Ringtrasten är lik koltrasten till storlek och struktur. Hannen har svarta fjädrar, men skiljer sig från koltrasten genom att ha grå kanter på vingarnas fjädrar och ett iögonfallande brett ljust band över bröstet. Honan har brunaktiga fjädrar och ett mer eller mindre otydligt, brunaktigt eller ljusgrått bröstband. Näbben är orangegul med svart spets. Ungfåglarnas fjäderdräkt är spräcklig. Längden är 24-29 cm. Sången låter "tack...tack" eller "try...try".
Ringtrasten förekommer i ljusa barrskogar i bergstrakter i stora delar av Europa samt i västra Asien, bland annat i Alperna, i Storbritannien och i fjälltrakterna i Norden. Den är flyttfågel och har sitt vinterkvarter i Medelhavsområdet från november till februari.
Ringtrasten delas ofta upp i tre underarter:
- Turdus torquatus torquatus - nominatformen häckar i norra Europa, i Storbritannien och på Irland.
- Turdus torquatus alpestris (Brehm, 1831) - häckar i centrala och sydöstra Europa.
- Turdus torquatus amicorum (Hartert, 1888) - häckar i Turkiet, Kaukasus och i Iran.
Förekomst i Sverige [redigera]
I Sverige häckar den idag bara i fjällkedjan. Den har tidigare häckat på västkusten men den senaste konstaterade häckningen skedde där 1966.
Boet byggs av honan av kvistar, rötter, gräs och mossa och placeras ofta ganska lågt i barrträd eller buskar. Honan lägger 4-5 blågröna och brunfläckiga ägg som ruvas i två veckor av båda föräldrarna. Efter 12-14 dagar är ungarna flygga.
Ringtrasten är skyggare än andra trastarter i Sverige, så att det till och med vid boet är svårt att komma nära inpå den. Ringtrasten trivs i klippig terräng. Den livnär sig av blötdjur, insekter och deras larver, samt på hösten bär. Favoritfödan är daggmask.