16 oktober 1966 Gelleråsen Karlskoga, Sverige (5)

Ronnie Peterson i sin femte F3-start. Den sista SM-deltävlingen i Formel 3 - Karlskoga MK:s höstliga "Kanonlopp" - lockade endast 5.000 åskådare och det berodde till största delen på det gråtrista vädret. Ronnie, som inte kände sig riktigt nöjd med SWEBE:ns fartresurser, hade upptäckt bilen knappast räckte till för att blanda sig i tätstriderna och hade därför inför tävlingen på hemmaplan varit nere i Västtyskland och införskaffat Kurt Ahrens gamla Brabham. Ronnie hann med nöd och näppe fram till tävlingen, men det blir start utan att ha kunnat bekanta sig med bilen och han kvalificerar sig som först som 15:e man till startfältet i Karlskoga MK:s "Kanonlopp". Det är Ronnies femte F3-start sen karriären påbörjades tidigare under året.

Ett laddat meningsutbyte uppstod dock inför det att Ronnie skulle försöka kvalificera sig. Besiktningschefen på Gelleråsen, Ulf Rossel, konstaterar att Ronnies bil inte uppfyller bestämmelserna och kräver att störtbågen höjs så att den gott och väl täcker hjälmen. Ronnie milda protester hjälpte inte och bilen fick hastigt åtgärdas.

Tävlingen bjöd på två till synes otrevliga vurpor. Den första drabbade Uffe Svensson som på startvarvet kom ner till "Tröskurvan" utan bromsar. Han växlade ber och styrde av banan så snabbt som möjligt. Men helt oskadd undkom han inte, en bruten fot och några trasiga revben fick han som minne.

Några varv senare kom Ronnie Peterson i Kurt Ahrens f d Brabham BT18 ner till samma kurva i sällskap med Egert Haglund och Hasse Nilsson. Ronnie kom i kontakt med Egges bakhjul och åkte upp på denne. Ronnie flög ut på samma ställe som Uffe tidigare hade gjort och voltade med sin bil i skogen. Ronnie landade med hjulen i vädret, nerkrupen i sätet - han kunde själv krypa ur sin kraschade vagn och inför tillrusande sjukvårdare och funktionärer konstatera att han klarat sig med endast skrubbsår. Störtbågen hade kluvit hjälmen i två delar - så nog hade han tur! Men innan det hade Ronnie ett tillbud som kunde slutat illa i svackan före "Hårnålen". En del tyckte att två tillbud under samma lopp var lite för mycket och Ronnie var fullt medveten om att den kritik som då riktades mot hans körning i vissa fall kunde anses befogad:

"Med Sweben var det inga som helst problem att hålla fullt ner genom svackan på Karlskoga, men när jag försökte göra om samma konststycke med Brabhamen blev det gammelvals ute på gräset.

Freddy Kottulinsky stod som vanligt i särklass under tävlingen. Redan från start byggde han upp ett säkert försprång som inte gav någon av konkurrenterna något hopp om seger. Däremot så kubbades det friskt om andraplatsen. Picko Troberg, Egert Haglund, Hans Nilsson och Reine Wisell var närmast inblandade. Picko bröt på ett tidigt stadium och Reine Wisell utgick lite senare med fel i framvagnen. Egge och Hasse hade en seg uppgörelse, men när Egge väl kom förbi åkte han snart ifrån Forshagagrabben (som nu kör "Persbergarns" f d Lotus 41). Jean Johansson i en Brabham -64:a körde snyggt och disciplinerat och hamnade till slut på fjärdeplatsen - visserligen ordentligt distanserad av tättrion, men med flera goda namn bakom sig.