Cadwell Park, England 28 September 1969 (74)

Ronnie Peterson gör debut  på Cadwell-banan i England med en helt ny F3-konstruktion - March 693. Dessutom för första gången (?) i en heltäckt hjälm. Resultatet blir en tredjeplats i finalen (där Reine kom femma med sin Chevron). Tim Schenken vinner och Reine Wisell blir 5:a. 

Den engelska banan Cadwell Park är en privatägd bana i Lincolnshire, inte långt från Tor Line-hamnen i Immingham. Det var första gången det kördes internationella tävlingar på denna bana. Banans längd är 3,6 km och den är mycket kuperad - kalls även för "mini-Nürburgring". Cadwell Park är mycket small och ur säkerhetssynvinkel finns mer att önska.

Arrangörerna hade fått in inte mindre än 53 anmälningar, men tyvärr var det många som inte dök upp, däribland svenskarna Freddy Kottulinsky, Ingvar Pettersson och Torsten Palm. Sverige var trots detta väl representerat, främst genom "the Swedish Dynamic Duo" - dvs Ronnie och Reine Wisell. Reine kom som vanligt i sin välpreparerade fabriks-Chevron. Ronnie var utan tvekan det intressantaste namnet på Cadwell Park eftersom han hade fått förtroendet att ratta en helt ny F3-konstruktion med namnet March. Övriga svenskar var samtliga i Brabham-vagnar, i BT28:or var Ulf Svensson och Lars-Åke Tejby, medan Eddie Jacobsson körde sin BT21B och framåtgående Jean Johansson kom med sin BT21.

Hela den brittisk-baserade F3-eliten fanns på plats med undantag av den kanske mest intressanta, brasilianaren Emerson Fittipaldi. Olyckligtvis kördes en F3-tävling gällande engelska mästerskapet samma helg, med 7 deltagare (som vanns av Barrie Maskell på Mallory Park).

Tim Schenken som har varit mycket framgångsrik med sin Brabham BT28 i år hade just fått en splitterny bil, som bl a försetts med större och bättre frambromsar. Schenkens vagn är en fabriksvagn som körs under Sports Motors banér.

Träningen började på lördagen, men det var utan officiell tidtagning. En som verkligen ställde till med sensation var Reine Wisells engelska hyresvärd Howden Ganley. I slutet av denna säsong har han gjort mycket bra ifrån sig, det började i Kanonloppet där han kom trea i sin Chevron. I den officiella tidtagningen lyckades han köra det snabbaste varvet med tiden 1.33,8. En som verkligen överraskade var en man vid namn James Hunt, tidigare i Formel Ford och sedan i somras i F3. Under lördagens träning hade Hunt den näst snabbaste tiden, endast 0,2 sekunder efter Ganley. Samma tid fick Roy Pike i sin fabriks-Lotus och Jean-Pierre Jassaud. Ytterligare 0,2 sek efter följde svenskarna Reine Wisell och Uffe Svensson samt Charles Lucas.

Ronnie tillsammans med Alan Rees (tv) och March chefsmekaniker Ray Wardell

Ronnie tränade med en vinge under lördagen. Vingen var lånad av Cosworth och den gjorde stor nytta på den slingriga delen av banan, men den minskade topphastigheten på raksträckorna, så Ronnie beslöt att köra utan vinge på söndagen.

Ronnie med vinge på Marchen under träning...

Till söndagens träning hade Tim Schenken fått i en annan motor och under tidtagningen för första heatet svarade han för den bästa tiden med 1.33,8. Samma tid fick Jassaud och den återstående platsen i första ledet fick Ronnie med 1.34,0. I det andra heatet fick Howden Ganley åter den bästa tiden (1.33,6) följd av Pike och Hunt. Reine Wisell fick nöja sig med den fjärde tiden efter att ha träningskört med en ny styranordning, vilken byttes till tävlingen. Uffe Svensson återfanns i det tredje ledet.

Att Ronnie var mycket populär gick inte att ta miste på, för någon entusiast hade med stora vita bokstäver skrivit VIVA PETERSON - TECNO tvärs över hela banan strax efter startlinjen, men Ronnie tävlade som sagt i en March i detta lopp...

Till tävlingen hade Ronnie skippat vingen...

I heat 1 var Slim Tim snabbast iväg, följd av Cyd Williams som kom mycket fint från andra ledet. Ronnie kom iväg som tredje man och han hade besvär med kopplingen i starten för han kunde inte trampa ur tillräckligt. den slirade hela tiden så han fick samtidigt trycka hårt på bromsen medan kopplingen slirade för fullt. Tim Schenken drog ifrån det övriga fältet under de inledande varven medan Ronnie kämpade hårt med sin citronfärgade March för att kunna passera Cyd Williams Chevron. På det femte varvet lyckades han med det och började knappa in på ledande Schenken. Men på det åttonde varvet av de 10 fick Ronnie slå av på tempot sedan han fått punktering, så under de två återstående varven blev han passerad av tre förare och fick således nöja sig med femteplatsen. Tillsammans med heatsegraren Tim Schenken svarade dock Ronnie för det snabbaste varvet med 1.34,0 vilket också var nytt banrekord för klassen. I heatet överraskade Jean Johansson genom att gå in på åttonde plats efter att ha gjort ett mycket fint lopp med sin gamla Brabham. I slutet hade han en härlig kamp med Lotus fabriksförare Mo Nunn och François Mazet, men tyvärr kunde han inte komma förbi någon av dem. Eddie Jacobsson hade än en gång bekymmer med sin Holbay-motor och redan efter några varv misstände den och han fick nöja sig med tolfte plats, vilket inte räckte till final.

I det andra heatet var det amerikanen Roy Pike som fick en fin start före nykomlingen Hunt och Reine Wisell. Hunt blev lite för het och petade amerikanen av banan. Åter uppe var han sist. Hunt stod därefter inte pall för Reines attacker i mer än två varv och några varv senare fick han även vika sig för Ganley. Den ställningen stod sig och Reine vann heatet och slog samtidigt nytt varvrekord med 1.33,6 (samma tid fick även Ganley och Lucas). Större delen av loppet kämpade engelsmannen Peter Hanson och Uffe Svensson om sjätteplatsen, vilket slutligen gick till svensken. Lars-Åke Tejby fick vara nöjd med sin 10:e plats efter att ha blivit omåkt av Roy Pike på det sista varvet.

Reine i ledning - Ronnie längst bak!

Från de två heaten kvalificerade sig 22 förare till finalen och förarna fick sina startplatser på sina sluttider i heaten. I första ledet stod Schenken, Wisell och Ganley. Tim Schenkens sluttid var 0,2 sekunder snabbare än Reines. Ronnie fick finna sig i att starta längre bak i fältet efter sin punktering. Ytterligare längre bak stod Ulf Svensson, Jean Johansson och Lars-Åke Tejby.

När starten gick missade Howden Ganley grovt, medan Schenken fick en kalasstart och tog ledningen före Reine Wisell, James Hunt, Mike Beuttler, Charles Lucas och Ronnie. Tim Schenken ledde under de tre första varven, sen slipstreamade Reine förbi och tog ledningen och varvet efter hade även Lucas passerat australiensaren. Lucas gjorde sitt bästa för att passera Reine och det lyckades han också med. Men den glädjen varade inte länge, för han fick bryta sedan motorn gett upp. Nu fick Reine ett litet försprång till de två "down-under-förarna" Schenken och Ganley. Ytterligare en bit efter följde James Hunt och Ronnie. Dessa två hade en fantastisk kamp hela loppet igenom och de bytte plats minst en gång per varv. Så fort Ronnie hade passerat Hunt försökte han att skaka av sig engelsmannen, men det var omöjligt. Hunt låg hela tiden i hans sug, för att snart åter passera Ronnie. Denna duo tappade hela tiden mark till tätgruppen, främst genom att Hunt låg och bromsade upp när han ledde. Då förlorade de en sekund per varv, medan Ronnie höll avståndet till tät-trion när han drog.

Jean Johansson var på ett strålande åkhumör denna dag och slog alla med häpnad. I början av loppet hade han sådana kändisar bakom sig som Roy Pike, Mo Nunn, François Mazet och Ulf Svensson. Roy Pike lyckades dock komma förbi honom, men fick strax därefter bryta sedan motorn pajat. Även Uffe Svensson lyckades ta sig förbi de kända Lotus-förarna och nu åkte de svenska Brabham-förarna i par större delen av loppet.

13 betydde otur för Reine, för på det varvet hade han skaffat sig en gynnsam ledning före Schenken, men han kom av banan en aning och Tim Schenken var snart förbi. Reine Wisell lyckades emellertid hålla andraplatsen före Howden Ganley.

16 betydde tur för svenskarna, för då återtog Reine ledningen, Ronnie var fyra, Jean Johansson hade sensationellt tagit sjätteplatsen och några meter bakom sig hade han Ulf Svensson. Lars-Åke Tejby låg på 15:e plats. Ulf Svensson använde all sin rutin för att passera Jean och ett par gånger var han förbi, för att strax därefter åter bli omåkt. Det märktes att Jean Johansson hade en bättre motor. Förra året hade Ulf Svensson den som reservmotor! Gissa om han ångrade den försäljningen...

Reine Wisell hade det besvärligt med Tim Schenken och Brabhamföraren var förbi ett par gånger. Mot slutet av loppet hade banan blivit förrädisk, sedan det kommit en hel del jord och grus på banan. Förarna hade nämligen kommit underfund med att det gick fint att skära ner i kurvorna. Detta blev Reines fall när det återstod några varv av de 25, han snurrade sin Chevron och kom inte igång förrän han passerats av Schenken, Ganley, Hunt och Peterson. 

Svenskarna låg väl samlade genom att hålla platserna 4, 5, 6 och 7, Tejby låg på 14:e plats. Tyvärr förstördes denna svit under nästa varv då Jean Johansson fick bryta sedan en drivknut brustit efter en luftfärd. Just det som han var rädd för innan tävlingen.

På sista varvet kom James Hunt ut i gräskanten och genast smet Ronnie förbi, men tyvärr hann inte Reine göra detsamma så slutställningen i mål blev Schenken, Ganley, Peterson, Hunt, Wisell och Svensson. Lars-Åke Tejby gjorde sitt femte lopp med BT28:an och var mycket nöjd med sin 14:e plats.

Än en gång föll varvrekordet - Reine, Schenken och Hunt körde alla på 1.33,2 vilket var en bra bit under det gällande varvrekordet. Efter tävlingen var alla nöjda. Arrangörerna hade lyckats väl med sin första internationella tävlingen. Förarna för den härliga inramningen. Publiken för skådespelet i bra väder. Och March för en så fin placering för en ny otestad bil i hård konkurrens.

Ronnie "airborne" i en ny March!

En tredjeplats för Ronnie skulle kanske ha betraktats som en besvikelse en säsong som denna, men det var i en helt ny bilkonstruktion och i debutloppet för ett helt nytt bilmärke - MARCH - och succén var ett faktum!

Resultat:

1. Tim Schenken, Brabham BT28-Lucas, Australien
2. Howden Ganley, Chevron B15-Lucas, Nya Zeeland
3. Ronnie Peterson, March 693-Nova, Sverige
4. James Hunt, Brabham BT21-Lucas, England
5. Reine Wisell, Chevron B15-Nova, Sverige
6. Ulf Svensson, Brabham BT28-Lucas, Sverige
7. Mo Nunn, Lotus 59-Holbay, England
8. Jean-Pierre Jassaud, Tecno 69-Nova, Frankrike
9. Mike Keens, Tecno 69-Holbay, England
10. Mike Beuttler, Brabham BT28-Holbay, England
11. Peter Hanson, Chevron B15-Felday, England
12. Cyd Williams, Chevron B15-EMC, England
13. Barrie Maskell, Chevron B15-Holbay, England
14. Lars-Åke Tejby, Brabham BT28-Lucas, Sverige

Reportaget ur Bilsport 11/1969 av Bengt Bengtsson jr.