|
|
1 oktober 1967 "Lag-EM" Hockenheim, Sverige (21)
Den officiella träningen på lördagen innehöll endast tre korta pass varav endast det första gav tillfälle till högre farter (under de andra passen regnade det nämligen ganska ordentligt). Kvalet såg Manfred Mohr (utanför Schweiz lag) i en gammal Brabham som snabbast med 2.16,6 före Chris Williams (också Brabham) på 2.17,6 och Clay Regazzoni (Tecno) 2.18,1 - den trio som utgjorde första startled. I andra ledet följde Kurt Ahrens (2.18,7) och Derek Bell (2.18,5) - båda i Brabhams. Bäste svensk blev Ronnie Peterson med 2.21,2 medan Reine Wisell fick 2.22,0. Kottulinsky hade trubbel med bilen under det första torra passet och kunde därför inte erhålla någon bättre tid under de övriga träningarna. Freddys 2.23,1 räckte bara till en plats i sjunde ledet, medan det gick ännu sämre för Lasse Lindberg. Hockenheim är en snabb bana för F3-bilar och "slipstreaming" utövas flitigt på den 6,8 km långa banan med snitthastigheten 178 km/h. Inga kvalheat kördes. I finalen över 20 varv var det Chris Williams som var mest alert i starten, men efter ett varv var ordningen Kurt Ahrens, Clay Regazzoni, Charlie Lucas, Chris Williams, Derek Bell, Henri Pescarolo, J-P Jassaud, Ernesto Brambilla, Mike Keens, Philippe Vidal, Manfred Mohr, Patrick Depailler, Silvio Moser och Reine Wisell. Efter huvudklungan på 14 man följde en grupp med fransmannen Cassegrain, engelsmannen Williamson och svenskarna Ronnie Peterson och Freddy Kottulinsky. Lasse Lindberg låg som vid starten i den absoluta kön.
Under varven som följde ändras ordning genom fältet och även tätpositionen såg nya ledare. Den stora skaran drog ifrån den mindre grupp som innehöll Ronnie och Freddy. Att de blivit avkopplade berodde på att Kottulinsky snurrat och tagit Ronnie med sig. Även Vidal med sin vita Matra hade snurrat vid något tillfälle och sådana misstag går ej att reparera i den här typen av hårda lopp. Det stod nu alltmer klart att det skiljde i styrka mellan de svenska och de utländska motorerna. Efter halva loppet låg två engelsmän först - Bell och Lucas. I den andra klungan tog sig Freddy förbi Ronnie. Under det allra sista varvet, en kilometer från mål, uppstod ett stort karambolage då hela åtta vagnar ville vara först in i högern före mållinjen. Att det inte fanns plats för så många var det nog ingen som tänkte på. Både Charlie Lucas och Clay Regazzoni tycktes ha sina egna funderingar på vem som skulle bli europamästare och då de vräkte sig fram på var sin kant bar det sig inte bättre än att de small ihop. Följden blev att Clay blev av med sitt nosparti och sedan ånyo krockade, denna gång med Jassauds och Jamboulles Matravagnar, så att båda fransmännen åkte av banan. Det var dock inte slut på krockandet. Alla tåg för tätt för att undgå att inte bli inblandade. Värst illa ut råkade Derek Bell, som nästan skrotade sin Brabham. Både han och Jassaud kunde inte fortsätta mot mål utan fick de placeringar de skulle fått om de blivit varvade. Då Chris Williams strax innan brutit såg det helmörkt ut för fjolårsvinnande England. Charlie Lucas kunde emellertid något fördröjd fortsätta och bärga en fjärdeplats. Även för det franska laget såg det illa ut med Jassaud ute ur leken, Vidal nere i kön och med endast "Pepsi" bra till. Samtliga inblandade blev något omskakade och i allmänna villervallan kom Kurt Ahrens som skjuten ur en kanon och innan någon visste ordet av låg tysken ohjälpligt före och klöv mållinjen som segrare före Regazzoni och Pescarolo. Med en del ekipage ute ur leken ryckte samtliga svenskar en bit framåt i resultatlistan. Sålunda kunde Reine Wisell i lugn och ro styra in på en niondeplats före Michael Keens och Freddy Kottulinsky. Ronnie blev trettonde man och Lasse Lindberg som siste ovarvade femtonde ekipage. Lag-EM vanns av helt otippat av Schweiz före favoriterna Frankrike och med Sverige som delad trea med England - platssiffran för de två bästa i laget räknas. I loppet var Reine nia och Ronnie 13:e. Inofficiell europamästare blev något oväntat västtysken Kurt Ahrens.
Individuell sammanställning:
|
Ronnie och
Freddy Kottulinsky inför start!
Ronnie
Peterson åkte på egen bekostnad till lag-EM och var snabbaste svensk på
träningen. Tävlingen kördes på Hockenheim i Västtyskland. SVEMA hade tagit
ut de tre bästa från SM och nominerat Freddy Kottulinsky, Reine Wisell och
Lars Lindberg. Uffe Svensson var också anmäld, men han fick ej starta då hans
anmälan ej gått igenom SVEMA (vilket den normalt inte skall behöva göra).
Sex länder kunde ställa upp med fulla lag (2-3 bilar), Frankrike och England
dessutom med ett varsitt andralag. Italien som drabbats av ett par dödade
förare och andra avstängda kunde bara sända en man. Totalt med en del
privatförare (som Ronnie Peterson) kom sammanlagt 34 ekipage till start.
Ronnie
före Cassegrain, Kottulinsky och Williamson!
