Pål Pålsson, III
Viksjö finnmark i södra Ångermanland.

Källa: https://www.geni.com/people/P%C3%A5l-P%C3%A5lsson-III/6000000003172975787

Omkring 1637 medföljde han sina föräldrar från Viksjö finnmark i södra Ångermanland.

Han har blivit känd i släkthistorien för sin höga ålder. Han dog nämligen inte förrän 1729 och uppges då vara 111 år gammal.

Från Vitvattnet har upptecknats en härmelse efter en gammal gumma i byn:"Ja ha allre i hela mitt liv sitt sä gammal en männisch som gammgöbben i Agnäs".

Pål Pålsson,
född 1649 ca i Agnäs, Nordmaling, död 1729 i Agnäs, Nordmaling. Bonde i Agnäs, Nordmaling. III.

Frågan är om denna Pål finns eller är konstrurerad, hursom är han inte riktigt verifierad forskarna tycker att 111 år är för gammaltpå gubben så man har lagt in 1 emellan.

Ett exempel på hur finnarna höll ihop trots de stora avstånden är denna berättelse:

"Gubb-Johan" reste runt i Ångermanlan med en strykarekona. I Risnäs, Stigsjö och Hågest i Sollefteå hade han stulit 1667 och finnar var inblandade. Vid tinget bekände sig Knäsjö-Mats och lovade bli ett Guds barn men Gubb-Johan var bortrymd. Han hade farit till finnarna i Själevad där han hemsökte Per Olofsson i Backe, Johan Ersson i Movattnet samt Jöran o Anders Persson i Gide(å). Därifrån tog han sin tillflykt till fd. viksjöfinnen Pål Pålsson i Agnäs som hyste honom och konan oaktat att alla tre bönderna från Movattnet och Gideå "hava varit till Pål och för honom uppenbarat tjuvnaden, som han Johan haver begångit"

[DB.1668.13/8,%C2%A74]

Familj med Anna Olofsdotter (1644 - 1744)

Vigsel: 1674 Nordmaling (AC)

Barn: Anna Pålsdotter (1680 - 1762) Rakel Pålsdotter (1690 - ) Segrid Pålsdotter (1695 - 1765)

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med 1411 Ingeborg Mårtensdotter (1657 - 1740)

Vigsel:

Barn: 705 Karin Catarina Pålsdotter (1680 - 1754)

Källa: Ur boken Öreälvens byar sidan 154:

Finnar eller rättare ättlingar till finnar fanns det gott om vid denna tiid i skogsbygderna från Armsjön och Bastuträsk i Nordmalings socken, ner över byrar som Hörnsjö, Agnäs, Brattsbacka, Mjösjö och Bjärten. I en stor tjuvjakt på älg vintern 1706 på Hummelholmsskogen deltog flera finnar från olika byar tex. Isak Matsson i Mjösjö, Lars Olofsson i Armsjön, Johan Mårtensson, Pål Pålsson (min ana) i Agnäs, Mårten Jonsson i Agnäs, Johan Olofsson i Hörnsjö (modern ifrån Bastuträsk9, Håkan Ersson i Armsjö, Johan Matsson i Bastuträsk. I domen heter det att sådant älgdjursfällande med bössa och strid på denna orten är förbjuden av överheten år 1681, därför döms dessa bönder till böter på 50 daler silvermynt för vaje älg eller sammanlagt 200 daler silvermynt.

Nordmalings tingslag 1673 17/2 § 7:" Länsman Per Östensson i Levar beswärade sig högeligen öfver efterskrefne som för halfandre wecka sedan wore stämbder tillijka med then andre allmogen att afföra ett Compagnie Wästerbottens krigsfolk, som kommo ifrån Skåne och effter Tågordningen lades kongl. Maj:ts Pass på frij fordenskap till hästar och förtäring-men sig absenterade (ueblev), som nu bewistes och the tillstodhe sjedt af tresko. och länsmannen i dess ställe har måst med löön inquartera en hoop i prestegårdarnahos Kyrkioherden och Capellanen Wtlegt dheras hästar dhem att afskiutsa med huarföre blefue dhe för sin tredshet pålagde skiutsfärdherne ohm kostnaden som för tehm giort betala och dher till bötha hwardera 3 daler 8rst nembl.

Nordmalings tingslag 1.3.1681. "Matts Pålsson i Angnäd klagade öfwer sin broder som sitter på samma hemman medh honom att han skall hafwa tagit ett golf uthur hans nybyggda stugu och det brukat för sigh. 2. bärgat en hel del af en hummelgård som honom effter fadren tillkom. 3. tillwällat sig then bästa delen af en svedia som de bägge tillhopa hafwer fällt. 4. Girtdt broo öfver en Bäck som ligger emellan Byn och Svedjan att boskapen är inkommen----

Nordmalings tingslag 28/2-1687 § 7: "twenne grannar i Angnäset Påhl Påhlsson och Johan Matsson hafwa wid Angsjöliden-1,5 mil på allmänningen huggit svedjeland till en half tunna utan lof och tillstånd ther god timmerskog warit. Sakfällde 12 dlr smt.

Nordmalings tingslag 1688 3/3 § 7:" Pål Pålsson i Agnäset besvärade sig över sin lagstadde piga brita Jonsdotter att han stad sig hos honom för 10 daler kopparmynt i lön och tagit städsel 1 daler 8 öre kmt men nu för 3 veckor sedan ifrån honom lupit. begärde i henne laga plikt, dher hon intet will åhret ut tiena. Hwartill Brita Jonsdotter swarade att hon är utaf sin Matmoder, Pål Pålssons hustru så illa handterat af elaka ord och förbannelser och förwitelser för then olyckan hon utiråkat jämväl hon hos henne swälter att hon måste gå i gårdarna och tigga sig mat, dher före hon intet kan hos Påhl tiena. Pål Pålsson nekade sådant sant wara, då Brita beropade sig på Lars Jonssons grannar i Agnäset som thet kunde bewittna------". Hon vann rättelse. Den olyckan hon nämner war att hon blivit med barn, när hon tjänade hos hustru Sissla i Agnäs. Det var gifte Mats Matsson i Mjösjö, som också tjänade från påsk till midsommar i Agnäs, som var barnafadern. Det finns ett 20-tal sidor i domboken om alla lägersmål.

Domboken Nordmalings tingslag 1686. Dråpet i Agnäs. " Kom för rätten hustru Cecilia Johansdotter i Agnäset och klagade öfwer sin granne Mats Påhlsson (sedermera avrättad. Son till Pål Pålsson den yngre II) att han och hennes man, Hindrich Mårtensson (kusin till Mats Påhlsson, och son till Mårten Hindersson9 så illa med een Knijf honom slagit hemma uthi byn Agnäset hoos Påhl Påhlsson (III), fiorton dagar för Påsk (som war then 21 Martij sidstledne) att han otta dagar ther efter (som war den 28 Martij är död blifwn, henne till stoor sorg och saknad, begiärandes fördenskull att Matts Påhlsson för sin Mans lijf swara måtte och wederbörligen afstraffas. Mats Påhlsson i Agnäset strax på ferska gierning fast tagen af Cronones Lendsman och nu för rätten ställer kunde intet neeka att han tagit lijfwet af sin granne Hindrich Mårtensson med thet han warit wållande till hans död men sade thet wara skiedt i fyllerij och Hindrich först slagit till, hwilket sig således tilldrog att the begge Nembl. Hindrich och Matts tillijka med grannen Olof Matsson och Hindriks dräng Per Persson wore komne tillhopa hoos Påhl Påhlsson i Agnäset om en Söndagsafton, sedan de warit i bönen hoos Olof Matsson, att talas wid om Swediefällande hwarest the thetgiöra skulle, kiöpte så för hwar sina 9 öre brenwijn som wij såppe tillhopa hoos Påhl Påhlsson i Agnäset, under thet wij hölle på att suupa komme wi först tillhopa att ordkastas om en Båth iag länt af Oloff Mattsson och Hindrich olåfwandes tagit att roo öfwer Åhn medh, sädan när thet talet war ändat, kom min Stiuf Sohn, Lars Matsson, en lijten gosse in, som Modren skickat efter sig,honom tilltalar Hindrich Mårtensson hårt, och säger om Du gosse intet achtar Boskapen ifrån min slott i Åhr, skall iag slå eller piska tig, hwaraf gossen begynte gråta och gick uth; iag räcker Hindrich handen seijandes, nog skall tu få slå honom allenast tu intet giör illt åt Boskapen, ty då du hootat. ähr ock ondt ther på fölgt. När wij såldes komme tillhopa om gietningen och Creaturen att träto, slår han en gång åth mig öfwer bordet, ther iag satt på bänken, men blef hindrat af the andra så att han intet hittade mig; litet efter slår han åther till med Knyttennäfwen åth Hufwudet och hittar mig i Axelen, stijger så op ifrån bordet och tenchte allena gifwa honom ett merke till dess wij kunde komma till rätta med hwaranda; När iag opkom på golwet mötte han mig och i det samma han tager mig i håret wid sängen; skiär iag honom några såår som togo wärre än iag tänkt,hwarpå han otta dagar efter ähr död blefwen. Mädan Hindrich låg till sängs inom the otta dagar, war iag till honom och sökte förlichning, då han hade hopp att komma sig före igen och gaf mig till på Siälens wegnar. Hindrich war en sådan som alltijd wille råda öfwer de andar grannarna och giernaslåss beder om Nåd att niuta lifwet för sin hustro och barn skull och will gierna förlijka Hindrich änkia. Hindrick och Mats wore Syskonebarn (kusiner), ty Hindrich som döden leed war född af Systren och dråparen av Brodern. Effter detta inkallades Olof Matsson i Agnäset begges Syskonebran som effter aflagd eed wittnade att förledin dag den 21 Martij som war en Söndag komme samtelig grannarna tillhopa hoos mig att hålla bön Mässotijden efter wij intet kunna komma till Kyrkian för then swåra och långa wägen skull. Sju gambla mihlar uthur fiellet, efter förrättat böön ginge the hwar hem till sitt, när iag ätit in emot aftonen går iag till Påhl Påhlsson i mening att begiära en yxa att fälla Swedieland med, då sitter therför migh Hindrich Mårtensson och Mats Pålsso, ther hoos Pehr Pehrsson, men Påhl Påhlsson låg i Sängen; lijtet efter iag war inkommen säger Matts Pålsson wore grannen Johan (Joh. Mårtensson) här så finge wij taga hwar sin Koosa Brenwijn och hade 2 eller 3 stycken gråskinn, som han wille gifwa uth för brenwijn, men Påhl och hans hustru wille intet få uth någotbrenwijn uthan penningar, skickar så Hindrich Mårtensson sin dräng Pehr Påhlsson efter sin pungh, när han kommer löser Hindrich gråskinnen af Mats, sättia sigh så till bords och kiöpa hwar sina twå Koosor Brenwijn. Som Påhl Påhlsson låg i Sängen och gick på golvet bidia the oss i lag med sigh; hwarpå wij oss settia när them. Under thet the sittia och suupa Brenwijn, sluuta Hindrich och mats rechningh sig emellan om något smått och woro goda grannar. när the suupit hwar sina 2 koosor wille Mats gå hem och gick åt dören, men då har Hindrich tagit in een Koosa på nytt, säger då till Mats, Bror kom och suup en gång försmå mig intet; mats går tillbaka och sätter sig i sitt rum på bänken ofwan bordet. Strax efter kom Mats Stiuf Sohn efter Fadren; då säger Hindrich till honom "Lasse om du låter Boskapen äta op min sloot i Åhr skall iag slå tig; ther på rechte Mats Hindrich handen, seijandes slå honom och tag Skällorne af Boskapen men giör intet min boskap ondt. Då sporde Hindrich sin granne Påhl Påhlsson till om han giordt honom eller hans boskap någonsin ondt? Påhl swarade neij. Sammaledes frågade han mig. Jag swarade neij att iag intet ther af wiste.Sädan tillsporde han Mats Påhlsson om han giordt hans Boskap ondt?. Mats swarade twå gånger har du giordt mina Boskap ondt, en gång mina gietter, andra gången mina Koor och thet ähr tina egna ord; Hindrich sade tet liuger du som en skielm och wille slå till Mats det Påhl Påhlsson, som satt emellan, wägrade och badh them tijga med sådant tahl och söka lag och rätt med hwar andra. Lijtet efter som the än toges om thetsamma slogh Hindrich öfwer bordet Mats i axeln med Knyttnäfwen och gick sedan på Golfwet,hörde honom intet seija något; Mats Påhlsson skjuter bordet ifrån sig tränger sig fram om högsäts ändan, ther Påhl satt in på golfwet; i medler tijd hölt Pähl Påhlssons hustru på och wille hafwa Hindrich uth på dören; men när han wid dören såg Mats wara kommen på golfwet skiuter han Påhls hustru ifrån sig och möter Mats på Golfwet; I det samma the mötas och fastna på golfwet tillhopa hugger Mats Hindrich med en Knif i bröstet, det ingen af oss wiste, för än Påhls hustro begynte roopa hielp i Jesu nampn, Mats har Knifwen; då sprungowij op och skillde them åth, the lågo intet kull uthan stode; iag fölgde Hindrich hem då han war huggen ett dödssåår i Bröstet så att thet söntes wädret wille ther uthgå när han andades, det andra äfwen i bröstet bettre op under axeln, det tredie i Kinbenet så att tendren lyste genom;flera såår seijes han hafwa haft på ryggen, doch små them iag intet såg. När jag hemkom med honom till hustrun, blef hon så illa wid att hon swimmade bort och folket måtte bära wattn på henne, att wederqwäcka henne. Medan Hindrich låg och jag var hos honom en gång, sade han Mats skylter mig för sin Boskap, men intet kan jag något; jag swor fuller den gången myckit, om tet skulle giörat wet Gud;mehra sade Olof Matsson sig intet hafwa att wittna.

Pål Pålsson fick också wittna och berättade i stort sett samma saker som Olof Matsson, Påls hustru " ähr fallen i barnsäng för för ander half wecka och kan således intet komma tillstädes". Pehr Pålsson, Mats halfbroder som efter allt detta inkalladeshade samma tahl som the andre-----", En vävstol stod i rummet framgick det. Cecilia nekade i förstone att tala om förlikning annat än på Själenes vägnar, som mannen sagt på sin dödsbädd. " dock omsider swarade hon will Öfwerheten unna honom lifwet, ger jag mig till freds för hans hustro, och hans barns skull, allenasthan hädan efter will wara en god granne". Häradsrätten dömde honom att mista livet. Cecilia gifte om sigmed Per Persson och de kom senare att bo i Hummelholm. Mats Pålsson blev halshuggen. Av Mats Pålssons 16 seland blev Mats Matsson bonde på 8 seland i Agnäs.

Gift 1674 i Nordmaling med
Anna Olofsdotter, född 1654 i Brattsbacka, Nordmaling, död 1744-09-29 i Agnäs, Nordmaling.

Barn:
Anna Pålsdotter, född 1680-11-21, död 1762-04-13
Märta Pålsdotter, född 1683-07-00, död 1753-06-18
Rakel Pålsdotter, född 1690
Sigrid Pålsdotter, född 1695, död 1765-12-25
Daniel Pålsson, född 1695, död 1725

Relation 1680 med
Ingeborg Mårtensdotter, född 1657-08-00, död 1740-12-19 i Nordmaling.

Barn:
Katarina Pålsdotter, född 1680-04-00, död 1754-07-22