Den känns igen på de stora vita markeringarna nedåt från skuldran. Längden är 23-25 cm och vingspannet 34-39 cm. Den väger ungefär 80 gram. Vuxna hanar har svart hjässa men en röd fläck i nacken; vuxna honor saknar rött på huvudet. Unga exemplar har röd hjässa som mindre hackspett.
Den större hackspettens närmsta släktingar är mellanspett (D. medius), vitryggig hackspett (D. leucotos) och balkanspett (D. syriacus). När balkanspettens utbredningsområde expanderade i Europa hybridiserade den ganska ofta med större hackspett men idag är det mycket ovanligt.
Större hackspett förekommer i Europa, norra Afrika och norra Asien och merparten av världspopulationen är stannfåglar förutom de som häckar i den kallaste nordligaste delarna av utbredningsområdet. Den är regionalt utdöd på Irland och den har observerats vid ett fåtal tillfällen på Island och Färöarna.
Större hackspettens underarter delas upp i två huvudgrupper: major, som omfattar de allra flesta underarterna, och cabanisi som omfattar de populationer som finns i området kring kina och sydöst till nordöstra Indien. Olika auktorer har erkänt olika antal underarter av större hackspett. Generellt kan man säga att de erkända antalet underarter har minskat med tiden. Peters erkände 27 stycken 1948, 22-26 av Cramp et al. 1985 och 14 av Winkler et al. 1995. Även Clements 2008 erkänner 14 underarter.
Genom fossila lämningar finns det en känd förhistorisk underart, D. m. submajor (Jánossy, 1974), från mellersta pleistocen (250.000 till 300.000 år sedan), funnen i Centraleuropa, bland annat Hundsheim i Österrike. Taxonet har ibland behandlats som en egen art men skiljer sig enbart i storlek ifrån nominatformen av större hackspett.
Den lever främst i löv- och blandskog, ibland även barrskog, från Skåne till Lappland. Längst i norr är den mindre vanlig eller sällsynt.
Större hackspett hackar ut sitt bohål i en asp, al, björk eller ek, mindre ofta i barrträd. Den kan även häcka i holk. I maj läggs 5-7 ägg som ruvas i 12-13 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 20-25 dygn och de matas oftast en tid efter det att de har lämnat boet.
Födan består av skalbaggar, myror, bladlöss och andra insekter, samt bär som till exempel blåbär och lingon. Den större hackspetten uppsöker gärna fågelborden under vintern.