Bakgrund

Redan under andra världskriget, då de första pansarbrigaderna organiserades i Sverige, framkom behovet av att kunna lägga ut bro över djupare diken och mindre vattendrag inom de områden där pansarförbanden (med stridsvagnar i vikter mellan 10 och 22 ton) avsågs användas. Detta föranledde truppförsök 1944 med ”dikesbroar” – 4 m långa brobalkar som kopplades ihop och strävades – för att därefter vinschas över hindret med hjälp av en KP-bil. Försök gjordes även med Strv m/42 som broläggningsvagn, men trots det uttalade behovet och de lovande resultaten så innebar krigsslutet ofrånkomligen stopp för anskaffning av materiel till pansartrupperna.

I och med moderniseringen av pansarvapnet en bit in på 1950-talet väcktes ånyo frågan om broläggare – behovet hade accentuerats i och med att kravet på rörlighet på stridsfältet ökat i allt väsentligt. Nya försök gjordes – nu med chassit till Strv m/42 i en mer renodlad roll som brobandvagn – men även om resultaten inte var övertygande så var det stora problemet svårigheten att få erforderliga medel anslagna för anskaffning av broläggare. Försöken med att använda Strv 101/102 som brobandvagn lovade gott, men föll på att en kvalificerad stridsvagn bands för en mindre prioriterad uppgift.

Utveckling och serietillverkning

Den långdragna frågan om en broläggningsvagn fick emellertid nytt hopp om en lösning i mitten av 1960-talet då det beslutades att ta fram två prototyper – en av vardera vagntypen till de fordon som skulle komma att betecknas Bärgningsbandvagn 82 och Brobandvagn 941. Detta uppdrag gick i juli 1966 till AB Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Försöksfordonen skulle utgå från grundkonstruktionen till den nya pansarbandvagnen Pbv 302, men de behövde de göras avsevärt tyngre för att klara de uppgifter de skulle ställas inför.

I slutet av 1968 var den första prototypen klar till en ny brobandvagnen. Chassit var detsamma som till Bgbv 82 – det vill säga i jämförelse med Pbv 302 ett breddat och förlängt chassi med ytterligare ett bärhjul. För att kunna manövrera vagnen med tillräcklig precision i samband med broläggning så tillfördes även en styrtransmission med en hydrostatiskt styrd differential.

En beställning lades i april 1970 på serietillverkning 17 stycken brobandvagnar. Då hade utprovning i form av fordonstekniska försök och truppförsök pågått i drygt ett år. Sent 1972 inleddes produktionen av Brobv 941 – då serieleveranserna av Bgbv 82 i princip var avslutade – och innan utgången av 1973 hade samtliga vagnar slutlevererats.

Brobv 941

Brobandvagn 941 var avsedd för transport, utläggning och upptagning av Krigsbro 4 i 8-balkars utförande. Bron kunde bära fordon som vägde upp till 50 ton. En stor del av broläggningsutrustningen hade sin grund i den konstruktion som under några år i början av 60-talet provats på en Strv 81.

Brobv 941 hade 4 mans besättning – vagnchef, förare, skytt och en så kallad broman. Fästen för kulsprutor fanns på två ställen på vagnen och på två ställen på brovaggan. Skytten kunde därmed manövrera en kulspruta antingen från sin öppna huv eller från en position på toppen av broläggningsmekanismen. En kulspruta var även placerad baktill på vagnchefshuven.

Vagnen kunde flyta och var därmed för sin tid den enda flytande brobandvagnen. Vid flytning togs bron med på släp (även den kunde flyta), men i praktiken vinschades bron istället över vattendrag eftersom den hade så stort vattenmotstånd att manövrering av Brobv 941 i vattnet blev långsam och svår.

Lansering av bron kunde göras inom 5 minuter och det tog normalt inte längre tid än en kvart att plocka upp en redan lagd bro. Hela operationen kunde utföras av besättningen under pansarskydd. Vid utläggning av bron användes en teleskopisk lanseringsbom som lades ut över vattendraget. Bommens läge i höjd/tippled justerades med de större hydraulcylindrarna bakom operatörsplatserna. Därefter drogs bron över, understödd av lanseringsbommen och dess rullar. Utläggningen avslutades med att bommen drogs tillbaka under bron – frigöring genom att hydraulcylindrarna tog lanseranordningen till ett nära vertikalt läge intill vagnen.

Organisation

Brobv 941 ingick i stridsvagnskompaniernas stridstrossar, men utgjorde en bataljonsresurs. Dock var de för få i bataljonerna – bara ett av stridsvagnskompanierna hade en brobandvagn. Vissa kompanier hade en bromaterielgrupp med en KB4 som i praktiken kom att utgöra en reservbro till Brobv 941 som lade ut bro till båda kompanierna.

Modifiering

Vid sidan av Bgbv 82 genomgick även Brobv 941 modifieringar under 1980-talet. Dessa innefattade bland annat nya band från Diehl och bärhjul som hade förstärkts för att bättre klara den större tyngden.

Användande och utfasning

Även Brobv 941 fick ett relativt kort liv – drygt 10 år. Detta berodde på framförallt på läglighetsköpet av den begagnade brobandvagnen BLG 60 på chassi T-55 från f d Östtyskland under första hälften av 1990-talet. Brobv 941 utgick ur krigsorganisationen redan 1994.

Data

Fotografierna på denna sida är hämtade från det egna arkivet, FMV arkiv, Försvarsstabens arkiv, BAE Systems Hägglunds arkiv samt SPHF.

Åter till sidan om Pansar? Klicka här!

Åter till första sidan? Klicka här!