Rostsparv (Emberiza caesia) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.

Rostsparven häckar i Grekland, på Cypern och utmed andra kustområden längs Medelhavets östra del. Den är en flyttfågel som övervintrar i Sudan. Den uppträder mycket sällsynt i Västeuropa.

Rostsparven har påträffats tre gånger i Sverige; på Öland 29–30 maj 1967, i juni 2014 på Haparanda-Sandskär och i Skutskär runt juletid 2018.

Rostsparven är mycket nära släkt med både ortolansparv (Emberiza hortulana) och bergortolan (Emberiza buchanani), på lite längre håll även gulgrå sparv (Emberiza cineracea).

Fågeln mäter 14-15,5 centimeter och är något mindre än ortolansparven, som den i övrigt liknar till form och fjäderdräkt. Den häckande hanen skiljer sig från ortolansparvens med sitt grå huvud, ej olivfärgat, och orangefärgad mustasch och strupe istället för gulfärgade. Den tydliga ögonringen är vit, inte gul. Övergumpen är ostreckat rödbrun, till skillnad från ortolansparvens streckade grå övergump. Honan är lik hanen men mattare färgad.

Rostsparvens läten är mycket lika ortolansparven. Sången är snarlik sydeuropeiska ortolansparvar med samma uppbyggnad av två till tre korta toner som avslutas med en lång utdragen. Rostsparvens saknar dock alltid ortolansparvens ringande ton.

Rostsparven häckar på soliga sluttningar där det finns buskar. Den lever främst utmed kusten eller på öar, och häckar oftast på lägre höjd än den närbesläktade ortolansparven. Fågeln lägger 4–6 ägg i ett bo placerat på marken. Den är en insektsätare om sommaren och lever av frön resten av året.

Arten har ett stort utbredningsområde och en relativt stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Beståndet i Europa uppskattas till 115.000-225.000 par.