Vitryggig hackspett är den största av brokspettarna, hackspettarter med inslag av rött, vitt och svart i fjäderdräkten. Näbben är lång och har troligen anpassat sig efter artens födoval. En adult fågel har ljus undersida med tydliga längsgående streck på kroppssidorna. Bröstet är svagt med en beige-skär ton och är streckat i svart. Bakryggen och övergumpen är vit, undergumpen är svagt rödfärgad. Hanen känns igen på en röd hjässa medan honan har en svart. Ungfåglarna har en mer diskret teckning och känns igen på bredare sidstreck än de äldre fåglarna, dessutom märks en blek, rödfärgad hjässa.
Trumningen är typisk, är långt utdragen jämfört med andra hackspettar och varar i två sekunder. Den känns ofta igen på en avvaktande, kraftig öppning och den accelererar därefter svagare på slutet, som kan liknas med en självdöende pingisboll på marken. Dess rop utgörs av ett snabbt skrattande goeddi-goeddi-goeddi, tonfallet är ungefär samma som hos en roskarl. Den vitryggiga hackspetten har också ett lockläte vilket liknar den större hackspettens, ett kick. Dock har den vitryggiga hackspetten ett tjockare med lägre tonhöjd, och den har dessutom inte riktigt sådan skarphet som denna, bjyck. När fågeln är orolig upprepas lätet i ojämna ramsor.
Den vitryggiga hackspetten lever främst i Palearktis. I utkanterna av dess utbredningsområde förekommer den även i den orientaliska regionen. Dess utbredningsområde sträcker sig från södra och mellersta Skandinavien, över Östeuropa, i ett bälte österut till Japan och Kamtjatkahalvön. Utbredningsområdets centrum ligger i södra taigan. I Europa förekommer kvarlevande populationer i Pyrenéerna, Alperna och Karpaterna, i sydliga Apenninerna samt i den sydvästra delen av Balkanhalvön.
Antalet vitryggiga hackspettar i Sverige har minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet. Arten förekom tidigare som häckfågel på många platser i södra Sverige. Idag är den mycket sällsynt och förekommer främst i trakterna mellan Värmland och Dalsland. Man uppskattar att det 2006 endast finns cirka 15 individer i Sverige och att alla häckningsförsök detta år misslyckades troligen på grund av att honan var för ung. Året därpå lyckades dock ett par med häckningen. För att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket.
Vitryggig hackspett är en art som har mycket strikta krav på sin biotop. Minst en femtedel av landskapet bör bestå av lövskog, och av den delen måste hälften passa arten. Om inte, minskar sannolikheten för att en ledig yta skall återkolonialiseras av fåglar på andra håll. Den lever i en så kallad metapopulation. Den trivs bäst i skog med så kallade oädla lövträd, som vårtbjörk och asp.
Under häckningssäsongen hackar den ut ett bohål som är ungefär 7 cm brett och 30 cm djupt i en gammal trädstam (gärna asp). Den lägger tre till fem vita ägg och ruvar dem i 10-12 dagar. Paret hjälps åt med ruvningen.
Den livnär sig mestadels av skalbaggar och deras larver samt andra insekter som de finner bland förmultnade träd men även, nötter, frön och bär.
Den globala häckande populationen beräknas uppgå till 180 000 - 550 000 par och dess status bedöms av IUCN som livskraftig (LC). Exempelvis uppskattas Norges population bestå av 1 700 - 1 800 häckande par, Lettland 2 000 - 2 500, Litauen 900 - 1 200 och Vitryssland 5 000 - 6 000 par.
Vitryggig hackspett kallas även bara för "vitrygg".