Ängspiplärkan är knappt 15 centimeter lång och därmed något mindre än trädpiplärkan som den annars är mycket lik. I jämförelse är ängspiplärkan generellt gråare och bröstet är mindre gulaktigt och finare streckat. Bakklon hos ängspiplärkan är också mycket längre än trädpiplärkans. Benen är rödaktiga och näbben är tunn och spetsig.
Ängspiplärkans lockläte är ett skarpt "ist" eller "ististist", i närheten av boet ofta ihållande och monotont "tlitlitli". Sången, som den framför i korta sångflykter, är hög och tunn. Den börjar sjunga före sångflykten, stiger sedan oftast upp från en upphöjning i marken och återvänder i regel inte till utgångspunkten när den glider ner.
I fält skiljs den från trädpiplärkan utifrån biotopval och läte mer än genom morfologiska kännetecken. Den har heller inte lika iögonfallande sångflykt som trädpiplärkan.
en häckar i de flesta områden i den norra delen av Eurasien men även på nordöstra och sydöstra Grönland[1]. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar som övervintrar i västra- och södra Europa, norra Afrika och sydöstra Asien. Populationen som häckar på Irland, i Storbritannien och i västra Europas kustområden är däremot stannfåglar.
Ängspiplärka delas ofta upp i två underarter:
- Anthus pratensis pratensis - merparten av världspopulationen tillhör nominatformen.
- Anthus pratensis whistleri (Clancey, 1942) - stannfågel på Irland och i västra Skottland.
I Sverige förekommer ängspiplärkan i hela landet men särskilt i fjällen. Den flyttar i september-oktober och återkommer i mars-april.
Ängspiplärkan häckar på fuktiga ängar och betesmarker, på myrar och i berglandskap. Under flyttningen söderut ser man den ofta i större skaror på fält och vid dammar. Boet läggs på marken och är ett oansenligt bygge av strån och mossa som fodras med hår. Honan lägger i vanliga fall 4-6 ägg som är ljusgrå och som i regel ruvas i 13 dagar. Ungfåglarna blir sedan matade av båda föräldrarna i 12 till 14 dagar. Ängspiplärkan är en art som ofta får agera värddjur för gökens unge.
Ängspiplärkor livnär sig under sommarhalvåret huvudsakligen på små dagaktiva insekter och spindeldjur av alla sorter, under vinterhalvåret dessutom på små snäckor och frön.