Ronnie Peterson beslöt inför 1966 års säsong att han skulle begränsa sitt deltagande till endast en klass i Formel K och istället ta klivet upp till Formel 3. Under våren tog därför Ronnie sin förarlicens. 

Hemma i det numera berömda trädgårdsgaraget i Sörby (som ligger i Örebros södra utkanter, alldeles intill det gamla flygfältet) hade pappa Bengt sedan senhösten -65 varit i full färd med en ny bilkonstruktion tillsammans med Sven "Bergvägg" Andersson".

Samarbetet mellan dessa båda bilentusiaster var inte något nytt. Sedan vintern 1946/47 hade paret under 20 års tid framställt inte mindre än 21 vagnar inklusive ett antal Formel K-byggen. Bilarna hade tidigare döpts till SVEBE, men nu tycks man ha velat ge en mer internationell touch åt skapelsen varför namnet blev SWEBE. Det finns även ett rykte som säger att Bengt hade så många W till övers i krombokstäver - däremot inga V (efter produktion av de tidiga modellerna).

Planeringen var inledningsvis att det skulle bli fyra nya svenska Formel 3-bilar, men innan tillverkningen upphörde hade (enligt ett rykte) fem vagnar av modell SWEBE producerats (Bengt sade dock i en intervju 1974 att fyra exemplar tillverkades). De fyra första vagnarna gjordes till Sven Andersson själv, Egert Haglund, Hans "Tjaxa" Ulin (som också hade varit med på ett hörn i bilbyggandet) och Bengts son Ronnie. Vem som fick den femte vagnen är fortfarande oklart, om den nu tillverkats...

Teamet Andersson-Peterson jobbade efter principen att tillverka det mesta själv för att spara pengar. Konstruktionsarbetet med SWEBE:n tog all tid från de båda entusiasterna:

"Ända sedan i höstas har vi jobbat så gott som varenda kväll och varje helg har gått åt till jobb med bilarna. Sven och jag fick inte så värst mycket julfrid."

SWEBE:n var i princip en kopia av en Brabham. I efterhand har det framkommit att en Brabham lånades av en svensk F3-åkare (Egert Haglunds av årsmodell -65), plockades ner i delar och synades in i minsta detalj. Så många av idéerna i SWEBE:n "lånades" från Brabham, men där fanns också modifieringar av svensk modell.

Ramen, av facksverkstyp, väger 41 kg. Hjulupphängningen är av typ Brabham med framspindlar från Triumph. Måtten i stort sett desamma som Brabhams, dock något bredare och därmed något större spårvidd.

Motorn var av typ Holbay och den hade försetts med en Viola-låda.

I bilens debuttävling på Knutstop våren -66 med Egert Haglund säckade ramen ihop och konstruktionen måste modifieras i aktern med starkare ramrör. Innan dess hade två färdiga ramar kasserats för att de inte höll måttet.

Även om det bara blev fyra tävlingar för Ronnie med bilen, men en tredjeplats i debutloppet som bästa resultat, så visade ändock bilkonstruktionen upp viss potential. Egert Haglund tävlade under hela säsongen -66 i SWEBE och placerade sig som totalfyra i SM med en andraplats som bäst. Även Freddy Kottulinsky testade SWEBE:n och placerade sig som bäste svensk och tvåa efter Frank Williams i Ring Knutstorps hösttävling.

Men helt klart var bilen inte tillräckligt konkurrenskraftig, därtill saknades bl a några hästkrafter för högre topphastighet. Dessutom blev det i slutändan en mycket dyr konstruktion som i jämförelse med "riktiga" fabriksvagnar inte riktigt betalade sig.