Peter Näf, död efter 1253, var en svensk frälseman, herre från 1246, och lagman i Västergötlands och Dals lagsaga, enligt Almquist 1251 till 1253 medan andra uppgifter säger att han var Västergötlands 20:e lagman, samt att han nämns som lagman 1246 - 1253.

Det har också föreslagits att hans efterträdare på lagmansuppdraget, Gustaf Petersson (Lejon) skulle vara hans son, och lagmansämbetet under 1200-talet har inte sällan gått i arv, men Peter Näfs relation till lagmannen Gustaf Petersson är oklart.

Flera historiker har också föreslagits att Peter Näf var son till lagmannen Eskil Magnusson vilken tillhörde Bjälboättens lagmansgren, och var lagman i Västergötland 1217–1227:

"De bevisade blodsbanden mellan biskop Brynolf Algotsson och hertig Bengt Birgersson tyder tämligen entydigt på att Västergötlands lejon-förande lagman Peter Näf var en avkomling av den västgötske lagmannen Eskil Magnusson (lejon), en av Magnus Minneskölds (troligen sigill med lejon) på Bjälbo äldre söner, för att inte säga den äldste. Lagman Peter Näf skall alltså ha varit biskop Brynolf Algotssons morfar."

Källa: Bo Theutenberg, "Tornetaggen"

Det anses också vara troligt att Peter Näf var far till Margareta Petersdotter (vars sigill troligen bestod av ett lejon), gift med lagmannen Algot Brynolfsson (1270–1288), stamfar till Algotssönerna.

Men källäget kring Peter Näf som person är svagt, och detaljerna kring hans släktskap är därför mycket osäkra.

Däremot finns säkra uppgifter kring hans sigill, vilket avbildar ett gående lejon med ett svävande kors ovanför huvudet. Det är troligt, men inte säkert, att lejonet i sigillet antyder en släktkoppling till Bjälboätten.

Barn:
Gustaf Peterson (lejon), född cirka 1235, död före 1270-04-17