Rördrommen är en stor och satt fågel som adult mäter 69-81 centimeter och har ett vingspann på 100-130 centimeter och är bara något mindre än gråhägern. Könen är lika men hanen är större. Dess fjäderdräkt är spräcklig i gult, rostbrunt och svart. Näbben och fötterna är gröngula. I flykten påminner den snarast om en rovfågel eller uggla med sina breda vingar. Dock ser den framtung ut i flykten, dess fötter spretar ut bakom den och man kan lägga märke till dess jämnmörka ovansida.

Rördrommen har ett karakteristiskt dovt tutande läte som påminner om det ljud som uppstår när man blåser över mynningen på en tomflaska. Lätet är starkt och kan höras på långt avstånd, ibland mer än fem kilometer.

Rördrommen är spridd över den tempererade delarna av Europa, Asien och Afrika, och är vanligare i östra Europa och Asien. Den nordligt häckande populationen är flyttfåglar som i september-november flyttar till sydligare delar av Europa. Dock är den härdig och vissa individer drar sig bara undan isen och kan övervintra i exempelvis de södra delarna av Sverige. Den sydligare delen av populationen är stannfåglar.

Den delas ofta upp i två underarter:

• Botaurus stellaris stellaris - den palearktiska delen av världspopulationen.
• Botaurus stellaris capensis (Schlegel 1863) (ibland kallad afrikansk rördrom) - förekommer i södra Afrika.

Rördrom försvann i Sverige omkring 1855 men kom tillbaka i mitten av 1920-talet. I Sverige häckar den ganska sällsynt på spridda ställen, mest i de södra och mellersta delarna av landet. Den tätaste koncentrationen finns i det mellansvenska slättsjöområdet.

Rördrommen förekommer i våtmarker och bygger sitt bo bland tät bladvass (Phragmites). Den blir könsmogen efter ett år. Den bygger sitt plattformsliknande bo direkt på marken och lägger en kull med vanligtvis 4-5 grågröna ägg. Honan ruvar äggen i genomsnitt 25-26 dygn. Det råder fortfarande osäkerhet huruvida båda föräldrarna tar hand om ungarna som är flygga efter i genomsnitt 50-55 dygn. Hanen kan ha flera honor.

Det är inte lätt att lyckas se en rördrom när den befinner sig inne i en vass och den är mest i rörelse om natten. Födan utgörs främst av fisk och grodor. Vid hotande fara ställer den sig orörlig med indragen hals och näbben riktad rakt upp i så kallad pålställning. I denna ställning är fågeln mycket svår att upptäcka, då den spräckliga dräkten erbjuder bra kamouflage.

Tidigare har rördrommen jagats under flyttningen, men den är numera fridlyst i flera länder. Man uppskattar att det finns 2007 fanns mellan 34-54.000 par i Europa och av dessa häckar 13-25000 i Ryssland. Man uppskattar att den har ökat i antal i länderna runt Östersjön med undantag av Tyskland och Estland men att den minskar på många håll i västra och centrala Europa.

Den har funnits länge som häckfågel i Sverige, men i början av 1900-talet var den nästan helt försvunnen, tills den återinvandrade på 1920- och 1930-talen. 1926 fridlystes den. Under de senaste decennierna har beståndet ökat markant. Vid riksinventeringen år 2000 räknade man omkring 650 spelande hanar i hela Sverige vilket var dubbelt så många som den föregående riksinveteringen 1979 och tre gånger så många som under den första inventeringen 1969.

Det vetenskapliga namnet Botaurus är Latin för "rördrom". Det härstammar ifrån Plinius d.ä. som liknade den rördrommens läte med en råmande tjur. Latinets "boo" betyder skrika eller ryta och "taurus" betyder tjur.

Äldre namn på rördrommen är träskoxe och myroxe. Förr även kallad rördrum  Drom eller drum i namnet anses härledas från fågelns dova läte.