar i fortsatta försök vid PS i Skövde med Mauser MK25E och Oerlikon KBA under 1986-87. Avsikten med dessa försök var att ”Erhålla underlag för ombeväpning av pbv 302 samt beväpning av stridsfordon 90. Försöken avser att utvärdera vapenhuvarna ur taktisk och teknisk synpunkt, för att ge FMV beslutsunderlag för val av vapenhuv och vapen.”

Klicka på följande länk för att se ytterligare bilder från vinter- och sommarförsöken med UDES 08.

UDES 08 är idag räddad till eftervärlden och har renoverats. Tag del av detta arbete på hemsidan www.pbv302.se

UDES 09

Konceptet för UDES 09 var ursprunglingen en Stridsledningsvagn med svagt pansar, torn med 25 mm akan, vikt ca 20 ton, inom ramen för familj UDES 03. Med åren förfinades idéskissen till att bli allt mer lik den konstruktion vi idag känner igen som Stridsfordon 90.

UDES 09 presenterades även som ett midjestyrt koncept enligt följande skiss:

UDES 10

Stridsledningsvagn, starkt pansar, torn med 25 mm akan, vikt ca 25 ton, familj UDES 04

UDES 11

Koncept UDES 11 var en Huvudstridsvagn med stel vapenlagring, kanon 10,5-12 cm, vikt ca 25 ton (senare 25-30 ton). I spelkort 1971 utgjorde UDES 11 en 20 tons ammunitionsvagn med svagt pansar i familj UDES 03. UDES 11 togs även fram som en träattrapp i fullskala.

UDES 12

Ammunitionsvagn med starkt pansar, vikt ca 25 ton, familj UDES 04.

UDES 13

Infanterikanonvagn (Ikv 91) med 9 cm lågtryckskanon, vikt ca 15 ton.

UDES 14

UDES 14 utgjorde en Infanterikanonvagn som hade ett torn med en 10,5 cm stridsvagnskanon, vikt ca 20 ton. Detta koncept kom att tas fram som en försöksrigg - en Ikv 91 med ett nytt torn. Läs mer om detta under avsnittet om Ikv 91.

Sedermera utvecklades konceptet UDES 14 till ett helt nytt fordon med en helt ny tornlösning enligt följande skiss:

UDES 15

Huvudstridsvagn med torn från Bofors, kanon 10,5-12 cm, vikt 25 ton (senare 25-30 ton).

UDES 16

Huvudstridsvagn med torn från Hägglunds, kanon 10,5-12 cm, vikt 25 ton (senare 25-30 ton).

UDES 15/16

Huvudstridsvagn med torn, sammanvägd lösning av Bofors och Hägglunds förslag, kanon 10,5-12 cm, vikt 25 ton (senare 30 ton). Detta koncept togs även fram som en fullskaleattrapp i trä.

UDES 17

Huvudstridsvagn med höj- och sänkbar kanon 10,5-12 cm (pivå), vikt ca 25 ton (senare 25-30 ton).

UDES 18

Huvudstridsvagn med ovanpålagrad kanon 10,5-12 cm, vikt ca 25 ton (senare 25-30 ton)

UDES 19

UDES 19 var ett koncept för Huvudstridsvagn med ovanpålagrad kanon 10,5-12 cm, vikt ca 25 ton (senare 25-30 ton). Detta koncept togs fram som en träattrapp och den ovanpålagrade kanonprincipen testades senare på ett Marderchassi. Bilden nedan visar UDES 19 träattrapp i jämförelse med Strv 103.

Studierna och försöken av nya stridsfordon ledde fram till insikten att den styrprincip som var mest lovande för att styra bandfordon i den svenska terrängen var midjestyrning. Under andra hälften av 70-talet studerades därför ett stridsfordonsalternativ med ovanpålagrad kanon i ett minitorn.

En skjut- och körrigg med detta utförande togs fram (UDES 19). Riggen till UDES 19 baserades på ett chassi till den tyska pansarbandvagnen Marder. Detta chassi fanns redan i Sverige sedan hösten 1976 eftersom vi hade hyrt in det från Västtyskland tillsammans med en stridsvagn Leopard 1 och en Mörserträger (också baserad på Marder) för ett års försök.

En 10,5 cm kanon monterades ovanpå Mardern i ett enmanstorn. Med denna rigg UDES 19 genomfördes ett flertal olika försök – körning, skjutning, med mera.

Det gjordes egentligen två riggar för UDES 19. Utöver kör- och skjutriggen tillverkades även en laddrigg. På dessa genomfördes kör-, skjut-, observations- och laddförsök. Laddriggen testade principen att låta en laddpendel som roterar runt samma axel som kanonen föra skotten ett och ett från magasinet till kanonen.

Under skjutförsök bekräftades att det gick snabbare att inrikta kanonen - detta eftersom den har lägre massa än ett vanligt torn. Dock fick riggen långa skottider som berodde på dåligt fininriktningssystem.

Parallellt testades även denna princip med ovanpålagrad kanon på ett chassi till Strv 103. 

UDES XX 5

Den svenska bandvagn 206 framstod som unik i terrängframkomlighet och tankar väcktes därför att denna princip med midjestyrt fordon också skulle kunna användas för en stridsvagn. Det skulle ge möjlighet till en framkomlighet i mjukmark vida överlägsen alla andra kända stridsvagnar och skulle därmed ge ett väsentligt övertag över en angripares manöverförmåga i stora delar av svensk terräng.

En stridsvagn måste emellertid kunna göra centrumsväng för att kunna utnyttja en stridsställning maximalt och för att kunna strida i bebyggelse. Även om man skulle försöka svänga ett midjestyrt fordon genom att bromsa den ena sidan band, skulle det inte fungera eftersom bandanliggningen blir för lång. Den innovation som löste problemet var en hydraulcylinder högt placerad mellan fram- och bakvagn. Med hjälp av denna kunde vagnsdelarna tvångsmässigt vinklas mot varandra i höjdled. Därmed kom endast de delar av banden som var närmast midjan att få kontakt med marken och bandanliggningen blev tillräckligt kort för centrumsväng.

AB Hägglunds & Söner framställde ett fyra ton tungt midjestyrt försöksfordon, byggt på ett bv 206 chassi – benämnt UDES XX 5 (där XX stod för Extra Experiment). Fordonet visade sig ha helt unika framkomlighetsegenskaper. Inget av de testade dikestyperna blev hindrande; antingen lanserade fordonet sig själv över smala och djupa diken eller så gick fordonet ner i diket och ”tiltade” upp framvagnen mot motsatt dikesslänt och fick därmed tillräckligt markgrepp för att dra sig upp.

Fordonet klättrade obehindrat över alla typer av stengärdesgårdar och liknande hinder. Det kunde också ta sig upp på en järnvägsvagn utan lastbrygga. Försöken med detta fordon hör till de mest spektakulära som har genomförts.

 De viktigaste slutsatserna från dessa försök var följande:

• Ett nytt stridsfordon måste ha hög rörlighet, minst lika bra som understödjande förband, t ex infanteriförband. FMV fann vid försöken och studierna att ett fordon med midjestyrning innebär en lovande konstruktionslösning

• Beväpningen bör vara kraftig så att nedkämpning av stridsvagnar är möjlig

• Fordonets vikt begränsas av kravet på framkomlighet och därför blir fordonets skydd begränsat. Studier avseende skydd visade att fordonet under alla förhållanden bör tåla vapenverkan från de vanligaste hoten, dvs granatsplitter och finkalibereld. Detta bör rymmas inom totalvikten 20 ton.

UDES XX 20

För att kunna fatta beslut om anskaffning av nästa generation stridsfordon behövde CA ytterligare underlag. Redan i försvarsbeslutet 1977 hade en ytterligare förskjutning av ny stridsvagn proklamerats. I stället prioriterades anskaffningsbehovet av splitterskydd till framför allt övre Norrland. Därför beslutades i början av 80-talet att stridsvagnsstudierna skulle koncentreras till ett lätt midjestyrt alternativ med 12 cm högtryckskanon som huvudbeväpning och att en fullskalig försöksrigg med en vikt av ca 20 ton skulle tas fram.

Syftet med försöksriggen var att undersöka:

§  Om de teorier och iakttagelser som gällt för den tidigare provade lätta försöksriggen UDES XX 5 även gäller för ett midjestyrt stridsfordon med högre stridsvikt (ca 20 ton)

§  Om en ny konstruktionsprincip med fördelning av kanonens mass- och skjutlaster på både fram- och bakvagn går att realisera enligt tänkta teorier, samt vilka skjuttekniska egenskaper som erhålls då en 12 cm högtryckskanon monteras på ett relativt lätt chassi

§  Observationsmöjligheter från ett fordon med ovanpålagrad kanon och midjestyrt chassi

Den nya stridsfordonsriggen kom att benämnas UDES XX 20. Huvudleverantör var HB Utveckling AB. Leverans av försöksriggen skedde i början av 1982. Under perioden januari 1982 till mars 1984 utfördes försök med UDES XX 20 under FMV och PS ledning.

Försöksriggen UDES XX 20 var ett midjestyrt bandfordon med motor i bakvagnen och kanon på framvagnen.

Besättningen bestod av tre man – vagnchef, skytt och förare. Besättningen var placerad i främre vagnen.

En speciell anordning för att möta ett av de viktigaste grundkraven var vagnchefens placering i en snabb höj- och sänkbar pansarskyddad hytt, vilken i sitt översta läge medgav observation horisonten runt (över kanonen).

Detta provades dock inte i försöksriggen utan var endast beskrivet i spelkortet för UDES XX 20 i tänkt serieutförande.

Skytten var försedd med en observationshuv, vilken kunde invisas från vagnchefens observationshuv.

På försöksriggen laddades den slätborrade 12 cm högtryckskanonen från Rheinmetall manuellt – en operation som var tänkt att vara automatiserad i ett serieutförande (laddning från ett magasin i framvagnen).

Ammunitionsförvaring och laddautomatik var tänkta att placeras i bakvagnen.

Kanonen var placerad i en sidriktbar lavett på framvagnen.

Lavetten var placerad så långt bak på framvagnen att lavettens sidriktaxel och sidriktaxel mellan fram- och bakvagnen sammanfaller.

Kanonen riktades med ett enkelt, el-hydrauliskt riktsystem och laddades med ett skott i taget.

Styrsystemet var av typ dubbel midjestyrning. Detta byggde på att vagndelarna var förbundna med varandra via en styrled som tillät fram- och bakvagn att rör sig i förhållande till varandra. En hydraulcylinder placerad ovanför leden reglerade styrningen i vertikal eller höjdled, och en hydraulcylinder på vardera sidan om leden svarade för styrningen i sidled. Styrleden hade konstruerats i två versioner – en med tre frihetsgrader (sidriktning, tiltriktning och rollning) och en med två frihetsgrader (sidriktning och tiltning).

Skjutförsöken visade att man kan förse ett lätt stridsfordon med en kraftig beväpning om mynningsbroms används. Påkänning på besättningen i samband med skjutning var acceptabel och precisionen var god.

Framkomlighetsförsöken gjordes i första hand med Ikv 91 som jämförelsefordon. Målsättningen var att försöksriggen skulle ha lika bra framkomlighet som detta fordon. Vid hindertagningsförsök, körning i lätt respektive medelsvår terräng och i snö var framkomlighetsegenskaperna hos UDES XX 20 lika bra eller bättre än hos jämförelsefordonen.

Bedömningen var att motsvarande resultat skulle vara möjliga att uppnå även på mjuk mark och i svår terräng genom modifiering av försöksriggen. Bärgnings- och schaktningsförmågan var dock sämre. Det visade sig möjligt att körning med reducerat antal band var möjligt förutsatt att framvagnen hade minst ett band – något som kunde minska sårbarheten mot minor i jämförelse med bandstyrda stridsfordon.

Problemen i stridsställning beträffande observation och övergång till eldgivning var avsevärt större vid UDES XX 20 än vid Ikv 91 – förflyttning från observationsställning till eldställning var längre och tog längre tid. Det var större risk att tappa målet under förflyttning. I eldställning visade UDES XX 20 en högre silhuett, vilket medförde att rörelserna blev mer röjande. Problemen vid urdragning ur ställning var betydligt större, även med speciella hjälpmedel.

De erfarenheter som man fick vid försöken ledde till två nya förslag, UDES XX 20 B respektive C där placeringen av besättningen skilde, men även följande omkonstruktioner föreslogs:

• Införande av dubbel tilt-led
• Införande av högt spännhjul och en bandspänningsanordning mellan första bärhjul och drivhjul

Vad gav då försöken med midjestyrda fordon för erfarenheter? Här kommer en jämförelse med bandstyrda stridsfordon:

Fördelar

• Större framkomlighet över mjuk mark, diken och vertikala hinder tack vare lägre spec. marktryck, längre bandställ, ledade vagnsdelar och tvångsstyrning av desamma.
• Bättre skydd pga smalare fordon vilket ger mindre frontsiluett, bättre frontpansar vid samma vikt och lägre risk vid passage av minering.
• Mindre risk för utslagning vid mindetonation då fordonet kan ta sig fram med band förstörda.

Nackdelar

• Sårbarhet vi leden.
• Större målyta från sidorna och uppifrån.
• Ökad komplexitet ger högre kostnader för drift, underhåll, konstruktion och tillverkning.
• Upptiltning av vagnsdelarna för att få små vändradier är tidskrävande.
• Större vikt.

I de försök som gjordes med UDES XX 20[1] kunde inte alla ovanstående förväntningar infrias; men bedömningen var att det skulle gå med modifieringar. Det var framkomligheten i svår terräng och på mjuk mark som inte motsvarade förväntan.

Anledningen till att konceptet midjestyrning inte har använts är att stridsekonomiskt bedömdes bandstyrda fordon vara överlägsna midjestyrda; fördelarna uppvägde inte nackdelarna i form av ökat underhåll och kostnader.

Sammantfattningsvis kan sägas från framkomlighetsförsöken med XX20 att den kanske viktigaste slutsatsen som drogs hade koppling till fordonets rörlighet i mjukmark. Vad som framkom med önskvärd tydlighet är att det finns en övre viktsgräns för ett midjestyrt koncept när rörligheten i mjukmark (läs myrmark) blir begränsad. Anledningen till att ett midjestyrt fordon kör fast i en myr kan förklaras med att när en tyngre framvagn trycker sönder det bärande lagret i en myr, så finns ingenting som håller emot när bakvagnen kommer åkande efter i samma spår. Och ännu värre blir det om terrängen är så kanaliserande att flera fordon skall gå i samma spår. Att då ligga på en totalvikt på 18-20 ton för ett midjestyrt fordon visade sig helt enkelt vara för mycket...

Överliggande kanon studerades i ett antal koncept under 1970-talet och början av 1980-talet - UDES koncepten 17 (04B), 18, 19, 32 och XX 20.

 De fördelar som framkom kan sammanfattas i följande:

1. Bättre skydd då hela besättningen sitter i chassit.

2. Fordonet kan göras smalare pga av volymvinst uppnåd tack vare mindre tornlagring.

3. Ovanstående ger även viktvinst som följd av minskad mängd pansar i fronten p.g.a. smalheten.

4. Snabbare inriktning av kanonen, eftersom den har lägre massa än ett vanligt torn.

5. Inga sårbarhetsproblem i tornlagring.

 Och nackdelarna:

1. Sämre sikt- och observationsmöjligheter p.g.a. lägre position av besättning och att kanonen ger död vinkel.

2. Laddningssystemet mer utsatt och dessutom utom räckhåll för besättningen ifall fel uppstår.

3. Lång laddtid p.g.a. lång laddrörelse.

4. Karakteristisk profil ger kort identifieringstid.

5. Hög totalhöjd för att kanonen skall kunna eleveras tillräckligt.

 På UDES XX 20 testade man inte alla aspekter av användning av överliggande kanon.

Det man testade var observationsmöjligheterna och hur stabil kombinationen överliggande kanon/midjestyrt chassi var under skjutning.

UDES 25

Pansarvärnsrobotvagn, torn med Saab tunga pvrb, vikt ca 15 ton (senare 12 ton – modifierad Pbv 302)

UDES 26

Pansarvärnsrobotvagn, torn med 9 cm pvpjäs, vikt ca 14 ton (senare 12 ton – modifierad Pbv 302)

UDES 27

Pansarvärnsrobotbil baserad på olika alternativ (pansrade Tgb 13, 20B, 40), pvrb TOW på stativ eller Saab tunga pvrb i torn, vikt 5-14 ton

UDES 28

Pansarvärnsbil baserad på pansrad Tgb 40 med 9 cm pvpjäs i torn, vikt ca 14 ton

UDES 29

Pansarvärnsrobotvagn med pvrb TOW i torn på en ny låg Pbv 302, vikt ca 13 ton

UDES 30

Pansarvärnsrobotvagn baserad på en pansrad Bv 206, beväpnad med pvrb TOW på stativ eller i torn, vikt ca 5 ton

Inom ramen för UDES-studierna inleddes även arbetet med att få fram en pansrad variant av Bandvagn 206. Konceptet gick under beteckning UDES 30. En träattrapp togs fram. Tanken var att en Bv 206 med pansarkaross skulle bära pansarvärnsroboten TOW – antingen på stativ eller i ett torn.

Detta lade grunden för ”Skalman” eller Bv 206 S som den officiella beteckningen sedermera blev.

UDES 31

Pansarvärnsbil med 10,5-12 cm strvkanon på pivå, vikt ca 9 ton

UDES 32

Pansarvärnsvagn med 10,5-12 cm strvkanon i torn alternativt pivå, vikt ca 13 ton. Detta koncet togs även fram som en träattrapp i fullskala.

UDES 33

Luftvärnsrobotvagn med utgångspunkt i Lvrbv 701

UDES 34

Transportfordon (släp) utan motor i  två varianter.

Transportfordon (släp) utan motor i  variant A från IVC.

Transportfordon (släp) utan motor i variant B från Hägglunds.

UDES 35

Transportfordon (släp) med motor i  två varianter (A från IVC, B från Hägglunds)

Slutet på UDES-studierna

Mot slutet av 1970 talet ändrades hotbilden för 1990-talet – något som bl a tog sig uttryck ,i FB78. Från att studierna i första hand varit inriktade mot att få fram en ny stridsvagn fokuserades istället de fortsatta studierna mot lätta alternativ inom ramen för en stridsfordonsfamilj, bland annat för att kunna möta luftlandsatta pansarförband i övre Norrland. Detta fick till följd att utvecklingen av UDES XX 20 avbröts.

De detaljerade systemstudierna och de flertaliga försöken med olika testriggar hade emellertid givit många värdefulla erfarenheter som kom väl till användning i utvecklingen av det som senare skulle komma att betecknas som Stridsfordon 90.

Nedanstående översikt för lätta stridsfordonsalternativ som utgjorde underlag för fortsatta studier hade i mångt och mycket sin utgångspunkt i 1970-talets UDES-studier.

När projekt Stridsvagn 2000 startade upp 1984-1985 sågs även UDES-koncepten 11, 15/16 och 19 över, för att de skulle tjäna som referens inför de studier om en ny stridsvagn för 2000-talet som då drog igång.

Källförteckning

Här följer en förteckning över systemstudier av fordonskoncept som kan vara intressanta (samtliga av dessa studier som tidigare varit H-stämplade är idag avhemligade):

*                         A:FA H M52:10/72 Projekt UDES 03 (Etapp 1) Stridsvagn med kanon stel i sidled, riktbar i höjdled.         

*                         A:FA H M52:10/72 Projekt UDES 03 (Etapp 2)       

*                         A:FA H M52:49/73 UDES 14 Rapport över systemstudie, etapp 1 UDES 14, lätt tornstridsvagn på ca 26 ton

*                         A:F H M52:56/73 UDES 14 Rapport över systemstudie, etapp 2

*                         A:F H M52:25/74 UDES 05B, 06B Rapport över systemstudie. 20T pbv (9 cm lågtryckskanon /25 mm akan).

*                         A:F H M52:32/74 UDES 25 Rapport över systemstudie. Pvrb-beväpnad pbv.

*                         A:F H M52:1/75 UDES 27 Rapport över systemstudie. Pansrat hjulgående fordon baserad på tgb 40.

*                         A:F H M52:5/75 Rapport, konstruktionsstudie UDES 15/16. 25-30 tons stridsvagn med tornmonterad kanon.

*                         A:F H M52:42/75 Systemstudie UDES 32. Pvpbv med överliggande kanon baserad på Ikv 91.

*                         A:F H M52:49/75 Kompletterande systemstudier UDES 11,15/16 och 19 

*                         A:V H M52:53/75 Pansarvärnsrobotfordon Rapport över grovstudie

*                         A:F H M52:3/76 Rapport över studier av pansarvärnsrobotfordon

*                         A:F H M52:17/76 UDES 33. Rapport över studie av pansarvärnsrobotfordon på Ikv 103 chassi.

*                         A:F H M52:40/76 UDES 53 A Rapport över systemstudie. 40 tons stridsvagn med överliggande kanon

*                         A:F H M52:3/78 Teknisk rapport. Midjestyrd strids- och kanonvagn kompletterande realiserbarhetsstudie

*                         A:F H M52:44/78 Rapport Kompletterande studier av UDES 11, 19 o 32 Se ovan för beskrivning.

*                         A:FA H M52:47/79 UDES lätta stridsfordon Pv-vagnar Etapp 2

*                         A:FA H M52:52/79 UDES lätta stridsfordon Pv-vagnar. Komplement till föregående.

*                         A:FA H M52:1/80 UDES lätta stridsfordon Kostnadsuppskattningar

*                         A:FA H M52:2/80 UDES lätta stridsfordon Pbv-vagnar Etapp 2

*                         A:FA H M52:26/80 Systemstudie etapp 3 Pansrade bandgående lätta stridsfordon

*                         A:FA H M52:30/80 UDES lätta stridsfordon Pbv-vagnar Etapp 3

*                         FORDON H M52:46/82 UDES 09 Studie avseende pansarbandvagn med Pv-förmåga

*                         FORDON H M52:1/83 UDES Studie avseende bandgående pansrat pionjärfordon. Slutrapport.

*                         FORDON H M52:17/83 UDES Bandvagn 206 pansrad Studierapport

*                         A:F H M 52:31/74 UDES 05 Rapport över studie av kompakttorn KV 90 L/40

*                         A:V H M 52:31/75 UDES 05 Rapport över studie av kompakttorn KV 90 L/49

*                         A:P H A502:33/81 Erfarenheter från studier/försök 1976-79 med stridsfordon i viktklassen 20 ton och tyngre

*                         A:V H A502:64/81 UDES - lv-funktionen i stridsfordonsförband. Lv-beväpning av studerade lätta strf

*                         A:F H A52:107/78 Grundläggande materielförsök med körrigg för midjestyrt stridsfordon (Körrigg bv 206).

*                         A:F H A52:3/79 Grundläggande mtrlförsök med körrigg för midjestyrt stridsfordon (Körrigg bv 206). Foto.

Fotografierna på denna sida är hämtade från det egna arkivet, FMV arkiv samt BAE Systems Hägglunds arkiv.

Åter till sidan om Pansar? Klicka här!

Åter till första sidan? Klicka här!