Sparvugglan känns främst igen på sin ringa storlek. Den är stor som en stare, mäter 15-19 centimeter, har ett vingspann på 32-39 centimeter och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.
Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med ca 1 sekunds mellanrum.
Sparvugglan har en holarktisk utbredning. Man delar upp sparvugglan i två underarter:
- Glaucidium passerinum passerinum - nominatformen förekommer i Skandinavien och på Balkan, men även vissa platser i Centraleuropa ned till norra Grekland, österut genom Sibirien till Jenisejfloden.
- Glaucidium passerinum orientale (Taczanowski 1891) - förekommer i östra Sibirien, i Kina, Mongoliet och österut till Primorje kraj,
Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.
Med en population på omkring 15 000 par i Sverige är det den vanligaste ugglan i Sverige tillsammans med kattuggla och pärluggla.
Sparvugglans häckar i gammal granskog med mycket lövinslag. Den förekommer också ofta i skogskanten mot öppna ytor. I Centraleuropa förekommer den i bergstrakter.
Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perionden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran. Den häckar i ihåliga träd, gärna i hål som hackspettar gjort i äldre träd.
Sparvugglan lever av smågnagare och småfåglar upp till traststorlek. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.