Tobisgrissla  (Cepphus grylle) är en fågel som hör till familjen alkor, dit även sillgrisslan och tordmulen räknas. Två underarter förekommer i Sverige: nominatformen C. g. grylle som häckar längs ostkusten, och C. g. arcticus som häckar i Bohuslän.

Tobisgrisslan är om sommaren helt svart utom en stor vit vingfläck, och de röda benen. Näbben är mörk och smal. När fågeln flyger ser man vita vingkanter. På vintern skiftar färgen på huvudet och undersidan till vitt. Vingarna behåller dock sina färger. Könen är lika. Totallängden är mellan 34 och 37 cm och vingspannet 52-58 cm.

Tobisgrisslan häckar på steniga stränder, klippor och öar i norra Atlanten, i Europa söderut till Irland, och i Nordamerika söderut till Maine och västerut till Alaska. De övervintrar ofta i häckningsområdet, men kan också flytta något söderut på vintern. Om vattnet fryser flyttar de ut till öppet vatten.

Denna fågel dyker från ytan och simmar under vattnet för att söka sin föda. De äter huvudsakligen fisk och kräftdjur men också en del blötdjur, insekter och växtdelar.

Tobisgrisslan har även kallats för "Olle drucken" och dialektala namn är "Iste" i Bohuslän, "grylla" i Skåne och "gröttla" på Gotland. Andra namn är teiste och teste, vilka emellertid även kan avse fisken tejstefisk (Pholis gunnellus). Den kallas så då just denna fisk utgör en huvudföda för tobisgrisslan.

Under 2005 blev Sveriges största koloni av tobisgrisslor, ca 2 600 individer på Malågrundet, helt utplånad av minkar.