Den adulta trädpiplärkan mäter 14–16 cm. Ovansidan är brun med svartaktig streckning, undersidan är vit med gulaktigt kraftigt streckat bröst och svagare streckade kroppssidor. De yttre stjärtfjädrarna är vita.
Den är mycket lik ängspiplärkan, men har en kraftigare näbb och en tydlig kontrast mellan det gulaktiga bröstet och den vita buken. Trädpiplärkan har en rosa näbbas till skillnad från ängspiplärkans gula, och trädpiplärkan har också kortare bakklo.
Trädpiplärkan födosöker på marken men syns oftare sittande på trädgrenar medan ängspiplärkan mer håller till på marken. Ängspiplärkan har en "hoppande", kort flykt medan trädpiplärkan flyger ryckvis i korta bågar.
Främst skiljer man de båda arterna på lätena. Trädpiplärkans lockläte är ett rakt och strävt "spihz". Dess sång, som är högljudd och melodisk, framför den på ett karakteristiskt sätt. Då den flyger från ett träd ljuder kort från flyktens högsta punkt ett "tsitsitsivisvisvis", sedan följer en drill och i glidflykt vänder fågeln med stelt utspärrade vingar under högljudda "sia sia sia sia" tillbaka till utgångspunkten eller en annan sångplats. Den sjunger även mitt på dagen då många andra arter är tysta.
Den häckar i nästan hela Europa och i delar av Asien så långt österut som till östra Sibirien. Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika och södra Asien.
Den delas vanligtvis upp i två underarter:
-
A. t. trivialis, inkl. differens och schlueteri (Clancey, 1987) - nominatformen häckar från Europa österut till norra Iran, Sibirien och nordvästra Kina; övervintrar i Afrika söder om Sahara samt på Indiska halvön.
-
A. t. haringtoni (Witherby, 1917) - häckar i nordvästra Himalaya i norra Pakistan och i det allra nordvästligaste delarna av Indien; övervintrar på Indiska halvön.
Den är mycket vanlig som häckfågel i hela Sverige. Den lämnar Sverige i augusti-september och återkommer i april-maj.
Trädpiplärkan föredrar skogsbryn, gläntor och ängar med enstaka träd. Den födosöker på marken, främst insekter, men ibland äter den också frön. Vid fara flyger den ofta och sätter sig i ett träd.
Trädpiplärkan gömmer sitt bo på marken under grästovor eller buskar. Boet består av strån och mossa. Trädpiplärkan lägger vanligen fem ägg, som är mycket varierat gråvita med fina bruna fläckar. Det finns två häckningar per säsong mellan maj och slutet av juni eller början av juli. Äggen ruvas i tio till elva dagar. Båda föräldrarna matar sedan ungarna i tolv till 14 dagar. Ungfåglarna lämnar boet redan innan de blir flygga och håller sig gömda på marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka mellan 26,9 och 38,1 miljoner par. Europa antas utgöra ungefär hälften av artens utbredningsområde, varför världspopulationen mycket preliminärt kan uppskattas till 107-153 miljoner vuxna individer.
