Arméns Markstridsdagar genomfördes under två härliga vinterdagardagar den 3-4 februari uppe i Boden. Värd för arrangemanget var Norrbottens regemente I 19.

Redan innan evenemanget gick av stapeln hade Markstridsdagarna 2016 uppmärksammats i riksmedia. I den broschyr som tagits fram hade Arméchefen, generalmajor Anders Brännström, varit extra tydlig mot vilken bakgrund Markstridsdagarna skulle ses – lite för tydlig enligt vissa...

”I juni 2015 fattade Riksdagen beslut om Försvarsmaktens verksamhet under perioden 2016-2020. Kravet på förmåga till väpnad strid mot en kvalificerad motståndare blev tydligt, och detta inom ramen för målsättningen att skapa tröskeleffekt mot militära angrepp och ytterst försvara Sverige. Det som vi har kommit att kalla den strategiska timeouten, afghanistandoktrinen och insatsförsvaret är nu genom inriktningsbeslutet slutligt förpassat till historieböckerna. Det omvärldsläge som vi upplever och som också framgår av inriktningsbeslutet leder till slutsatsen att vi kan vara i krig inom några år. För oss inom armén gäller att med all kraft vi kan uppbringa genomföra det som framgår av de politiska besluten.”

Markstridsdagarna inleddes med en målbildsövning. Det huvudsakliga syftet var att ge en målbild avseende mekaniserat förbands strid med stöd av indirekt eld och fältarbeten – som en del av den övergripande målbilden att armén, utifrån en kärna om en samövad brigad från 2017 och två brigader från 2020 med understöd, skall kunna genomföra högintensiv strid mot en kvalificerad motståndare.

De inbjudna gästerna transporterades i bussar ut på Bodens södra skjutfält. Vid Hattmyran fick samtliga åskådare ta sig upp för Hattberget och trots att kvicksilvret letat sig under -10°C var stämningen hög.

Arméchefen hälsade alla välkomna och under en speakers scenariobeskrivning kunde vi bevittna fördröjningsstrid vintertid i ett brigadområde. Vi fick klart för oss att angriparen framrycker i östlig riktning.

En fientlig spaningsstyrka (1) bekämpades inledningsvis med STRIX från ett granatkastarförband (2).

Efter den lyckade målbildsförevisningen tranporterades gästerna tillbaka till den materiel- och industriutställning som arrangerats nere på Bodens garnisons garageområde. Utomhus kunde vi närmare stifta bekantskap med det mesta i fordonsväg inom armén - till och med ett par hederliga gamla "Vita Blixten"...

Övriga fordon som gick att betitta var t ex Patgb 203, Tgb 16 ”Galten”, snöskotrar och MC 409.Uppställd stod även Helikopter 14, spaningsradarn UndE 23, en tankcontainer. En jägarpluton visade stolt upp sin verksamhet ute i sitt rätta element, liksom den tunga rekognosceringsgruppen. Stort intresse tilldrog sig de provturer som kunde företas med vår nya tunga MAN-lastbil från Rheinmetall (liksom åkturer med Bv 410 APC)...

Inomhus hade totalt 22 försvarsindustrier, genom SOFF försorg, beretts möjlighet att visa upp sina produkter. Här förtjänar att nämnas den nya oskyddade bandvangen ”Beowulf” från BAE Systems Hägglunds...

Överlag var industrin mycket nöjda med denna materielutställning – gott om utrymme, gott om tid att förevisa och diskutera, samt rätt ”stake holders” på plats.

Dag 2 genomfördes ett seminarium med det övergripande syftet att diskutera ”Arméns väg mot målbild 2020 och fortsatt utveckling mot 2030”. Fokusfrågor som gav stöd till seminariets tema var: Hur ser vi på den framtida utvecklingen av markstridskrafterna? Hur ser en kvalificerad motståndare ut och hur möter vi den?

Professionell och väl insatt moderator för seminariet var Annika Nordgren Christensen.

Efter Arméchefens inledningstal följde intressanta presentationer på varandra – t ex ”Svensk markstridsförmåga 2030 – utveckling av den markoperativa miljön”, ”Arméns målbild – utveckling av markstridsförmåga”, ”Informationsoperationer: Utvecklingstrender/framtidsspaning”. FMV och SPL Armé bidrog med två uppskattade inlägg – ”Hur stödjer FMV markstridsförmågeutvecklingen mot 2020/2030” av brigadgeneral Anders Carell och ”På Östfronten någonting nytt” av undertecknad (strategiske specialisten Rickard O. Lindström). Och till skillnad från hur det brukar vara på konferenser så gav de två paneldiskussionerna ytterligare insikt i tankar och utmaningar. Parallellt med huvudseminariet genomfördes ett seminarium avseende träning och utbildning.

Arméns Markstridsdagar 2016 kan sammanfattningsvis inte beskrivas som något annat än succé. För hur ofta fungerar ”allting” klockrent? Hur ofta håller tidplaneringen? Och hur ofta bjuder Boden på strålande väder? Arméns musikkår kan inte annan än (in)stämma...