Kanonloppet, Gelleråsen, Karlskoga, Sverige, 17 Augusti 1969 (3)

Precis innan F3-finalen (där Ronnie vann) hade sportvagnsklassen sin uppgörelse. Där körde man två träningspass med tidtagning (vilket f ö gjordes i alla klasser), ett på lördagen och ett på söndagen. Det senare beroende på att några förare under lördagen tävlade på Oulton Park och flögs till Karlskoga efter den tävlingen. Bland dem skulle också Jo Bonnier funnits med, men han skadade sig Oulton Park då han kraschade sin F1 vagn och istället överlät han sin Lola till Ronnie Peterson.

Under lördagspasset var det Porsche som dominerade bilden. Snabbast var segraren från -68 David Piper (1.17,8) före Richard Broström (1.18,1) och Sten Axelsson (1.18,3). Först därefter kom Lola-gänget med Brian Redman och Dick Attewood (1.18,7). Alla dessa under Jo Bonniers klassrekord på 1.19,0. Ett ruggigt tillbud inträffade under lördagspasset då Dick Attewoods Lola vid utgången ur depåkurvan helt plötsligt tappade styrningen. En bult i bakvagnen hade gått av - ett vanligt fel på Lola. Attewoods skadades och kunde inte starta i tävlingen.

Under söndagspasset överraskade Ronnie med att vara snabbast av alla (1.17,7), medan de övriga i stort höll sina positioner. Följdaktligen placerades Ronnie i första ledet tillsammans med Redman och med Pipers och Broströms Porschar strax bakom.

När starten sedan gick fortsatte Ronnie att överraska genom att snabbt ta ledningen och sedan hålla den ett antal varv. Bakom Ronnie följde David Piper, Richard Broström och Brian Redman. Ronnie drog ifrån de första varven, men sedan fick Redman upp farten och passerade de båda Porscharna. Ronnie hade ett visst besvär med pedalerna och dessutom tyckte han att bromsarna tog dåligt - han hade mycket besvär med Redman och Broström. Ronnie var tvingad att bromsa något tidigare och tappade därigenom direkt vad han vunnit på rakorna.

Efter ett tag var Redman ikapp Ronnie och när han sedan efter åtta körda varv satte in stöten hade Ronnie inte mycket att sätta emot. Blixsnabbt drog Redman upp ett försprång på femtio meter, ett försprång som drygades ut till det dubbla. Sedan drog han ner på tempot och valde att kontrollera loppet genom de depåsignaler han fick. En mästerlig uppvisning!

Även David Piper kom ikapp Ronnie efter halva loppet, men han hade inte alls lika lätt att ta sig förbi - Gelleråsen är inte så bred när man åker sportvagna. När Ronnie fyra varv före mål gjorde en tabbe i utgången av depåkurvan så utnyttjade Piper det blixtsnabbt och hade sedan inga problem att bevaka sin andraplats. Det som hände var att Ronnie fick en kraftig sladd i utgången av hårnålen, då hjulen hamnade på en oljefläck. Ronnie hade det dessutom jobbigt med växelspaken då växlarna inte ville gå i alla gånger.

När Ronnie sedan tappat kontakten med de framförvarande så släppte också han av på tempot och lät sig nöjas med en tredjeplats i det fina sällskapet - helt naturligt att att vara strålande glad med sin insats - inte minst för de 10.000:- han tjänade (varav Bonnier säkerligen skulle ha merparten). Ronnie förklarade efter loppet att han inte var van den tryckande hetta som rådde inne i den täckta sittbrunnen på Lola:n och hand blev tvungen att kontakta tävlingsläkaren efter loppet då han är nära att kollapsa. En imponerande prestation att kort därefter kunna sätta sig i en F3-bil och vinna den uppgörelsen!

Brian Redman hade snabbaste varv med 1.17,4 och nära det absoluta banrekordet på 1.17,2 (Ronnie hade 1.17,6 som bäst). Resultat i klassen sportvagnar och prototyper (grupp 4-6):

1. Brian Redman, 5,0 Lola-Chevy T70 GT Mk 3B, 41.54,0
2. David Piper, 3,0 Porsche 908 Spyder, 41.55,9
3. Ronnie Peterson, 5,0 Lola-Chevy T70 Mk 3B, 42.05,4
4. Richard Broström, 3,0 Porsche 908 Spyder, 42.08,9
5. Sten Axelsson, 3,0 Porsche 908 Spyder, 42.43,4
6. Trevor Taylor, 5,0 Lola-Chevy T70 GT Mk 3B, 42.51,3
7. Ulf Norinder, 5,0 Lola-Chevy T70 GT Mk 3B