Gärdsmygen har en långsträckt, tunn och hoptryckt näbb. Näsborrarna är avlånga och täckta av en välvd hinna. Vingarna är korta, kupiga och rundade. Stjärten, som bärs upprätt, är kort och rundad. Benen är långa. Ovansidan är mörkt rödbrun, med smala, svartaktiga tvärlinjer på ryggen och övergumpen. Över ögat går ett vitaktigt streck. Strupen och bröstet är vitaktiga, stötande i askblått. Magen och undergumpen rostbrunaktiga, med svarta tvärstreck. Handpennorna är mörkbruna med en rad av ljusa fläckar i ytterfanet. Längd 104-116 mm, vingspann 13-17 cm. Vikten kan uppgå till 14 gram.
Gärdsmygen sjunger både på sommaren och på vintern och har en ganska stark stämma.
Gärdsmygar förekommer i nästan hela Europa. De flesta flyttar årligen söderut. Några stannar kvar, men gör under vintern långa strövtåg.
Gärdsmygen häckar tämligen allmänt i södra halvan av Sverige och kan påträffas upp till Jämtland. Näst kungsfågeln är gärdsmygen den minsta av fåglarna i Sverige.
Gärdsmygen vistas på sådana ställen där den har lätt att gömma sig, till exempel i häckar, rishögar, busksnår, hål och liknande.
Den bygger sitt bo mycket noggrant. Det är stort, till formen klotrunt, utvändigt tillverkat av grön mossa, invändigt klätt med fjäder, ull och hår och på sidan försett med en rund öppning, lagom stor för fågeln att komma in och ut.
Gärdsmygen lever av insekter, bär (på hösten) och kött (vintertid). Trots att gärdsmygen har krökta och hoptryckta klor, kan den inte klättra. Den är tämligen orädd.