Ljungpipare (Pluvialis apricaria) är en fågel som tillhör familjen pipare och vipor.

Ljungpiparen är cirka 26-29 centimeter lång och väger mellan 150 och 220 gram. Vingbredden är 53 till 59 centimeter. Fåglarna är ganska klumpiga vadarfåglar. De har runt huvud och gråbrun fläckig ovansida. På våren och under häckningstiden är de omisskännliga med sin svarta buk och den svarta strupen, som är inramad av en vit rand. Honorna är inte lika kontrastrika som hanarna men det finns en stor variation i den svarta färgningen, så att det inte alltid är möjligt att utan tvekan skilja könen åt.

Lätet är ett vemodigt entonigt "tryyyyt", som den ger ifrån sig med jämna mellanrum. Hanarna genomför iögonfallande sångflykt på våren när de erövrar häckningsområde.

Man brukar inte dela upp ljungpiparen i underarter utan menar på att den är monotypisk. Dock finns det en variationsskillnad mellan den nordliga populationen, som kallas för ( 'altifron' -typ) och den sydliga ( 'apricaria' -typ). De typiska nordliga fåglarna har en högre kontrast i fjäderdräkten och är svartare på bröstet och undertill, medan den typiska sydliga ljungpiparen är blekare i teckningen och de anlägger också en mindre komplett sommardräkt än de nordliga. Variationen är dock mycket stor. Båda dessa typer häckar i Sverige.

Ljungpipare lever på vidsträckta mossar, på öppna bergsängar, på hedar och på tundran. Ljungpiparens huvudsakliga utbredningsområde är norra Europa. Den är flyttfågel som på vintern flyttar till Storbritannien och Irland och till kusterna i västra och södra Europa, där den lever på ängar och fält.

I Sverige finns ljungpiparen över stora delar av landet. I norr häckar många på fjällhedar. Det största beståndet i södra Sverige finns på alvaret på Öland.

Både hane och hona deltar i häckningsbestyren och växlar med varandra. Boet är en grund urgröpning på marken, som bara är lite inredd med växtdelar. Honan lägger fyra ägg med 2-3 dagars mellanrum. Äggen är vanligen 52 x 35 millimeter stora och har gulbrun färg med mörkbrunt mönster.

Äggen kläcks efter ungefär 30 dagar och ungarna kan genast livnära sig själva, men övervakas fortfarande av föräldrarna.

Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga.

Ljungpipare äter insekter, maskar och snäckor, som de plockar på marken.

Ljungpiparen är en av de fåglar som har haft ett stort antal dialektala namn. I Skåne hette den ljungvipa, i Halland ljungspole, i Småland myrpytta, lertrana och åkerhöna. På Öland kallades den alwargrim, i norra Sverige fjellhjerpe, hey-lo och fjellplistra medan den på samiska kallades hutti. Den har också tidigare kallats brockfogel.