Vitvingade truten är en ganska stor mås med en längd på 50-66 centimeter, ett vingspann på 115-140 centimeter och en vikt på 820-1100 gram. Den är mycket ljus i alla fjäderdräkter, och saknar helt svarta inslag på vingarna eller stjärten. Den är mindre och mer tunnäbbad än den mycket större vittruten, och vanligtvis mindre än gråtruten. Dess fjäderdräkt blir fullt utfärgad under fjärde levnadsåret.
Adulta fåglar är mycket ljust grå på ovansidan, vit undertill, har mörkt rosa ben, gulgrön näbb, helvitt huvud på sommaren och gråvattrat huvud på vintern. Juvenila och 1:a vinterns fåglar är gråbeiga med ljusare vingovansida än resterande kropp. Dess näbb är mörk, mörkare än vittrutens, med en mörkt grårosa färg på näbbasen och den har ett helsvart öga. Det finns också en ljus morf som under första vintern är helvita med ljusrosa ben och näbbas, och med en mörk näbbspets. Under fågeln första vår utvecklar den en ljust grågrön näbbas. 2:a vinterns fåglar har en helvit fjäderdräkt med viss grå vattring, speciellt på huvudet, i nacken och på bröstsidorna. Den har ljust gul iris, ljust grågrön näbbas, rosagrå näbbspets och ett svart streck däremellan.
Nominatformen glaucoides är i genomsnitt mindre och ljusare än kumlieni men alla individer går inte att särskilja.
Lätet är ett "skrattande" rop liksom gråtrutens, men ljusare.
Vitvingade truten häckar i arktiska områden i Kanada och Grönland. Den nordligaste populationerna är utpräglade flyttfåglar och övervintrar från Nordatlanten så långt söderut som Brittiska öarna och de nordligaste staterna i östra USA. Några fåglar övervintrar på de Stora sjöarna. Vissa populationer som häckar längre söderut, som på Grönland, förflyttar sig bara ut till kusten efter häckningstiden. Den är mycket ovanligare i Europa än den likartade vittruten. I Sverige är den sällsynt, men syns ibland på Västkusten.
Vitvingad trut delas upp i två underarter:
- Larus glaucoides glaucoides - nominatformen häckar på södra och västra Grönland. Uppträder vintertid så långt söderut som norra Europa.
- Larus glaucoides kumlieni, Brewster 1883 - häckar i nordöstra Kanada, på Baffin Island och nordvästra Ungavahalvön. Övervintrar så långt söderut som norra USA.
Thayertrut (Larus thayeri) som häckar från Hudson Bay till västra Grönland, och som övervintrar från British Columbia till Baja, har tidigare ofta behandlats som en underart till vitvingad trut.
Vitvingad trut häckar i kolonier eller ensamt på klippiga kuster, i fjordar med branta stup och på låga öar. Den bygger sitt bo av torrt gräs och sjögräs och boet placeras på högt belägna klippavsatser eller direkt på marken på skyddade öar. I allmänhet lägger den 2-3 ägg. Efter häckningen återfinns den i liknade biotoper men även i hamnar, på soptippar, vid avloppsutsläpp och vid resevoarer i inlandet. Den undviker dock generellt färskvattenbiotoper.
Liksom de flesta arterna i släktet Larus är vitvingad trut allätare men den lever främst av småfisk, främst arter av Salmo, Sprattus och Clupea, marina ryggradslösa djur, fiskrens, fågelägg och ungar, speciellt av tretåig mås och frön. I mindre utsträckning äter den även as och avfall. Den födosöker medan den flyger och plockar upp föda på, eller strax under, vattenytan. Den tar också föda medan den går eller simmar, exempel vis på tidvattenstränder.