Kanonloppet, Gelleråsen, Sverige 17 Augusti 1969 (68)

Ronnie Peterson såg till att F3-dramatiken fortsatte då han ordnade EM-guldet till Sverige under Kanonloppet i Karlskoga med seger före Tim Schenken och Howard Ganley. Denna nationscup är för övrigt något underligt som få har något grepp om. Anledningen till att Karlskoga fick den var att Freddy Kottulinsky året innan vann någon mystisk tävling där värdskapet för nationscupen följde med på köpet. Ingen i publiken hade någon koll på hur poängen beräknades, men tack och lov blev F3-loppet rafflande intressant ändå...

Det var egentligen en stor bedrift av Ronnie att överhuvudtaget kunna genomföra loppet - en timme före start drogs han nämligen halvdöd ur Joakim Bonniers Lola T70 efter att ha kommit trea i loppet för sportvagnar och prototyper (det var en tryckande hetta i sittbrunnen och tävlingsläkaren hade ett styvt jobb innan han fick Ronnie matchklar igen).

Redan under träningen så visade det sig att Sveriges förstalag (Ronnie Peterson, Freddy Kottulinsky och Torsten Palm) skulle bli mycket svårslaget. Inget av de andra lagen var så jämnt. Snabbast under träningen var Ronnie som med sin Tecno noterades för 1.20,7. Sedan följde Tim Schenken (Brabham) 1.21,5, Reine Wisell (Chevron) 1.21,6 och Tetsu Ikuzawa (Lotus) 1.22,1. Men den trion stod utanför nationskampen, efter den kom Ingvar Pettersson (Brabham) från svenskarnas andralag och Freddy Kottulinsky.

Engelsmännens förstalag med Cyd Williams (Chevron), Peter Gaydon (Lotus) och Bev Bond (Brabham) höll ungefär jämna steg med vårt andralag som förutom Ingvar bestod av Gustaf Dieden och Ulf Svensson (båda Brabham). Övriga lag skulle bli helt chanslösa - det stod redan klart innan start.

Även kvalheaten visade samma sak. I det första drabbade bl a Reine Wisell och Tim Schenken ihop med Freddy Kottulinsky, Cyd Williams och Bev Bond. Reine och Tim stod i särklass och åkte ganska lätt ifrån det övriga gänget. Så småningom tog Reine hand om kommandot med Tim på behagligt avstånd. Men så snurrade Reine i hårnålen och Schenken såg ut att åka mot en enkel seger. Men Reine ville annorlunda - bet ihop tänderna och åkte fortare än vanligt. Han sög upp Schenkens stora försprång förbluffande enkelt och vann heatet klart. Freddy hade fullt upp med Cyd Williams och Bev Bond, men klarade upp det hela. Cyd snurrade och kom till final som siste man.

I det andra heatet var Ronnie helt suverän och de andra följde honom på respektfullt avstånd. Howden Ganley kom in på andra plats före Mike Beuttler (Brabham) i Englands andra lag och svenskarna Gustaf Dieden och Torsten Palm. Allt pekade på en rejäl svensk vinst i finalen.

Redan i starten så tog Ronnie hand om ledningen före Howden Ganley (som fick en smakstart) och Tim Schenken. Ganska snabbt passerade Schenken Ganley och försökte ta upp jakten på Ronnie. Men det var ett meningslöst försök - Ronnie stod helt i särklass! Det verkade t o m som om Ronnie inte ens åkte för fullt, han bara bevakade sitt försprång. Tim Schenken insåg det hopplösa i företaget och skuggade sedan Ronnie in i mål. Lika säker trea var britten Ganley.

Så länge var det ett ganska trist lopp - men i kön hände det saker. Reine Wisell fick stopp på det första varvet, men kom igång - fast sist. Reine bet ihop tänderna, körde om större delen av fältet och var snart invecklad i en publikfriande strid med bl a Freddy Kottulinsky, engelsmannen Bev Bond, den lille japanen Ikuzawa, Torsten Palm och Gustaf Dieden. Ideliga växlingar och omkörningar. Den ene after den andre försvann, antingen några hundra meter bakåt eller av banan. Och på de sista varven fanns bara två rivaler om fjärde plats - Freddy och Bev Bond. Samtidigt gällde det England eller Sverige på första plats i lag-EM...

Det hände i alla fall i hårnålskurvan, där Freddy och Bev krockade både på näst sista och på det sista varvet. Första gången fortsatte båda - andra gången fortsatte Freddy ensam medan engelsmannen virvlade runt fyra varv i luften och hamnade på hjulen! Tack och lov klarade sig Bond helt oskadd. Cyd Williams kunde dock ta sig förbi de båda.

Ronnie belönades med en cykel för sin seger i F3-loppet

Resultat för de 32 varven på den 3 km långa banan (totalt 96 km):

1. Ronnie Peterson, Tecno 69 Ford 32, 43.33,4
2. Tim Schenken, Brabham BT28 Ford 32, - 4,1
3. Howden Ganley, Chevron B15 Ford 32, - 44,2
4. Cyd Williams, Chevron B15 Ford 32, - 1.00,4
5. Freddy Kottulinsky, Lotus 59 Ford 32, - 1.05,0
6. Gustav Dieden, Brabham BT28 Ford 32, - 1.05,5
7. Ingvar Pettersson, Brabham BT28 Ford 32, - 1.06,2
8. Bev Bond, Brabham BT28 Ford 31, - 1 varv
9. Sverrir Thoroddson, Brabham BT28 Ford 31, - 1 varv
10. Tetsu Ikuzawa, Lotus 59 Ford 31, - 1 varv

Slutställning i EM:

1. Sverige 1
   • Ronnie Peterson, Tecno 69 Ford
   • Freddy Kottulinsky, Lotus 59 Ford
   • Torsten Palm, Brabham BT21B Ford
2. Storbritannien 1
   • Cyd Williams, Chevron B15 Ford
   • Peter Gaydon, Tecno 69 Ford
   • Bev Bond, Brabham BT28 Ford
3. Sverige 2
   • Ingvar Pettersson, Brabham BT28 Ford
   • Gustav Dieden, Brabham BT28 Ford
   • Ulf Svensson, Brabham BT28 Ford
4. Storbritannien 2
   • Mike Beuttler, Brabham BT28 Ford
   • Peter Hanson, Chevron B15 Ford
   • Keith Jupp, Brabham BT28 Ford
5. Schweiz
   • Bernhard Baur, Tecno 69 Ford
   • Jürg Dubler, Tecno 69 Ford
   • Jean Blanc, Tecno 69 Ford