Näktergalen är 17-18 cm lång och har ett vingspann på 24-27 cm. Den väger 30 gram. Den är gråbrun på ovansidan, med rödbrun anstrykning (i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen är ljusgrå eller vit, med ett otydligt, gråbrunt streck på varje sida. Buken och undre stjärttäckarna är vita och övriga undre delar blekt gråflammiga. Första vingpennan är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna. Den andra är nästan lika med den tredje och längre än den fjärde. Hona och hane har helt lika fjäderdräkt.
Näktergalshanen är en högljudd sångare som har en distinkt sång . Den omskrivet skönsjungande näktergalen är en annan art, nämligen sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i Syd- och Västeuropa. Kvädet upprepas med ständigt små förändringar, men tas av skilda individer något olika, kortare eller längre. Ofta inleds med ett par lågmälda visslingar och några "huitt" liknande lövsångarens följt av tre, fyra knäppande eller smackande ljud innan det verkliga näktergalsslaget kommer igång. Sångens styrka gör att antalet näktergalar i en trakt verkar större än det verkligen är. Om flera fåglar sjunger samtidigt inom hörhåll försöker de gärna överrösta varandra.
Näktergalen är en flyttfågel som häckar i Eurasien. I Europa avlöser näktergalen systerarten sydnäktergal i nordöst, och näktergalens västligaste häckningsområden ligger i Danmark, Polen och Rumänien. I Norden förekommer den i övrigt i Oslo-området, södra Sverige upp till Mälardalen och utmed Östersjökusten till södra Västerbotten, och lika långt norrut i Finland. I öster når utbredningsområdet till Kaukasien, Iran och västra Sibirien. Vintern tillbringar den i Syrien, Saudiarabien och nordöstra Afrika.
Näktergalen förekommer mest i snåriga och fuktiga miljöer som skuggiga lövskogar eller strandnära skogar, men även i parker och trädgårdar.
I och med att den anländer till sina häckningsområden börjar den sjunga. Den sjunger mest frekvent om natten, men även mornar och kvällar, då den kan höras kilometervis. När den sjunger sitter den i buskar och träd lågt över marken. Den placerar sitt bo i mindre buskar och bland ris nära marken. Boet består utvändigt av torra löv, exempelvis av ek och bok, och är invändigt fodrat med mjuka grässtrån. Den lägger fem mörkt gråbruna ägg. Vid midsommartid, när äggen kläckts, upphör hanens sång.
Födan består av insekter, maskar, spindlar och bär. I fångenskap kan den utfodras med mjölmask.
Den globala populationen av näktergal är livskraftig (LC).
Trivialnamnet näktergal kan härledas från tyska Nachtigall, med betydelsen 'den som sjunger (gal) om nätterna', där Nacht betyder 'natt'. Förr betydde gala just 'sjunga', jämför gala med tuppens sång. Ursprunget är det urgermansk ordet gala, med betydelsen 'kraxa', 'skrika' eller 'sjunga trollsånger'. Detta har påverkat trivialnamnet på många germanska språk, t ex nightinggale på engelska. Besläktat med gal är gäll om ett mycket starkt ljud och galenskap med anknytning till betydelsen trollsång. Dialektalt har den bland annat kallats nätergal.
Näktergalen är Ölands landskapsdjur och landskapsfågel.