Ronnie Peterson kör totalt 18 tävlingar i den spektakulära 6-hjulingen från Tyrrell - alla under 1977. Teorin bakom bilens design var att med de mindre framhjulen minska luftmotståndet och öka kontaktytan. Konstruktionen hade nått vissa framgångar under 1976, då stallet tog hem en dubbelseger i Sveriges GP med förarna Jody Scheckter och Patrick Depailler. Under 1976 bärgas även sex andraplaceringar.

Till 1977 har utvecklingen på bilen stagnerat och detta blir det första år då Tyrrell inte vinner en GP-tävling. Bilen är för tung och motorsvag i förhållande till konkurrenterna. Dessutom väljer Goodyear att inte fortsätta utvecklingen av de små 10-tumshjulen, vilket gör att mer konventionella bilar får ett ytterligare försprång. Ronnie når endast pallen vid ett enda tillfälle då han blir trea i Belgiens GP, samma tävling som Gunnar Nilsson vinner i en Lotus 78 - en bil som Ronnie även vinner med året därpå (se sammanställningen av Ronnies samtliga styrningar i Tyrrell P34 längre ner på denna sida). Året därpå - 1978 - har Tyrrell återvänt till en fyrhjulig lösning - se historiken bakom Tyrrell-stallet nedan...

I ärlighetens namn skall också sägas att P34:an var en bil som inte riktigt passade Ronnies körstil. Avslutningsvis måste nämnas att två av 70-talets 6-hjulingar från Tyrrell åter fått ett liv inom "Historic Racing" och en av dessa i Ronnies "kostym"...

Historik

Mannen bakom Tyrrellstallet var dess ägare Ken Tyrrell. Ken Tyrrell följde ett traditionellt engelskt mönster i sin karriär. Han började tävla med en Cooper 500.midget och efter en lagom karriär startade han ett eget tävlingsstall som framgångsrikt tävlade både i F2- och F3-klasserna. Han gjorde sig också tidigt känd som en framstående talangjägare där Jacky Ickx och Jackie Stewart hörde till hans upptäckter.

Hans framgångar ledde så småningom fram till ett samarbete med franska Matra, men 1969 beslöt han sig för att bygga en egen bil. Som konstruktör valde han Derek Gardner som kom från Ferguson, specialister på fyrhjulsdrift. Den nya bilen blev en normal F1-konstruktion med monocoquekonstruktion och Ford Cosworth DFV V8-motor på 3 liter.

Efter en blygsam start 1970 vann Jackie Stewart förar-VM 1971. Stallet tog också hem märkes-VM. Andreförare i Tyrrell-stallet var Francois Cevert.

År 1972 brottades Tyrrell-stallet med diverse tekniska problem och Stewart slutade på en andraplats i förar-VM, 16 poäng bakom Emerson Fittipaldi i en Lotus.

Året därefter, 1973, dominerade återigen Tyrrell-stallet totalt VM-striden. Stewart vann fem lopp och Cevert var den eviga tvåan. Stewart tog hem VM, men glädjen förmörkades av att Cevert omkom i årets sista lopp på Watkins Glen. Stewart drog sig tillbaka med totalt 25 GP-vinster (samma som Jim Clark) och stallet gick in i 1974 med helt nya förare.

De nya förarna var Jody Scheckter och Patrick Depailler och under 1974 genomgick bilarna (007) endast smärre förändringar. Hjulbasen ökades och vagnarna fick sidmonterade kylare. Bromsarna flyttades in både fram- och baktill, men trots förändringarna uteblev den totala framgången. Bästa placeringarna var Scheckters vinster i Sveriges och Englands GP. Scheckter slutade på tredje plats i VM.

År 1975 var en ännu sämre säsong med en enda vinst för Scheckter (i sitt hemland Sydafrika). Depaillers bästa placering var en tredjeplacering i samma tävling.

1976 introducerade Gardner den revolutionerande P34 med sex hjul, två mindre hjulpar framtill och ett normalt baktill. Bilen hade ett par små fönster så att föraren kunde se framhjulen. Hjulbasen var 2 449 mm. Bästa placering var Scheckters förstaplats i Sveriges GP. I övrigt blev det sju andraplaceringar.

År 1977 ersatte den svenske föraren Ronnie Peterson Jody Scheckter (som hade skrivit på för Ferrari), men de förväntade framgångarna uteblev, mest beroende på däcksproblem. Bästa placering var två tredjeplatser.

År 1978 lämnade Derek Gardner Tyrrell-teamet och en ny konstruktör, Maurice Philipe, ritade en ny bil enligt traditionellt mönster med fyra hjul. Konstruktionen var liten och kompakt och med Depailler och Pironi i stallet lyckades Tyrrell ta tillbaka lite av förlorad mark. Bästa placeringar blev en seger i Monaco och två andraplatser.

Tyrrell P(rojekt)34 - data
Växellåda	Hewland FG400
Motor	Cosworth V8
Spårvidd fram	116,0 cm
Spårvidd bak	150,0 cm
Axelavstånd	245,3 cm
Markfrigång	7 cm

Ronnie Peterson kom att köra följande bilar för Ken Tyrrell:

Tyrrell P34/4

Tyrrell P34/5

Tyrrell P34/6