25 maj 1968 Monaco, Monte Carlo (32)

Ronnie Peterson i den 32:a F3-starten i karriären. Och denna nästa tävling i utlandet för Ronnie blev på Monacos klassiska bana i ett F3-lopp som föregick huvudattraktionen - det klassiska Formel 1-loppet. Så gott som hela Formel 3-eliten hade mött upp på plats. Totalt 52 förare slogs om de 40 kvalplatserna. Snabbast under träning var den unge amerikanen Roy Pike som i sin Titan lyckades ta sig runt stadens gator på 1.36,4 - ett par tiondelar bättre än Alan Rollinson i en Chevron. Reine Wisell lyckades bästa av svenskarna och placerade sig som sjua med 1.37,5. Övriga svenskar som tog sig vidare var Uffe Svensson (tia med 1.38,2), Ronnie (13:e med 1.39,2) och Jonas Qvarnström (26:a med 1.40,2). 

Loppet kom att köras över två kvalheat om vardera 16 varv. Udda placeringar startade i det första heatet, vilket betydde att såväl Reine som Ronnie hamnade där. Timmen innan start hade det börjat regna, varför det blev lite halvpanik bland samtliga när det gällde att hinna leta rätt på och montera regndäck. Först på startlinjen fick Reine på sina svålor - precis lagom till start. Snabbast iväg var Jassaud, fjolårstvåan i en Matra. Därefter följde Pike och Depailler (som gjorde en kanonstart från tredje startled i en Alpine). Även Ronnie noterades för en mycket snabb start - Ronnie hade valt att behålla slicksen på och är efter det första varvet uppe på en fjärdeplats. Reine, som inte hunnit spinna in sina nya däck, låg då sjua. I chikanen satsar Pike för hårt och kvaddar sin vagn. Jassaud drar ifrån emedan Ronnie har en hård kamp om andraplatsen med Depailler. På det femte varvet lyckas Ronnie bromsa sig förbi. Precis innan målgång får Ronnie problem vid en varvning - en situation som Depailler utnyttjar till att klara andraplatsen. Reine har ett tag varit nere på niondeplats, men lyckas trots en snurrning i gasverkskurvan klara en åttonde placering

.

Även det andra heatet bjuder på en våt bana. Uffe Svensson är fyra efter det första varvet, endast Mike Beckwith, Alan Rollinson och François Cevert är före. Cevert faller bakåt samtidigt som Jonas Qvarnström arbetar sig uppåt i fältet. Då Uffes ena stift lägger av vinkar han förbi Jonas, men svenskarna klarar ändock tredje och fjärdeplatsen. Fyra svenskar till final således - imponerande!

Startuppställningen i finalen baserades på tiderna i respektive heat. Detta kom att göra att de flesta från det första heatet (som körde under något bättre förhållanden) placerades före förarna från det andra heatet. Ronnie stod därmed i andra led tillsammans med Jassaud och Depailler. Reine återfanns i fjärde startled. Övriga svenskar långt ner (vilket även gällde för de segrande DAF:arna från andra heatet). Totalt skall 24 varv köras vilket gör drygt 7,5 mil då banan runt stadens gator mäter 3.145 m.

Återigen gör Jassaud en fantomstart och efter en runda är Depailler tvåa med Ronnie i bakhasorna. Fyra var då fransmannen Vigoreux i en Martini-vagn. Därefter Charlie Lucas, Peter Westbury och Reine Wisell. På det andra varvet lyckas Ronnie passera Depailler och Lucas bryter med en kass motor. Även Reine avancerar två placeringar. Uffe Svensson har otur och kör in i en snurrande bil - en halvminut i depå gör att han kommer ut på sista plats. 

Då även Reine försöker ta sig förbi Depailler kolliderar de båda så illa att Reine omedelbart tvingas kasta in handduken och Patrick ett par långsamma varv senare. Jassaud och Ronnie i toppen kände sig i detta läge relativt ohotade. Åtminstone Ronnie slog av på farten för tidigt - bakom honom hade en hård fight utvecklats mellan Westbury, Cevert och Peter Gethin. Mot slutet av loppet sätter Gethin in en spurt och det är av en slump som Ronnie uppmärksammar hotet i sina backspeglar - inga depåsignaler har nämligen skickats. Sex varv före mål är engelsmannen ikapp och Ronnie tvingas släppa förbi honom. Ledande Jassaud får mot slutet av loppet problem med motorn, den går bara på tre cylindrar, men han lyckas hålla undan för Gethin och Ronnie och vinner loppet - precis som han lovat innan start!

Loppet blir Ronnie Petersons hittills bästa framträdande i F3. Han slutar som trea i finalen efter att länge innehaft andraplatsen. Jaussaud har snabbaste varv med 1.36,4 (117,450 km/h).