Snösparven har en mycket variabel fjäderdräkt beroende på kön, årstid och ålder. Den är en trind och långvingad sparv, har svarta ben och en kontrastrik fjäderdräkt i svart, vitt, brunt och gått. I häckningsdräkt har den svart näbb medan den har gul näbb med svart spets i vinterdräkt och som juvenil. Den adulta fågeln mäter mellan 15,5-18 cm, har ett vingspann på 32–38 cm och väger 26-40 gram. I flykten känns den främst igen på sina stora vita vingfält i kontrast till de mörka handpennorna. Hanen i häckningsdräkt är omisskännlig med vitt huvud, hals, övergump och undersida. De flesta av armpennorna, roten av handpennorna, vingtäckarna och de yttersta stjärtpennorna är också vita medan övriga fjädertrakter är svarta. Den adulta honan har i häckningsdräkt gråbrun hjässa, nacke och örontäckare och även bruna anstrykningar på ryggen och på det annars vita bröstet. På vintern får fjädrarna på huvud, rygg, skuldror och övergump rostbruna kanter.
Underarten insulae har jämfört med nominatformen en något mörkare dräkt med mörkare handtäckare som även hos honan ofta är bruna.
Snösparvens läte är en mjuk vissling, och sången är drillande.
Snösparven förekommer på norra halvkotet och häckar cirkumpolär i arktiska områden. Det finns några få isolerade populationer som häckar på höga bergstoppar söder om den arktiska regionen, däribland på Cairngorm i centrala Skottland och Saint Elias-bergen på den södra gränsen mellan Alaska och Yukon. Hela världspopulationen är flyttfåglar, förutom populationen på Island, och flyttar till nordliga tempererade områden som ligger kring 60° - 40° nordlig bredd.
I Skandinavien häckar den i fjälltrakterna och vid Norges nordliga kuster. På vintern flyttar merparten av Skandinaviens population till södra Sverige, Danmark och länderna vid Nordsjön.
Snösparven har traditionellt placerats inom den ganska stora familjen fältsparvar (Emberizidae) men data från genetiska undersökningar tyder på att de två arterna inom släktet snösparvar (Plectrophenax) tillsammans med de fyra arterna inom släktet lappsparvar (Calcarius) inte har sina närmsta släktingar inom fältsparvsfamiljen utan borde kanske istället placeras i den egna familjen Calcariidae.
Släktet snösparvar brukar oftast bara tilldelas två arter men den andra arten, beringsnösparv (Plectrophenax hyperboreus), behandlas av vissa auktoriteter som en underart till snösparven. Snösparven delas annars oftast upp i tre till fyra underarter.
Häckningsbiotopen är tundra, trädlösa hedar och kalfjäll. Om vintern förekommer den i större flockar, ofta vid sandiga kustområden eller låga bergstrakter och mer sällan på stubbåkrar.
Boet byggs under en sten eller i en klippskreva. Honan bygger boet av mossa och lavar, fodrat med bland annat gräs och fjädrar. Hon lägger 5-7 ägg, som är 21 millimeter stora och grönblå med brunaktiga fläckar. Äggen ruvas av honan i 10-13 dagar. Ungarna blir flygfärdiga efter omkring två veckor. Snösparven blir könsmogen vid ett års ålder.
Den livnär sig av frön och på sommaren av insekter.
Förr jagades snösparv i snaror, främst om våren då det var ont om kött. Tidigare kallades den även för snölärka.